Väldigt många projekt på gång

Jag tycker att jag haft ganska bra disciplin sista tiden när det gäller att ha lagom många stickningar på gång samtidigt, men så plötsligt hände något. Vet inte om det beror på vårljuset eller att jag haft ovanligt mycket sticktid i helgen, men plötsligt var projekten väldigt många. Eller ja, i alla fall sex. Om man räknar med dem som jag verkligen stickar på vill säga. Det finns ju ett och annat ufo också, men dem tar vi en annan dag.

Ett tydligt tema för stickkorgen är turkost och rosa. I övrigt är det ganska stor variation. Projekten är i tur och ordning, från vänster till höger, uppifrån och ner:

• Min Slanted Sleeven i Zenta. Denna stickning går snabbt som attans.
• Vantar i vitt och mint påbörjade i helgen. Meningen är att de ska matcha min mintfärgade träningsjacka.
• Sockor i eget mönster.
• Koftan Swift 
• Sockarna Fergus. Trodde först att de skulle bli lite stora, sedan lite små, men är nu ganska nöjd med storleken. 
• Sist men inte minst: mamelucker! Mönster från Järbo, gjort av Maja på Majas Manufaktur.

Nämnde jag att jag har beställt garn till en kofta till också...

När man hittar den perfekta färgen

När jag började sticka hittade jag hela tiden så många nya fina garner som jag ville testa. Det fanns alltid nya kvaliteter och färger som pockade på uppmärksamheten. Men ju längre jag stickat, desto kräsnare har jag blivit. För det första vill jag att de garner jag stickar med har en viss kvalitet, och jag föredrar om de är gjorda i naturmaterial. För det andra så blir jag allt kräsnare när det gäller färg. Det händer därför inte så ofta längre att jag springer på ett garn som jag känner att jag bara måste ha. Blev därför lite överväldigad när den lokala garnaffären fått in en ny färg i garnet Zenta. Den heter aqua, och den är helt perfekt! 

Jag har stickat i det här garnet förut, en spetssjal, och resultatet blev väldigt fint även om jag inte blev jätteförtjust i känslan när jag stickade. Det var okej, men inget som jag egentligen trodde att jag skulle sticka i igen. Men nu får det alltså en chans till när det kommit i en så fin färg. Jag har stickat provlapp, och förhoppningsvis har jag snart en Slanted Sleeven i turkost.

Cladonia!

Jag var iväg på semester för en vecka sedan, och då behövde jag något att ha med och sticka på. En bra resestickning tycker jag är en stickning som tar relativt lång tid att sticka, men som inte kräver så mycket garn. Typiska sjalegenskaper. Därför blev det en sjalstickning som följde med på resan. Jag blev inte helt klar när jag var borta, men jag stickade klart spetsen i förra veckan, och i förrgår blev den blockad. Och jag är förvånansvärt nöjd!

Garnet jag använt är Pickles Merino Tweed, Rowan Fine Tweed och Fine Highland Wool. Från början hade jag tänkt mig att sticka grunden i Merino Tweed och Rowan Fine Tweed och spetsen i Fine Highland Wool. Sedan tog Rowangarnet slut för tidigt så jag var tvungen att använda Highland Woolen till basen med, och då var jag inte säker på att det skulle räcka till spetsen. Den nya planen blev därför att sticka spetsen i Merino Tweeden. Jag var inte alls säker på att det skulle bli bra. Jag var rädd för att spetsen inte skulle synas för tweedens skull, men det blev riktigt bra! Såhär i efterhand tror jag att det blev mycket bättre såhär än om jag hade stickat spetsen i vitt istället. 

Mönstret hade jag haft i min kö över önskestickningar ett bra tag. Sjalen har en bra form (jag är nämligen inte så förtjust i trekantssjalar), och det är lagom mycket spets på den. Jag är riktigt nöjd med den, och jag kommer antagligen att sticka fler sjalar i det här mönstret. Skulle inte sitta helt fel med en grå och vit sjal att ha på kontoret till exempel.

Mönster: Cladonia av Kirsten Kapur

Garn: Pickles Merino Tweed, Rowan Fine Tweed och Hjertegarn Highland Wool

Stickor: 3,5 mm

Nya kläder till mobilen

Jag har länge behövt ett nytt fodral till min mobil. Mitt gamla fodral var i vadmal och broderat, men efter att ha varit med i skörden i höstas (vilket betyder att det blev ingrott av både bös och olja) var det inte så fräscht längre. Jag använde det ändå ett par månader till, men sista tiden har mobilen fått bo i en socka. Det går ju det med, men ett snyggt fodral är betydligt roligare.

Jag hade tänkt brodera ett nytt fodral, men kom aldrig igång. Till slut tröttnade jag därför och stickade mig ett istället. Det gick mycket snabbare, och resultatet blev helt okej med. Någon dag ska jag nog ta tag i att brodera ett fodral också, men tills dess får detta duga.

Det rosalila garnet är Magasin Duetts Donegal Tweed i färgen mörk cyklamen. Det vita är rauma finull. Knappen kommer från knappburken som farmor hade.