20 januari 2019

Buck Yeah!


Sista påbörjade projektet 2018, första avmaskade 2019.


Jag är så nöjd med dessa vantar! De var sannerligen inte lätta att sticka, men de är enligt min åsikt bland det coolaste jag åstadkommit med ett par stickor. 


Själva stickandet då? En pina från start till mål. Till att börja med skulle det stickas en dubbelvikt bård. Den första jag gjorde blev alldeles för stor. Levde i förnekelse och spelad övertygelse om att den på något mirakulöst sätt skulle krympa längs vägen, men det gjorde den inte som ni kan se på bilden ovan. Så efter några cm blev det alltså kapitulation och omstart. Nöjd till sist, men tråkigt just då. Själva mönstret sen var också en utmaning. Jag såg ju redan innan jag köpte det att det var långa flotteringar på ovansidan av vantarna, men tänkte att mönstret var så pass snyggt att det vägde upp. Så tycker ja fortfarande, men det var ändå inte roligt att binda in trådar över partier med nästan 30 maskor av samma färg. Det var lite av en lättnad varje varv när jag kom till vantens undersida. Det känns roligt att ha stickat mönstret en gång, och att se att jag faktiskt kunde få dem snygga även fast de bjöd på stora utmaningar, men jag tror inte att jag kommer att sticka dem igen. I alla fall inte på väldigt länge.


Mönster: Buck Yeah! Mitten av Natalie Syversen
Garn: Karen Noe Design Shetland Wool
Stickor: 2,25 mm

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar