Restgarnsslukaren

Jag trodde inte att det fanns någon gräns för hur många färgglada sockor man kunde sticka, men det fanns det. Till slut tog jag därför alla mina sockagarnsrester och virkade en barnfilt i temat ju färggladare desto bättre!

Det är lustigt hur smaken ändrar sig med åren, men vad som är ännu lustigare är att jag ännu inte lärt mig att jag inte ska köpa garn efter hur fin jag tycker härvan är, utan hur användbara ett par sockor i det kommer att bli. Jag har rätt många färgglada sockor, och jag tycker om dem allihop, men de har ett begränsat användningsområde. De går inte att dra på sig till jobbat hur som helst, utan de kräver en plan. Jag hoppas att jag kan hålla mig till mer neutrala färger när jag köper sockgarn framöver. 

Jag ville ha filten cirka 70*100 cm stor, så jag började med att lägga upp en 30 cm lång luftmaskekedja som jag sen virkade med mormorsruteteknik runt om. Har hela tiden hållit två färger tillsammans för att få lite diffusare färgövergångar. 

Jag tycker att filten blev rätt kul! Jag blir glad av att titta på den, och den innehåller också massor av minnen. Har till exempel använt garn inköpt på resor i både Köpenhamn och Herning såväl som från lokala garnffärer. Den som får filten, för jag kommer att ge bort den till någon liten människa när tillfälle ges, kommer ju inte att kunna känna samma känsla, men det gör att jag känner att jag ger bort en extra fin present.