Jag påbörjade ett till par sockor i oktober som blev klara i förra veckan. Helt enkla sockor i garnet Zauberball Crazy. Har spanat på det garnet länge, men aldrig blivit av att jag testat. Förrän nu vill säga. Jag har mest spanat på de lite färggladare varianterna, och hoppades nog att det var någon sådan jag skulle få sticka i, men mottagaren av sockorna var bestämd och ville ha något som inte var för sprakande. Så då blev det blått.

Garnet i sig verkar rätt trevligt, även om det känns lite konstigt att sticka i ett tvåtrådigt sockgarn. Jag är van vid att det brukar vara betydligt fler trådar. Men cool effekt blir det, och om de här sockorna klarar hållbarhetstestet kan det vara så att jag stickar nån färggladare variant till mig själv eller min far (som brukar tycka att ju färggladare sockor desto bättre) i framtiden. 

Jag använde inget mönster, utan stickade bara en helt vanlig socka med en häl med lyfta maskor. Uppläggningen var en tubular cast on, min absoluta favorit eftersom den ger så fin kant, och sen var det bara att sticka på. Perfekt stickning att ha på möten, så den har fått vara med både konferens och kurs.

Mönster: Eget

Garn: Schoppelwolle Zauberball Crazy

Stickor: 2 mm 

Den lila tröjan

Det tog bara drygt två år, men till sist har jag en lila tröja! Trodde nästan att ödet inte ville att jag skulle ha en, men skam den som ger sig heter det ju. 

Det hela började 2019. Jag försökte sticka kofta i Mohair Tweed från Magasin Duett, men kom aldrig riktigt överens med färgen. Den var inte riktigt som jag hade föreställt mig när jag beställde den, och koftan blev således aldrig klar.

Sommaren 2020 beställde jag lila 7 bröder från Novita från Adlibris och började åter igen sticka en kofta. Skulle bli en egen design så jag provlappade, räknade både framlänges och baklänges och började sen till sist att sticka. När jag kom till ärmarna upptäckte jag att jag fått två färgbad av garnet, och det var stor skillnad mellan dem. Mejlade med adlibris som var vädligt vänliga och försökte hjälpa mig, men troligen utan att förstå vad färgbad är. Jag fick hem ännu mer lila garn, i ännu ett förgbad. Det slutade med att jag skickade tillbaka det sista garnet och slängde det jag stickat. Jag var så besviken! Har skrivit mer om denna lila bedrövelse här.

Nytt försök. Köpte jättefint lila garn från Tukuwool i kvaliteten sock. Började sticka, och garnet var som en dröm. Lagom rivigt, levande eftersom det är färgat på naturgrå bas och precis lagom fluffigt. Provar när jag är halvvägs. Lite tajt. Tänker att det nog går att blocka. Stickar ärm. Den sitter som en stas runt armen, sådär så det känns som att fingrarna ska bli blå. Här får jag ändå bita i det sura äpplet och sticka om. Känns fortfarande lite tajt vid andra försöket, men kör på. Resultatet är till sist att jag har en kofta som är klar sånär som på att det saknas knappar, men den sitter som ett korvskinn. Garnet är för fint för att slängas eller skänkas, så jag la koftan i en låda, och där ligger den kvar än. Efter det här gav jag nästan upp hoppet om en lila tröja eller kofta. Kändes som det inte var meningen. 

Så i januari ligger jag på soffan med min brutna handled och slösurfar på olika garnsidor, och upptäcker att det är rea på vissa färger av 7 bröder på Novitas egna hemsida. Full av stickabstinens klickar jag hem en tröjmängd. Den fick ligga till sig, men till våren var jag redo att ta mig an den. Men vad skulle jag egentligen sticka? Till sist blev det min mor som bestämde. "Varför stickar du inte bara en sån där tröja med spetsok till? Du tycker ju så mycket om din gula?". Det var min Whitehorse som hon syftade på, och hon hade helt rätt. Den tröjan tycker jag verkligen om. Så den fick det bli! Och den här gången gick det äntligen bra. Jag har en lila tröja, i ett färgbad och den sitter bra. 

Precis som förra gången räknade jag om oket och gjorde det kortare. Jag la också till lite extra varv på ryggen innan jag tog av för ärmarna, och jag gjorde den lite mer figurnära än den gula. Och som jag gillar denna tröja! Den blev klar i juli, och under sensommaren bodde jag i stort sett i den. Det är inte bara mönstret jag gillar med den, utan också garnet. Det är slitstarkt, klarar tvättmaskin, och dessutom var det budgetvänligt. Tre goda ting i ett! Jag tror att jag kommer sticka fler tröjor i det här garnet, och jag hoppas att den lila förbannelsen är över. 

Mönster: Whitehorse av Caitlin Hunter/ Boyland Knitworks

Garn: Novita 7 bröder

Stickor: 3,5 mm

Sista paret ut i socktober

Sista paret sockor ut i oktober blev en variant av Robin Song2. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker bäst om med de här sockorna. Tycker så mycket om både garn och mönster!

Mönstret består av flätor som är gjorda i vridna maskor. Lite pilligt att sticka, men väl värt det.

Det är andra gången jag stickar det här mönstret. Förra gången följde jag det till punkt och pricka, men den här gången gjorde jag några mindre ändringar. Längst fram på tån gjorde jag inte två vridningar av flätan innan jag gick över i slätstickning, utan bara en. Enligt mönstret ska det också vara flätmönster på hälen, vilket syns tydligt på det förra paret. Det hoppade jag över den här gången och gjorde min "vanliga" häl, det vill säga hällapp med lyfta maskor, istället. Jag brukar slita sockorna ganska mycket på hälen, så mönstret blev fult snabbt på förra paret, och då såg jag ingen riktig vits med att ha kvar den detaljen. 

Sen har vi ju garnet. Jag är kär! Vilken färg det har alltså. Det är Manduzana som har färgat, och färgen heter Aronia. Den är varmt lila, mot plommon, och precis lagom levande. Skiftar lite lite, men inte så mycket att flätorna inte framträder. Tycker Manduzana är så duktig på mättade färger. Har stickat en kofta i Sport och färgen Gök tidigare, också en lila färg, men lite mer åt det blå hållet, och tycker den är fantastiskt vacker med. 

Mönster: Robin Song2 Socks av Svetlana Garanina

Garn: Manduzana Sock i färgen Aronia

Stickor: 2 mm