Tweedkoftan

I höstas var jag på besök hos Knuten Garn i Jönköping. En sån underbar garnbutik! Ombonad och inredd med coola krukväxter, roligt utbud av garn och suverän service. Jag passade på att köpa BC Garns Loch Lomond som jag hade suktat efter ett tag. Fanns så många fina färger, men till slut blev det den som jag hade tittat på innan jag åkte dit. En mörkt rosa färg med klarrosa och blå inslag.

Jag helt har använt sönder min förra kofta som inspirerats av mönstret Levenwick så det kändes det som att det var dags för en ny. Eftersom jag inte tycker om konstruktionen på originalet har jag, precis som med mina två tidigare varianter, gjort en helt vanlig slätstickad kofta som jag satt Levenwicks vågiga kanter på. Tycker det blir så fint.

Jag tyckte garnet var mjukt och trevlig att sticka i, men Sara på Knuten sa att det skulle bli ännu mjukare efter tvätt. Och att det blev!  

Knappar var svåra att hitta till den här färgen, men till sist blev det kokosknappar i färgen ljung. Just till tweeden skulle det ju gått alldelse utmärkt att plocka upp en färg från de övriga färginslagen, men som vanligt trivs jag bäst när knapparna smälter in i projektet. Tycker koftan blir mer användbar då.

Vantar för vargavinter

När jag stickat koftan i garnet som jag fått från Ds kusin C fick jag två härvor över. Färdigställandet av koftan sammanföll också med att det var femton minusgrader ute, och avsaknaden av riktigt tjocka vantar gjorde sig minst sagt påmind. Därför fick ena härvan bli ett par tovade vantar.

Garnet var tretrådigt, och efter lite googlande hittade jag ett blogginlägg från Ölands Ullcentrum där de hade stickat och valkat vantar i sitt tretrådiga garn. Utefter deras beskrivning och hur jag ville ändra passformen gentemot hur deras vantar såg ut på bilderna (jag vill ha tajta vantar med relativt kort mudd och lite mer anpassad form för handen) stickade jag ett par vantar med rejält med mellanrum både i bredd och höjd. 

Så, in med dem i tvättmaskinen. Har tovat vantar en gång tidigare, och då körde jag dem i 60 grader. Nu var ju det i ett helt annat garn, men tänkte att funkade det då borde det funka nu, så jag slängde in dem. När de kom ut hade det nästan inte hänt något alls. De var fortfarande enorma! Så nytt försök. In på 60 grader igen, denna gång tillsammans med en handduk, och nu blev de perfekta! 

Jag har använt vantarna mycket, och är jätteglad att jag stickade dem. Men en reflektion jag gjorde när jag stickade dem var att jag inte riktigt gillade den här typen av stickning. På nedersta bilden syns vantarna innan valkning. Eftersom de skulle just valkas ville jag inte ha dem för hårt stickade. Resultatet blev att jag fick ha lite för stora stickor och sticka rätt hårt för att inte riskera att maskorna skulle trilla av vilket gjorde att jag spände mig när jag stickade, och jag tyckte också att resultatet innan valkning såg lite hafsigt ut med de stora maskorna. Att maskorna gled omkring skulle säkert kunna ha åtgärdats med stickor i trä istället för metall, men det hafsiga intrycket lär ju finnas kvar oavsett. Nu spelar ju det ingen roll att de såg ut så eftersom de skulle valkas, men jag gillar det inte! Jag känner en sådan oerhörd tillfredställelse när jag får sticka projekt på små stickor där maskorna lägger sig prydligt tillrätta från början. Kanske är det därför som jag gillar sockstickning så mycket? 

Ett sommarminne

I somras var vi ute på en liten roadtrip genom Sverige, och vi besökte bland annat Ds kusin C. C har ett litet jordbruk med får, och såklart såg jag till att få hälsa på dem! Till min stora glädje fanns det också garn spunnet av ullen, och jag fick med mig några otroligt fina grå härvor hem.

Dessa härvor har nu fått bli en kofta! En riktigt fluffig och mysig sådan som passar perfekt att mysa i ruggiga vinterdagar.

Jag har stickat den på fri hand uppifrån och ned med raglan. Mellan ökningarna la jag in en fläta, och den har sedan fått följa med ner över båda kropp och ärmar. 

I ärmhålan har jag stickat ihop flätorna från fram och bakstycke så det blir som en extra liten detalj.

Efter tvätt fluffade garnet upp sig rätt mycket, precis som jag hade hoppats och trott, och koftan är jättevarm och skön att ha på sig! Nu känns den som ett extra fint minne av en av 2021s bästa sommardagar.

Sista projektet 2021- Auni Socks

Sista projektet 2021 blev passande nog ett par sockor. Tolfte paret för året. Sockor var helt klart det jag stickade mest av 2021.

De här sockorna är stickade med vriden resår i olika partier. Har i stort sett följt mönstret, men kortade ner resårpartierna med några varv och gjorde häl och tå enligt eget huvud. 

Längst upp på sockorna är det en kant med små bubblor. Såg flera projekt där jag tyckte bubblorna såg lite hafsiga ut, så jag drog åt ordentligt nör jag gjorde dem. Lite för mycket, för de var riktigt jobbiga att sticka. Däremot är de rätt dekorativa. Eftersom jag tyckte om mönstret har jag redan stickat mig ett andra par, och när jag stickade lite mer normalhårt blev de bättre att göra, även om det fortfarande var pilligt och inte speciellt roligt. 

Garnet är Jawoll från Lang Yarns. Det känns väldigt mjukt och är efter en dags användning redan lite luddigt, så ska bli intressant att se hur det håller i längden. Jag stickade med förstärkningstråden som var med i hälen, så ska också bli spännande att se om den gör någon nytta.

Mönster: Auni Socks Fingering av Maria Kostamovaara

Garn: Lang Yarns Jawoll

Stickor: 2,25 mm