Poet Socks

Jag har stickat fler sockor till min mor, men lite mer komplicerade denna gång. Poet Socks av Sari Nordlund.

Det tog ett bra tag innan jag fick in snitsen på de här sockarna. Första halvan av första sockan stickade jag med för spetsiga stickor, vilket resulterade i att garnet delade sig precis hela tiden. Irriterande, och gjorde att det inte blev något flyt. Dumt att jag inte bytte stickor direkt, men hade mina carbons på en annan stickning som jag inte ville ta bort dem ifrån just då. Sedan var spetsmönstret inte bara väldigt fint, utan också svårt att lära sig. Det tog till socka nummer två innan jag började se mönstret och kunde sticka på utan att räkna varenda maska. Efter det blev det mycket roligare att sticka. 

Det roligaste med det här mönstret var att jag fick lära mig en ny uppläggning! Vet inte om den har något specifikt namn på svenska, men på engelska heter den tubular cast on. Den blev väldigt stretchig, och också snygg. Kommer att använda den på fler sockor framöver.

Garnet är Lana Grossas Meilenweit Tweed. Beställde två nystan i olika färger tidigare i våras. Tycker det känns löst spunnet, och är lite orolig för hur det ska hålla, så ska bli spännande att se. Annars tycker jag väldigt mycket om tweeden, och att det är färger som passar så fint ihop med varandra. Ljust rosa med olika beiga och bruna tweedprickar. 

Mönster: Poet Socks av Sari Nordlund

Garn: Lana Grossa Meilenweit Tweed

Stickor: 2,25 mm

Restgarnssockor

Tidigare i våras önskade mamma sig mjuka sockor att värma fötterna i på kvällarna. Jag hade drygt 100 gram av Manduzanas Soft Sock Sport i färgen gök hemma efter att jag stickat en kofta och en mössa i det, så tyckte att det kunde vara ett bra tillfälle att sticka upp lite rester.

Efter att ha kollat på andras projekt i det här garnet var jag ganska säker på att 100 g inte skulle räcka till ett par sockar i storlek 38. Jag använde därför ett färgbad till mudden och tån, och så andvände jag den stora härvan jag hade, på nästan 100 g, till resten av sockan. När jag var klar visade det sig att jag gott och väl hade klarat mig med den där 100 grams härvan, men tycker ändå det blev en fin detalj att färgbaden bryter lite mot varandra. 

Hälen är en fish lips kiss heel. Tycker den är smidig att sticka, och så sitter den bra. I övrigt har jag bara höftat. Stickade med 56 maskor på stickor 2,5, och tycker det gav ett lagom tjockt tyg.

Arbor Vitae

Så var den klar, Arbor Vitae. Aldrig trodde jag att det skulle gå så snabbt och vara så roligt att sticka en hel tröja på stickor nr 3 med sockgarn, men tror att det till stor del var garnet som gjorde det. Hampan ger det verkligen liv. 

Det som jag tycker gör den här tröjan är fransarna, men jag kände mig samtidigt lite rädd för dem. De är coola, men de ger de mig också väldigt mycket "hippie"- känsla. Jag ser inte det som något negativt, men det är en känsla som jag har svårt att finna mig själv i. Jag var helt enkelt inte säker på om jag skulle kunna bära upp dem. Som tur är gillar jag dem nu när de är på. De är lite bångstyriga, men det gör inte så mycket. Enligt mönstret skulle man göra fransar på ärmarna med, men det hoppade jag över. Känner mig mycket nöjd med det, främst av praktiska skäl. Tror att såna fransar hade varit extra bångstyriga om  man har en jacka eller extra tröja över dem.

Det här projektet har verkligen gett mig blodad tand, både vad det gäller att sticka i tunna garner och att välja mönster lite utanför bekvämlighetszonen. Så snart jag har stickat det jag planerat från lagret tror jag att det kommer läggas upp en tröja av antingen Andrea Mowry eller Caitlin Hunter. 

Mönster: Arbor Vitae av Joji Locatelli

Garn: Schoppel-Wolle Admiral Hanf

Stickor: 3 mm

Stash Dash

Varje år håller Laura och Leslie i vloggen Knit Girllls ett event som de kallar Stash Dash. Eventet går ut på att man under en viss period ska sticka så mycket som möjligt ur sin stash. Det finns en massa olika nivåer av hur mycket garn man vill sticka upp, men det fina är att alla utmanar sig själva. De har en del regler kring hur man får räkna som de pratar om i ett av sina avsnitt och som man också kan läsa om i deras Ravelry-grupp. 

Jag har aldrig varit med i Stash Dash förut, men i år tycker jag att det kan vara en rolig utmaning. Man får ju försöka roa sig bäst man kan i dessa annorlunda tider. De nivåer som känns aktuella för mig är 3000 eller 5000 meter. 3000 meter känns lite futtigt, men jag har ändå tänkt satsa på den nivån. Om jag lyckas med det kommer jag nämligen både att sticka mig under 30000 meter i stashen igen (vilket bara hänt tre månader under de åtta år som jag räknat på hur många meter jag har hemma), och också sticka mig till den lägsta nivå jag haft på mitt garnförråd sedan jag började räkna. 5000 meter vore ännu roligare att klara, men känns lite utopiskt. Tidsfristen är nämligen från 22 maj till 22 augusti, en period när jag ofta jobbar lite mer och stickar lite mindre. Dessutom har jag en lång önskelista på saker jag vill sticka som jag inte har garn till i hemma, men som jag kanske skulle vilja påbörja redan under sommaren ändå. 

De projekt som jag skulle vilja göra klart under den här tiden är tre koftor, två par sockar och en babyfilt. En kofta är verkligen så nära att bli klar, men eftersom jag inte är helt nöjd med den har den legat i flera månader utan att färdigställas. De andra två koftorna vill jag sticka eftersom jag vill kunna använda dem i sommar. Sockorna är påbörjade sedan tidigare, och känns roliga att sticka klara. Det är både fina mönster och snyggt garn till dem, men de har inte blivit klara eftersom det kommit annat emellan som varit ännu roligare. Filten vill jag enbart bli klar med för att. Den är inte ett dugg kul att sticka på. Små stickor och en massa rätstickning. Varför påbörjar man ett sånt projekt kan man ju fråga sig? Jo, för att bli av med restgarner. Nu är ungefär hälften stickad också, så trots att den är tråkig vill jag bita ihop och sticka klart den. Skulle kännas så skönt om jag lyckas.