Stickåret 2020

Stickning har länge varit ett av mina största och viktigaste intressen. Det är inte bara något som jag gör hemma i soffan på kvällarna, utan jag har alltid med ett projekt i väskan. Jag stickar i väntrum, på föreläsningar, hos kompisar, på utflykter, men aldrig har jag uppskattat stickningen så mycket som i år! Vilken tröst det är att trots ovissa tider kunna fostsätta med något man verkligen gillar att göra. 

En av de saker som jag tycker präglat 2020, är att jag lite smått börjat våga mig utanför min vanliga stil. Det började med tröjan Arbor Vitae som jag stickade under våren och försommaren. Att sticka en tröja med tofsar, och dessutom med stickor 3 mm, hade varit en utopi för några år sedan. Resultatet blev riktigt bra, även om jag tagit bort fransarna på ryggen. De blev för bångstyriga. Annars gillar jag tröjan, och har använt den mer och mer nu under vintern. 

Jag följde upp Arbor Vitae med att sticka ytterligare en tröja utanför mina vanliga preferenser, och nu blev det en Whitehorse. Vilken fullträff! Jag har verkligen bott i den här tröjan under hösten, och det är så mycket jag gillar med den. Jag gillar att den har rejält med rörelsevidd, jag tycker om spetsmönstret på oket, och jag älskar färgen! Jag har alltid gillat senapsgult, men inte använt det så mycket på senare år. Det är så lätt att fastna i samma gamla vanliga färger, som för mig är rosa och petrol. Men även om jag verkligen gillar dessa färger, är det ändå kul med omväxling. Gult är en färg jag vill sticka mer i framöver!

Årets bedrift är att jag lyckades sticka Oaks and Acorns i present till min kollega. De var verkligen en pina att sticka, och jag var så nära att ge upp efter en halv fot. Inget varv var det andra likt, och stundtals var det också rätt långa flotteringar. Men när det var som jobbigast försökte jag se min kollegas ansikte framför mig, och på nåt sätt härdade jag ändå ut. Det är jag så glad för, för E blev väldigt glad över dem.

Jag har stickat betydligt fler mössor än jag brukar, men det har ändå varit ett sockornas år. Igen. Känns som varje år är ett sockår för mig. Totalt blev det 14 par, varav 8 har getts bort i present. Även om några favoritmönster återkommit har jag mest testat nya, och jag har varit inne i en riktig spets- och flätfas. 

2021 hoppas jag kan fortsätta i samma spår som 2020. Jag har massor av sockmönster och sockgarner som jag vill testa, och jag vill fortsätta utmana mig själv när det gäller koftor och tröjor. Jag ser verkligen fram mot att starta ett nytt stickår!

Årets sötaste julklapp

Jag tycker det kan vara rätt kul att sticka julklappar, i alla fall till dem jag vet uppskattar det, och det blev några mjuka paket i år med. Gulligaste julklappen gick till lilla A, och var ett par Faster Guggas babysockor. Lilla A själv visste inte att uppskatta dem, hon försökte envetet få av dem, men hennes föräldrar tror jag gillade dem eftersom "de sitter på minst dubbelt så länge som alla andra sockor hon har".

Jag fick tips av två kompisar med egna barn att sticka dessa sockor eftersom de just skulle sitta på väldigt bra. Jag tror att de sitter kvar på grund av att de dels är lite formstickade runt vaden, och dels är långa. På lilla A gick de upp över knät till och med. Smart att de är rätstickade dessutom, så de kan töjas ut medans barnet växer. 

Jag använde restgarn till det här projektet, och det var precis att det räckte. Hade 150 m drops baby merino hemma och jag använde varenda meter. Fick komplettera med en annan tråd att sy ihop ena sockan med, för jo de är sydda från tån och hela vägen bak, men det syns ju inte. Och som vanligt är det så himla tillfredställande att få sticka ur lagret! 

Mönster: Faster Guggas babysockor från Sagornas Stickbok

Garn: Drops baby merino

Stickor: 2,5 mm

Discokulemössan

För några veckor sedan köpte jag garn till ett julklappsprojekt från Yll och Tyll, och då passade jag på att köpa lite garn till mig själv också. Det blev garn till en mössa i form av Kremke Stellaris och Sandnes Merinoull. 

Jag har spanat på Stellaris ett tag eftersom jag är otroligt svag för glitter, och för att det här garnet finns i så många roliga färger. Tycker många glittriga garner bara finns i silver och guld, men färg ger det en extra dimension. 

Och detta blev resultatet! En oslohue, alternativt discokula. Den är blingig, men det tycker jag är precis vad som behövs denna årstid. Stickade storlek dam, och tycker den är på gränsen till stor. Junior skulle varit snäppet bättre. Men varm och go är den, och jag gillar hur bra glittret passar med merinoullen. Så nu behöver jag inte frysa på mina promenader när kylan behagar komma. Det längtar jag efter! 

Mönster: Oslohuen av Petite Knit

Garn: Sandnes Merinoull och Kremke Stellaris

Stickor: 3 mm 

Färgprakt i novembermörkret

Socktober är över för den här gången, men det betyder ju inte att man måste sluta med sockstickandet. Så fort jag var klar med Vanilla Reversed la jag upp ett par Solfar Socks i garn från Knitritious Yarns. Det var precis den färgterapi som behövdes i novembermörkret. November är inte min bästa månad, så jag gör mitt bästa för att piffa upp den.

Spetsmönstret på det här sockorna var rätt lätt att sticka. Det var långa repetitioner, men man såg rätt snart hur mönstret såg ut på sockan och kunde gå någorlunda efter det. Hälen är förstärk. En av mina favorithälar. 

Garnet heter MSock och är lite tjockare, 365 m/100g, än det tunna sockgarn jag brukar sticka i men det funkade bra ändå. Stickade med stickor 2 mm, och tycker att passformen blev lagom. Jag köpte den här härvan och en härva till i en annan färg en dag när jag var uttråkad och slösurfade på olika indie dyers hemsidor bara för att kolla utbudet. Färgen heter kardinalfågel, och jag blev blixtförälskad i den! Det riktigt sprakade om den. Sen tycker jag att färgen ofta är lite mindre mättad i verkligheten än vad den ser ut på skärmen, men så var det inte i det här fallet. Den är verkligen sprakande! En annan sak jag gillar med den är att den har lite liv i sig. Tillräckligt för att bli intressant, men ändå så pass dämpat att ett spetsmönster syns.

Mönster: Solfar Socks av Cookie A

Garn: MSock från Knitritious Yarns

Stickor: 2 mm

 

Vanilla Reversed- sista sockorna i socktober

Lite sen redovisning, men sista paret sockor ut i socktober blev Vanilla Reversed. Det var egentligen inte tänkt att det skulle bli så. Till att börja med försökte jag sticka ett eget påhitt med flätor, men garnet tillät ingen sånt. Det kamouflerar alla typer av flätor och strukturer. Hälen, som är det roliga med det här mönstret syns ju inte heller speciellt bra. Med det sagt tror jag det blev bra ändå. Personen som ska få dessa sockor är väldigt förtjust i svart, grått och kläder utan krusiduller. 

Kryper man riktigt nära kan man ändå se den snygga hälen. Tycker det här mönstret är så himla bra, för det är enkelt och har ändå en liten finess. Det är perfekt att sticka när man vill ha nåt enkelt på stickorna, något som går att ta med överallt och som passar att sticka under möten eller när man umgås med folk. När man inte vill behöva koncentrera sig helt enkelt.

Mönster: Vanilla Reversed av Anneh Fletcher

Garn: Lana Grossa Harris

Stickor: 2,25 mm

Ett lila elände

Jag har länge velat ha en mörklila kofta. Har till och med köpt lila Mohair Tweed från Magasin Duett, men jag tycker det är så svårt att hitta rätt nyans. Mohair Tweeden är väldigt vacker, men den hade lite mer gröna tweednoppor än vad jag trodde den skulle ha, och den har därför inte stickats upp. Än. Den kommer att bli någor så småningom. Men så i somras tog jag tag i projekt hitta lila garn igen, och efter mycket vånda hade jag två finalister. Novita 7 Väljestä i färgen aubergine och Tukuwool Sock i färgen Haave. Eftersom Tukuwoolen var betydligt dyrare slutade det med att jag beställde hem 7 nystan av det andra garnet, och det var så fint när jag fick hem det! Blev så glad att det var en färg som jag verkligen gillade. 

Framför mig såg jag en kofta i resår. Jag hade sett Anne Ventzels kofta Ribbed Raglan och ville ha något liknande, men mer figurnära. Så jag började räkna och provlappa. Jag var hur noggrann som helst. Började sticka, och efter ett par omstarter gick det till sist bra. Men så kom jag till ärmarna. Där bytte jag från att sticka fram och tillbaka till att sticka runt på strumpstickor, och det blev skillnad. Jag mätte, och stickfastheten var densamma. Efter att ha rådfrågat några stickkompisar kom vi fram till att det borde vara en skillnad pga strumpstickorna trots allt, och att det nog skulle gå bort efter blockning. Så jag stickade klart hela ärmen. Allt detta gjordes under mörka kvällstimmar. Så kom jag till ärm nr två, och nu var det dagsljus. Och nu ser jag till min fasa att det blir en färgskiftning när jag börjar på ärmen! Går fram till fönstret och kollar på ärmen som är klar, och det är samma sak där. Det är en färgskiftning som gjort att jag tycker det ser annorlunda ut, jag har bara inte sett det i det dåliga ljuset jag stickat i tidigare. Det syns inte jättebra på bilden, men i verkligheten är det en tydlig skillnad. Slänger mig på de banderoller jag har kvar, och kan efter en stund konstatera att jag har fått tre nystan av ett färgbad och fyra av ett annat. Garnet är beställt från Adlibris. När jag beställer från butiker som bara säljer garn tar jag för givet att färgbadet är något som kollas, men det är kanske inte samma sak när man beställer från ett företag som egentligen är specialiserade på annat. Jag kontaktar i alla fall Adlibris om mitt problem, skriver ut vilka färgbad jag fått och får till svar att tre nya nystan är på väg på posten. När de väl är framme visar det sig att de är i ett tredje färgbad. Kundsupporten på Adlibris gav verkligen ett trevligt och proffesionellt bemötande, och garnet är också helt okej att sticka i, men efter det här var jag bara less på det. Jag vill inte se de där nystanen nåt mer! Så till sist blev det en beställning av Tukuwool Sock ändå. 

Nu stickar jag en helt enkel kofta, men med den lilla finessen att den ska få fickor. Och jag tycker det blir jättefint!

Jag kommer att göra ett nytt försök att sticka den där koftan i resår, och troligen i Novita 7 Väljestä. När jag är redo kommer jag dock att beställa garnet direkt från Novitas hemsida, eller från ett företag som bara handlar med garn. Jag kan verkligen känna mig tillfredställs av att sticka med så kallade budgetgarner ibland, och ofta är kvaliteten på dem helt okej. Min läxa efter detta är bara att själv vara noggrann med att kolla garnet direkt när jag får hem det, och att det är också är värt att ge någon krona extra för att verkligen få den där servicen som nystan av samma färgbad innebär. 

Dolores

Har på sista tiden fått upp ögonen för designern Sari Nordlund. Poet Socks var det första mönstret jag stickade som är designat av henne, och nu blev det ett par Dolores socks. Det är ett mönster med vridna maskor och flätor. Relativt enkelt att memorera, och kul att sticka. 

Garnet är Lana Grossas Meilenweit Tweed i en senapsgul variant med bruna, beiga och svarta inslag. Tycker det är trevligt att jobba med, men det känns rätt löst spunnet. Har en känsla av att andra garner kan hålla bättre slitagemässigt, men det vet man ju först efter att sockorna använts ett tag.

Sockorna stickades nerifrån och upp, och som avmaskning använde jag såklart italian bind off. Har blivit som besatt av den avmaskningen, för den blir ju bara så snygg! Vill ha den på allt. 

De här sockorna kommer att ges bort i julklapp. När jag ger bort stickat i present brukar jag försöka skicka med en lite snyggare etikett med tvättråd. Det och lite silkespapper innan omslagspappret läggs på tycker jag får presenten att kännas lite extra fin. 

Mönster: Dolores Socks av Sari Nordlund

Garn: Lana Grossa Meilenweit Tweed

Stickor: 2,25 mm

Höstsockor som födelsedagspresent

I början av oktober fyllde en god vän år. En mycket stickvärdig sådan dessutom. Redan i våras tänkte jag att jag ville sticka något till henne när hon fyllde år, och jag hade ett nystan Fabel över från ett tidigare projekt i en perfekt rostorange färg, en av hennes favoriter. När jag sedan trillade över mönstret Oaks and Acorns Socks kändes det som ett perfekt mönster till garnet. 

Att hitta en bra färg att kombinera till den här rostorangea färgen var lättare sagt än gjort. Jag funderade länge. Funderade på brunt, svart, grått, men tyckte inte att något av dem passade. Men så av en slump hamnade det rostfärgade nystanet brevid ett nystan av Tant Koftas Trekking i färgen blåkulla hemma i soffan, och då var det helt självklart att det var den jag skulle använda till. Jag har ju redan skrivit om hur mycket jag gillar just den färgen, men det tåls att upprepas. Den är helt underbar.

Det här mönstret var pilligt att sticka. Jag trodde jag skulle få en hel beskrivning, men det var bara ett diagram. Av diagrammet att döma var det nog tänkt att sockorna skulle stickas uppifrån och ner, men jag stickade dem åt andra hållet. Tänkte att det skulle bli lättare att få rätt storlek då. Bara att börja direkt i tån med mönsterstickning var klurigt, och när jag stickat halva foten på första sockan var jag nästan redo att ge upp. Varje maska kändes som en kamp! Men så tänkte jag på min vän och att jag verkligen ville ge henne de hör sockorna, och så fortsatte jag. Socka nummer två gick visserligen betydligt mycket bättre att sticka än nummer ett, men att vända på mönstret så sockorna speglade varandra, som jag hade tänkt från början, var inte att tänka på. Jag ville bara få dem klara, och det var väldigt väldigt skönt när sista tråden var fäst.

Hälen blev en vanlig hällapp med lyfta maskor som förstärkning. 

Sammanfattningsvis är jag riktigt stolt över de här sockorna. Sämre blev de ju inte heller när min vän blev väldigt glad över dem! Jag gillar färgen, mönstret, ja det mesta med dem egentligen. Och jag är så himla glad att jag härdade ut och stickade klart dem!

Mönster: Oaks and Acorns Socks av Natalia Moreva/Kulabradesign

Garn: Tant Koftas Trekking och Drops Fabel

Stickor: 2,25 mm

Socktober

Då var det socktober igen, och på nåt lustigt sätt blir jag ännu mer inspirerad att sticka sockor än vad jag brukar vara. Kanske beror det på den lite kyligare luften och de gula löven?

Första paret sockor som blivit klara i oktober är ett helt vanligt par stickade i garnet jag färgade i somras. Mitt mål var att det skulle bli spräckligt, men det blev inte riktigt så. Behöver öva mer för att få till det precis som jag vill. Nu är det tendens till pooling, men tycker ändå att resultatet är helt ok. Det är ändå väldigt kul att ha färgat själv.

Som uppläggning använde jag "tubular cast on". Blev väldigt förtjust i den efter att ha testat på Poet Socks. Det blir en så snygg kant, och dessutom stretchig. 

Det var skönt att få sticka ett par sockor som inte hade några krusiduller. Bara enkel slätstickning rakt igenom. Kanske skulle jag bli bättre på att ge bort sockor i present så jag kan sticka fler? Det är en så bra stickning att ha med, och avslappnande att arbeta på på ett annat sätt än projekt med flera färger eller mönster. 

Whitehorse

 

Caitlin Hunter är en designer som jag tycker gjort väldigt mycket fint, men som jag inte stickat av förrän nu. Känns som ett hennes signum är mönsterstickade tröjor, men mitt val föll istället på Whitehorse, en tröja med spetsok.

Jag brukar sticka koftor och tröjor med ganska tajt passform, men denna tröja har drygt 10 cm rörelsevidd. Lite ovant, men gillar det.

Spetsen går egentligen mycket längre ner på tröjan, men det tyckte jag inte riktigt om. Därför har jag ökat snabbare än vad mönstret säger, och tagit bort sista delen av det. Känner mig väldigt nöjd med den lösningen!

Ärmarna blev lite längre än tänkt, men jag tror jag kommer låta dem vara. Känns lite mysigt att de är bylsiga.

Mönster: Whitehorse av Catlin Hunter/ Boyland Knitworks

Garn: Sandnes Smart

Stickor: 3,5 mm

Sockervaddssockor

För några veckor sedan gick jag in i lokala garnaffären. Min tanke var att jag skulle köpa mörklila garn till en kofta, men istället kom jag ut med två nystan glittrigt sockgarn. Inte precis enligt plan, men var nöjd ändå. För alla människor kan faktiskt behöva ett par blingiga sockor i sockervaddsfärg, även de som är över 30.

Stickade efter mönstret Vanilla Reversed. Ett enkelt mönster kändes bäst när jag hade ett garn som talade så bra för sig själv.

Jag avslutade sockorna med en italiensk avmaskning. Väldigt pilligt, men så snyggt! Ser verkligen ut som att maskorna bara flyter ihop på fram- och baksida. Använde den här beskrivningen. Om nån blir sugen på att testa så gäller det att inte dra åt för hårt. Gjorde det misstaget först, och då var det bara att göra om. Fick inte ens sockan över foten. 

Mönster: Vanilla Reversed

Garn: Svarta Fårets Sox Glitter Mini

Stickor: 2 mm

En användbar klänningskofta

Jag har länge tänkt att jag borde sticka mig en marinblå klänningskofta, en kofta som passar till det mesta, och till sist blev det av. 

Eftersom jag gillar min Balada som jag stickade i fjol använde jag det mönstret igen. Det är ett enkelt mönster med spets på framsidan och slätstickad rygg och ärmar. Det enda som var klurigt var att få rätt stickfasthet. Jag gjorde en provlapp och hamnade prick på den rekommenderade stickfastheten, nämligen 26 maskor per 10 cm. Tänkte att jag får väl sticka mellanstorleken, så kompenserar det nog för att det ska vara 24 maskor enligt mönstret, men blev inte bra. Jag badade i skapelsen! Då hade jag tappat lusten att sticka provlapp, så bytte bara från runda 3 mm stickor till mina fyrkantiga trästickor 3,5 mm, höll tummarna och stickade på i den mindre storleken. Det funkade! Spot on 24 maskor, och koftan sitter som en smäck. 

Garnet är Dale Garns Lille Lerke, en blandning med ca 50 % av vardera ull och bomull. Det var trevligt att sticka i, och jag hoppas att det kan vara lite lagom värmande. Har stickat i Lerke, en tjockare variant av samma blandning, för över tio år sedan, och vad jag minns höll sig garnet fint även efter en del användning. Finns några riktigt fina färger i Lerke, så kanske blir det en kofta i det med framåt hösten.

Mönster: Balada av Filipa Carneiro

Garn: Dale Garn Lille Lerke

Stickor: 3,5 mm

Flätor i lila

Man skulle nästan kunna tro att jag bara stickar sockor nu för tiden. Så är det inte riktigt, även om sockor alltid är min "go to" om jag inte har något att sticka, om jag vill ha något enkelt att sticka, om jag vill testa något nytt... 

Det här paret är en kompott av olika mönster från designern Svetlana Garanina. Jag stickade ju ett par sockor med vridna maskor av henne för några månader sedan, och jag tyckte väldigt mycket om hur flätorna övergick i slätstickning i det mönstret. Däremot tycker jag att vanliga flätor är, kanske inte snyggare, men i alla fall snällare för fingrarna att sticka än vridna maskor, så då kombinerade jag dessa element. Svetlana har liknande mönster med vanliga flätor, men utan den här snygga övergången. 

Och hörrni garnet! Jag skulle ju försöka att inte köpa så mycket nytt garn, men bara ett par dagar efter att jag bestämt mig för det la Tant Kofta ut sockgarn i färgen blåkulla i sin webbutik. Som jag suktat efter den här färgen! Jag har mejlat henne flera gånger och frågat om när den ska komma in, så jag var bara tvungen att köpa den. Har till och med beställt en andra omgång, så jag har till ett par till om andan skulle falla på. Färgen är sådär djupt lila att man i lite skumt ljus funderar på om den är svart, men i solljus ser man skiftningarna i olika lila nyanser. Helt underbart! 

Poet Socks

Jag har stickat fler sockor till min mor, men lite mer komplicerade denna gång. Poet Socks av Sari Nordlund.

Det tog ett bra tag innan jag fick in snitsen på de här sockarna. Första halvan av första sockan stickade jag med för spetsiga stickor, vilket resulterade i att garnet delade sig precis hela tiden. Irriterande, och gjorde att det inte blev något flyt. Dumt att jag inte bytte stickor direkt, men hade mina carbons på en annan stickning som jag inte ville ta bort dem ifrån just då. Sedan var spetsmönstret inte bara väldigt fint, utan också svårt att lära sig. Det tog till socka nummer två innan jag började se mönstret och kunde sticka på utan att räkna varenda maska. Efter det blev det mycket roligare att sticka. 

Det roligaste med det här mönstret var att jag fick lära mig en ny uppläggning! Vet inte om den har något specifikt namn på svenska, men på engelska heter den tubular cast on. Den blev väldigt stretchig, och också snygg. Kommer att använda den på fler sockor framöver.

Garnet är Lana Grossas Meilenweit Tweed. Beställde två nystan i olika färger tidigare i våras. Tycker det känns löst spunnet, och är lite orolig för hur det ska hålla, så ska bli spännande att se. Annars tycker jag väldigt mycket om tweeden, och att det är färger som passar så fint ihop med varandra. Ljust rosa med olika beiga och bruna tweedprickar. 

Mönster: Poet Socks av Sari Nordlund

Garn: Lana Grossa Meilenweit Tweed

Stickor: 2,25 mm

Restgarnssockor

Tidigare i våras önskade mamma sig mjuka sockor att värma fötterna i på kvällarna. Jag hade drygt 100 gram av Manduzanas Soft Sock Sport i färgen gök hemma efter att jag stickat en kofta och en mössa i det, så tyckte att det kunde vara ett bra tillfälle att sticka upp lite rester.

Efter att ha kollat på andras projekt i det här garnet var jag ganska säker på att 100 g inte skulle räcka till ett par sockar i storlek 38. Jag använde därför ett färgbad till mudden och tån, och så andvände jag den stora härvan jag hade, på nästan 100 g, till resten av sockan. När jag var klar visade det sig att jag gott och väl hade klarat mig med den där 100 grams härvan, men tycker ändå det blev en fin detalj att färgbaden bryter lite mot varandra. 

Hälen är en fish lips kiss heel. Tycker den är smidig att sticka, och så sitter den bra. I övrigt har jag bara höftat. Stickade med 56 maskor på stickor 2,5, och tycker det gav ett lagom tjockt tyg.

Arbor Vitae

Så var den klar, Arbor Vitae. Aldrig trodde jag att det skulle gå så snabbt och vara så roligt att sticka en hel tröja på stickor nr 3 med sockgarn, men tror att det till stor del var garnet som gjorde det. Hampan ger det verkligen liv. 

Det som jag tycker gör den här tröjan är fransarna, men jag kände mig samtidigt lite rädd för dem. De är coola, men de ger de mig också väldigt mycket "hippie"- känsla. Jag ser inte det som något negativt, men det är en känsla som jag har svårt att finna mig själv i. Jag var helt enkelt inte säker på om jag skulle kunna bära upp dem. Som tur är gillar jag dem nu när de är på. De är lite bångstyriga, men det gör inte så mycket. Enligt mönstret skulle man göra fransar på ärmarna med, men det hoppade jag över. Känner mig mycket nöjd med det, främst av praktiska skäl. Tror att såna fransar hade varit extra bångstyriga om  man har en jacka eller extra tröja över dem.

Det här projektet har verkligen gett mig blodad tand, både vad det gäller att sticka i tunna garner och att välja mönster lite utanför bekvämlighetszonen. Så snart jag har stickat det jag planerat från lagret tror jag att det kommer läggas upp en tröja av antingen Andrea Mowry eller Caitlin Hunter. 

Mönster: Arbor Vitae av Joji Locatelli

Garn: Schoppel-Wolle Admiral Hanf

Stickor: 3 mm

Stash Dash

Varje år håller Laura och Leslie i vloggen Knit Girllls ett event som de kallar Stash Dash. Eventet går ut på att man under en viss period ska sticka så mycket som möjligt ur sin stash. Det finns en massa olika nivåer av hur mycket garn man vill sticka upp, men det fina är att alla utmanar sig själva. De har en del regler kring hur man får räkna som de pratar om i ett av sina avsnitt och som man också kan läsa om i deras Ravelry-grupp. 

Jag har aldrig varit med i Stash Dash förut, men i år tycker jag att det kan vara en rolig utmaning. Man får ju försöka roa sig bäst man kan i dessa annorlunda tider. De nivåer som känns aktuella för mig är 3000 eller 5000 meter. 3000 meter känns lite futtigt, men jag har ändå tänkt satsa på den nivån. Om jag lyckas med det kommer jag nämligen både att sticka mig under 30000 meter i stashen igen (vilket bara hänt tre månader under de åtta år som jag räknat på hur många meter jag har hemma), och också sticka mig till den lägsta nivå jag haft på mitt garnförråd sedan jag började räkna. 5000 meter vore ännu roligare att klara, men känns lite utopiskt. Tidsfristen är nämligen från 22 maj till 22 augusti, en period när jag ofta jobbar lite mer och stickar lite mindre. Dessutom har jag en lång önskelista på saker jag vill sticka som jag inte har garn till i hemma, men som jag kanske skulle vilja påbörja redan under sommaren ändå. 

De projekt som jag skulle vilja göra klart under den här tiden är tre koftor, två par sockar och en babyfilt. En kofta är verkligen så nära att bli klar, men eftersom jag inte är helt nöjd med den har den legat i flera månader utan att färdigställas. De andra två koftorna vill jag sticka eftersom jag vill kunna använda dem i sommar. Sockorna är påbörjade sedan tidigare, och känns roliga att sticka klara. Det är både fina mönster och snyggt garn till dem, men de har inte blivit klara eftersom det kommit annat emellan som varit ännu roligare. Filten vill jag enbart bli klar med för att. Den är inte ett dugg kul att sticka på. Små stickor och en massa rätstickning. Varför påbörjar man ett sånt projekt kan man ju fråga sig? Jo, för att bli av med restgarner. Nu är ungefär hälften stickad också, så trots att den är tråkig vill jag bita ihop och sticka klart den. Skulle kännas så skönt om jag lyckas. 

Mina mest använda stickningar

När man bloggar blir det oftast så att man skriver om projekt som är på gång, eller som precis har blivit klara. Även om man känner sig nöjd med dem just då är det svårt att veta vad man kommer att tycka om dem sen, när man har använt dem ett tag och känt in dem. De där plaggen som har varit otroligt roliga att sticka eftersom de har annorlunda form, klar färg eller kanske en udda teknik blir för mig sällan de där riktiga trotjänarna i längden. Därför tänkte jag berätta lite om mina tre mest använda stickade plagg. 

  

På plats nummer tre kommer min första sjal i mönstret Troubadour. Den var faktiskt riktigt kul att sticka, men jag trodde inte att den skulle bli en sådan favorit som den verkligen är. Antagligen beror det på färgen. Jag gillar att sticka i glada, klara färger, blir glad av det, och projekten flyger av stickorna! Färgen på den här sjalen skulle jag inte riktigt kalla glad. Mer subtil och tillbakadragen. Just därför passar den till allt! Den är ju inte grå, utan den har en färg, men den är så pass dämpad att jag kan kombinera den med väldigt många andra färger. Lystern i garnet gör att jag kan ha den till min snyggkappa, men eftersom den inte sticker ut för mycket i formen kan jag lika gärna dra på den när jag ska ut på gärdena och jobba. Jag har stickat två sjalar till i samma mönster men i ljusare färger, och dem använder jag inte alls lika mycket. 

På andra plats kommer koftan i lettlopi som blev klar våren 2017. Den är lätt och varm, och jag använder den nästan varje dag på jobbet under våren och försommaren. Är det kallt har jag den som mellanlager under en jacka, och är det lite varmare fungerar den som ytterplagg. Den här koftan gav jag verkligen kärlek när jag stickade den. Jag stickade runt och klippte upp, och på insidan har jag sytt dit ett gammalt band som mamma hade hittat på loppis. Minns att det kändes som att det tog en evighet att sy. Knapparna ville jag först skulle passa in precis i färg, men I som jobbar på min lokala garnaffär hjälpte mig hitta de här lite vinröda som plockar upp mörkare stänk i det rosa garnet perfekt. 

Nummer ett av använda stickade plagg, utan konkurrenter, är en mörkblå kofta med vågig kant. Färdigstickad i november 2014, och använd så pass mycket att den håller på att gå i bitar. Den har heller aldrig känts som en favorit, men den passar till nästan allt. Jag vet inte hur många gånger jag stått och kollat in i garderoben på morgonen och känt att, "näe, orkar inte anstränga mig idag", och alla de dagarna har jag tagit på mig jeans, t- shirt och så koftan över. Då har jag känt mig både bekväm och hyfsat välklädd, och utan någon vidare ansträngning. Det var först när jag nu i våras stod på toan på jobbet och skymtade min ena armbåge i spegeln som jag insåg i vilken omfattning koftan har använts. Ett exempel på att enkelt kan vara oerhört bra. Relativt billig var den att sticka också. Använde Hjertegarns Lima. 

Eftersom den nästan är helt söndersliten på sina ställen har jag stickat mig en ny mörkblå kofta, men jag har också köpt lappar att sätta på armbågarna på denna. Ska bara förstärka stickningen lite innan jag sätter på dem, och sen räknar jag med att den håller ett tag till. Kanske inte kan användas som snyggkofta längre, men åtminstone till vardags.