08 september 2020

Whitehorse

 

Caitlin Hunter är en designer som jag tycker gjort väldigt mycket fint, men som jag inte stickat av förrän nu. Känns som ett hennes signum är mönsterstickade tröjor, men mitt val föll istället på Whitehorse, en tröja med spetsok.


Jag brukar sticka koftor och tröjor med ganska tajt passform, men denna tröja har drygt 10 cm rörelsevidd. Lite ovant, men gillar det.


Spetsen går egentligen mycket längre ner på tröjan, men det tyckte jag inte riktigt om. Därför har jag ökat snabbare än vad mönstret säger, och tagit bort sista delen av det. Känner mig väldigt nöjd med den lösningen!


Ärmarna blev lite längre än tänkt, men jag tror jag kommer låta dem vara. Känns lite mysigt att de är bylsiga.

Garn: Sandnes Smart
Stickor: 3,5 mm

30 augusti 2020

Sockervaddssockor


För några veckor sedan gick jag in i lokala garnaffären. Min tanke var att jag skulle köpa mörklila garn till en kofta, men istället kom jag ut med två nystan glittrigt sockgarn. Inte precis enligt plan, men var nöjd ändå. För alla människor kan faktiskt behöva ett par blingiga sockor i sockervaddsfärg, även de som är över 30.



Stickade efter mönstret Vanilla Reversed. Ett enkelt mönster kändes bäst när jag hade ett garn som talade så bra för sig själv.


Jag avslutade sockorna med en italiensk avmaskning. Väldigt pilligt, men så snyggt! Ser verkligen ut som att maskorna bara flyter ihop på fram- och baksida. Använde den här beskrivningen. Om nån blir sugen på att testa så gäller det att inte dra åt för hårt. Gjorde det misstaget först, och då var det bara att göra om. Fick inte ens sockan över foten. 

Mönster: Vanilla Reversed
Garn: Svarta Fårets Sox Glitter Mini
Stickor: 2 mm

10 augusti 2020

En användbar klänningskofta


Jag har länge tänkt att jag borde sticka mig en marinblå klänningskofta, en kofta som passar till det mesta, och till sist blev det av. 


Eftersom jag gillar min Balada som jag stickade i fjol använde jag det mönstret igen. Det är ett enkelt mönster med spets på framsidan och slätstickad rygg och ärmar. Det enda som var klurigt var att få rätt stickfasthet. Jag gjorde en provlapp och hamnade prick på den rekommenderade stickfastheten, nämligen 26 maskor per 10 cm. Tänkte att jag får väl sticka mellanstorleken, så kompenserar det nog för att det ska vara 24 maskor enligt mönstret, men blev inte bra. Jag badade i skapelsen! Då hade jag tappat lusten att sticka provlapp, så bytte bara från runda 3 mm stickor till mina fyrkantiga trästickor 3,5 mm, höll tummarna och stickade på i den mindre storleken. Det funkade! Spot on 24 maskor, och koftan sitter som en smäck. 

Garnet är Dale Garns Lille Lerke, en blandning med ca 50 % av vardera ull och bomull. Det var trevligt att sticka i, och jag hoppas att det kan vara lite lagom värmande. Har stickat i Lerke, en tjockare variant av samma blandning, för över tio år sedan, och vad jag minns höll sig garnet fint även efter en del användning. Finns några riktigt fina färger i Lerke, så kanske blir det en kofta i det med framåt hösten.


Mönster: Balada av Filipa Carneiro
Garn: Dale Garn Lille Lerke
Stickor: 3,5 mm

02 augusti 2020

Flätor i lila


Man skulle nästan kunna tro att jag bara stickar sockor nu för tiden. Så är det inte riktigt, även om sockor alltid är min "go to" om jag inte har något att sticka, om jag vill ha något enkelt att sticka, om jag vill testa något nytt... 


Det här paret är en kompott av olika mönster från designern Svetlana Garanina. Jag stickade ju ett par sockor med vridna maskor av henne för några månader sedan, och jag tyckte väldigt mycket om hur flätorna övergick i slätstickning i det mönstret. Däremot tycker jag att vanliga flätor är, kanske inte snyggare, men i alla fall snällare för fingrarna att sticka än vridna maskor, så då kombinerade jag dessa element. Svetlana har liknande mönster med vanliga flätor, men utan den här snygga övergången. 


Och hörrni garnet! Jag skulle ju försöka att inte köpa så mycket nytt garn, men bara ett par dagar efter att jag bestämt mig för det la Tant Kofta ut sockgarn i färgen blåkulla i sin webbutik. Som jag suktat efter den här färgen! Jag har mejlat henne flera gånger och frågat om när den ska komma in, så jag var bara tvungen att köpa den. Har till och med beställt en andra omgång, så jag har till ett par till om andan skulle falla på. Färgen är sådär djupt lila att man i lite skumt ljus funderar på om den är svart, men i solljus ser man skiftningarna i olika lila nyanser. Helt underbart! 

28 juni 2020

Poet Socks


Jag har stickat fler sockor till min mor, men lite mer komplicerade denna gång. Poet Socks av Sari Nordlund.


Det tog ett bra tag innan jag fick in snitsen på de här sockarna. Första halvan av första sockan stickade jag med för spetsiga stickor, vilket resulterade i att garnet delade sig precis hela tiden. Irriterande, och gjorde att det inte blev något flyt. Dumt att jag inte bytte stickor direkt, men hade mina carbons på en annan stickning som jag inte ville ta bort dem ifrån just då. Sedan var spetsmönstret inte bara väldigt fint, utan också svårt att lära sig. Det tog till socka nummer två innan jag började se mönstret och kunde sticka på utan att räkna varenda maska. Efter det blev det mycket roligare att sticka. 


Det roligaste med det här mönstret var att jag fick lära mig en ny uppläggning! Vet inte om den har något specifikt namn på svenska, men på engelska heter den tubular cast on. Den blev väldigt stretchig, och också snygg. Kommer att använda den på fler sockor framöver.

Garnet är Lana Grossas Meilenweit Tweed. Beställde två nystan i olika färger tidigare i våras. Tycker det känns löst spunnet, och är lite orolig för hur det ska hålla, så ska bli spännande att se. Annars tycker jag väldigt mycket om tweeden, och att det är färger som passar så fint ihop med varandra. Ljust rosa med olika beiga och bruna tweedprickar. 


Garn: Lana Grossa Meilenweit Tweed
Stickor: 2,25 mm

27 juni 2020

Restgarnssockor

Tidigare i våras önskade mamma sig mjuka sockor att värma fötterna i på kvällarna. Jag hade drygt 100 gram av Manduzanas Soft Sock Sport i färgen gök hemma efter att jag stickat en kofta och en mössa i det, så tyckte att det kunde vara ett bra tillfälle att sticka upp lite rester.


Efter att ha kollat på andras projekt i det här garnet var jag ganska säker på att 100 g inte skulle räcka till ett par sockar i storlek 38. Jag använde därför ett färgbad till mudden och tån, och så andvände jag den stora härvan jag hade, på nästan 100 g, till resten av sockan. När jag var klar visade det sig att jag gott och väl hade klarat mig med den där 100 grams härvan, men tycker ändå det blev en fin detalj att färgbaden bryter lite mot varandra. 


Hälen är en fish lips kiss heel. Tycker den är smidig att sticka, och så sitter den bra. I övrigt har jag bara höftat. Stickade med 56 maskor på stickor 2,5, och tycker det gav ett lagom tjockt tyg.

14 juni 2020

Arbor Vitae


Så var den klar, Arbor Vitae. Aldrig trodde jag att det skulle gå så snabbt och vara så roligt att sticka en hel tröja på stickor nr 3 med sockgarn, men tror att det till stor del var garnet som gjorde det. Hampan ger det verkligen liv. 


Det som jag tycker gör den här tröjan är fransarna, men jag kände mig samtidigt lite rädd för dem. De är coola, men de ger de mig också väldigt mycket "hippie"- känsla. Jag ser inte det som något negativt, men det är en känsla som jag har svårt att finna mig själv i. Jag var helt enkelt inte säker på om jag skulle kunna bära upp dem. Som tur är gillar jag dem nu när de är på. De är lite bångstyriga, men det gör inte så mycket. Enligt mönstret skulle man göra fransar på ärmarna med, men det hoppade jag över. Känner mig mycket nöjd med det, främst av praktiska skäl. Tror att såna fransar hade varit extra bångstyriga om  man har en jacka eller extra tröja över dem.

Det här projektet har verkligen gett mig blodad tand, både vad det gäller att sticka i tunna garner och att välja mönster lite utanför bekvämlighetszonen. Så snart jag har stickat det jag planerat från lagret tror jag att det kommer läggas upp en tröja av antingen Andrea Mowry eller Caitlin Hunter. 

Garn: Schoppel-Wolle Admiral Hanf
Stickor: 3 mm

13 juni 2020

Stash Dash

Varje år håller Laura och Leslie i vloggen Knit Girllls ett event som de kallar Stash Dash. Eventet går ut på att man under en viss period ska sticka så mycket som möjligt ur sin stash. Det finns en massa olika nivåer av hur mycket garn man vill sticka upp, men det fina är att alla utmanar sig själva. De har en del regler kring hur man får räkna som de pratar om i ett av sina avsnitt och som man också kan läsa om i deras Ravelry-grupp

Jag har aldrig varit med i Stash Dash förut, men i år tycker jag att det kan vara en rolig utmaning. Man får ju försöka roa sig bäst man kan i dessa annorlunda tider. De nivåer som känns aktuella för mig är 3000 eller 5000 meter. 3000 meter känns lite futtigt, men jag har ändå tänkt satsa på den nivån. Om jag lyckas med det kommer jag nämligen både att sticka mig under 30000 meter i stashen igen (vilket bara hänt tre månader under de åtta år som jag räknat på hur många meter jag har hemma), och också sticka mig till den lägsta nivå jag haft på mitt garnförråd sedan jag började räkna. 5000 meter vore ännu roligare att klara, men känns lite utopiskt. Tidsfristen är nämligen från 22 maj till 22 augusti, en period när jag ofta jobbar lite mer och stickar lite mindre. Dessutom har jag en lång önskelista på saker jag vill sticka som jag inte har garn till i hemma, men som jag kanske skulle vilja påbörja redan under sommaren ändå. 


De projekt som jag skulle vilja göra klart under den här tiden är tre koftor, två par sockar och en babyfilt. En kofta är verkligen så nära att bli klar, men eftersom jag inte är helt nöjd med den har den legat i flera månader utan att färdigställas. De andra två koftorna vill jag sticka eftersom jag vill kunna använda dem i sommar. Sockorna är påbörjade sedan tidigare, och känns roliga att sticka klara. Det är både fina mönster och snyggt garn till dem, men de har inte blivit klara eftersom det kommit annat emellan som varit ännu roligare. Filten vill jag enbart bli klar med för att. Den är inte ett dugg kul att sticka på. Små stickor och en massa rätstickning. Varför påbörjar man ett sånt projekt kan man ju fråga sig? Jo, för att bli av med restgarner. Nu är ungefär hälften stickad också, så trots att den är tråkig vill jag bita ihop och sticka klart den. Skulle kännas så skönt om jag lyckas. 

28 april 2020

Mina mest använda stickningar

När man bloggar blir det oftast så att man skriver om projekt som är på gång, eller som precis har blivit klara. Även om man känner sig nöjd med dem just då är det svårt att veta vad man kommer att tycka om dem sen, när man har använt dem ett tag och känt in dem. De där plaggen som har varit otroligt roliga att sticka eftersom de har annorlunda form, klar färg eller kanske en udda teknik blir för mig sällan de där riktiga trotjänarna i längden. Därför tänkte jag berätta lite om mina tre mest använda stickade plagg. 
  

På plats nummer tre kommer min första sjal i mönstret Troubadour. Den var faktiskt riktigt kul att sticka, men jag trodde inte att den skulle bli en sådan favorit som den verkligen är. Antagligen beror det på färgen. Jag gillar att sticka i glada, klara färger, blir glad av det, och projekten flyger av stickorna! Färgen på den här sjalen skulle jag inte riktigt kalla glad. Mer subtil och tillbakadragen. Just därför passar den till allt! Den är ju inte grå, utan den har en färg, men den är så pass dämpad att jag kan kombinera den med väldigt många andra färger. Lystern i garnet gör att jag kan ha den till min snyggkappa, men eftersom den inte sticker ut för mycket i formen kan jag lika gärna dra på den när jag ska ut på gärdena och jobba. Jag har stickat två sjalar till i samma mönster men i ljusare färger, och dem använder jag inte alls lika mycket. 



På andra plats kommer koftan i lettlopi som blev klar våren 2017. Den är lätt och varm, och jag använder den nästan varje dag på jobbet under våren och försommaren. Är det kallt har jag den som mellanlager under en jacka, och är det lite varmare fungerar den som ytterplagg. Den här koftan gav jag verkligen kärlek när jag stickade den. Jag stickade runt och klippte upp, och på insidan har jag sytt dit ett gammalt band som mamma hade hittat på loppis. Minns att det kändes som att det tog en evighet att sy. Knapparna ville jag först skulle passa in precis i färg, men I som jobbar på min lokala garnaffär hjälpte mig hitta de här lite vinröda som plockar upp mörkare stänk i det rosa garnet perfekt. 



Nummer ett av använda stickade plagg, utan konkurrenter, är en mörkblå kofta med vågig kant. Färdigstickad i november 2014, och använd så pass mycket att den håller på att gå i bitar. Den har heller aldrig känts som en favorit, men den passar till nästan allt. Jag vet inte hur många gånger jag stått och kollat in i garderoben på morgonen och känt att, "näe, orkar inte anstränga mig idag", och alla de dagarna har jag tagit på mig jeans, t- shirt och så koftan över. Då har jag känt mig både bekväm och hyfsat välklädd, och utan någon vidare ansträngning. Det var först när jag nu i våras stod på toan på jobbet och skymtade min ena armbåge i spegeln som jag insåg i vilken omfattning koftan har använts. Ett exempel på att enkelt kan vara oerhört bra. Relativt billig var den att sticka också. Använde Hjertegarns Lima. 

Eftersom den nästan är helt söndersliten på sina ställen har jag stickat mig en ny mörkblå kofta, men jag har också köpt lappar att sätta på armbågarna på denna. Ska bara förstärka stickningen lite innan jag sätter på dem, och sen räknar jag med att den håller ett tag till. Kanske inte kan användas som snyggkofta längre, men åtminstone till vardags. 

25 april 2020

När besattheten slår till

För en dryg vecka sedan hittade jag vloggen catandwhite. Läste tyska i skolan, så tycker det är rätt bra övning att se på tyska stickvloggar ibland. Jag förstår inte allt, men tillräckligt för att det ska vara kul att titta. Nora som har den här vloggen har dessutom väldigt cool stil, så jag får mycket inspiration. 

Jag började inte kolla från början, utan hoppade in mitt i, och i avsnitt 28 kom den; Arbor Vitae. En tröja som jag när jag sett den på Ravelry bara ryckt på axlarna om men som jag blev störtförälskad i när jag såg Noras version. Det är en tröja med flätor designad av Joji Locatelli, och gavs ut i PomPoms vinternummer 2018. Bilden nedan är från Pompom. Kanske är det alla blommor på bilden som distraherat och gjort att jag inte kunnat se tröjans storhet tidigare? 


Jag började i vilket fall leta garn så snart jag hade fattat tycke för den. Var länge inne på ett sockgarn med tweedeffekt, men sen såg jag att kompisen M hade köpt ett otroligt fint mörksosa sockgarn med lite hampa inblandat. Det heter Admiral Hanf och kommer från Schoppel- Wolle. Sällan har jag längtat så mycket efter att ett paket ska komma! Jag var som ett barn på julafton när jag fick tag i det igår. Slet upp det redan på parkeringen utanför ICA där jag var och hämtade det, och garnet var precis lika fint som jag hoppats. 


Sen igår har jag knappt släppt stickningen. Den är så rolig, och jag tror det blir bra. Masktätheten ska vara 28/ 10 cm enligt mönstret, men jag hade svårt att få till det och tyckte också att det blev lite stumt när jag väl lyckades. Har därför gått ner en storlek i mönstret och stickar med 26 m/ 10 cm istället. Kommer säkert ta ett tag att få den klar, men jag ser fram emot varenda maska.