19 januari 2020

Oslohuen


2020 tycks hittills vara mössans år. Jag följer upp kollegans reflexmössa med en Olsohue till mamma.



Önskemålet från mamma var en riktigt varm mössa, så den värmer även de där vinterdagarna när vinden viner ute på slätten, och jag såg direkt en chans att till sist få sticka en Olsohue! Kanten på Oslohuen är vikt i tre lager, så den bör stå emot även den östgötska blåsten. 

Svårast med det här mönstret var storleken. Jag började med storlek dam, men avfärdade den ganska snart som enorm. Bytte till mindre stickor och minsta storleken. Var nöjd ända tills jag testade och insåg att den uppvikta kanten ändå kräver lite extra maskor och att mössan satt som en stas över pannan. Slutade alltså med mindre sticka och storleken junior. Sen har jag kortat av mössan lite med, så den ska sitta tajt. Helt enligt önskemål.

Mönster: Oslohuen av PetiteKnit
Garn: Garnstudios Extra Fin Merino
Stickor: 3 och 3,5 mm

06 januari 2020

Årets första projekt


Årets första projekt blev en mössa. En kollega frågade innan jul om jag inte kunde sticka en mössa med reflex i som hon kan ha när hon är ute och promenerar sin hund på kvällarna. Så när jag var i garnaffären i mellandagarna fick hon vara med per telefon och välja färg, och sen var det bara att köra igång.

 

Jag har stickat i Svarta Fårets Reflexgarn som är 50 m/ 50 g, så det var en ganska snabb stickning. Jag började med en bred resår som kan vikas upp, så att mössans djup kan anpassas efter eget tycke, och fortsatte sedan i bruten resår. Till minskningarna har jag använt centrerade överdragshoptagningar för att störa mönstret så lite som möjligt. Enda problemet jag stötte på var att jag la upp ett maskantal som inte gick jämnt upp med minskningarna vid första försöket (skyller detta lilla missöde på att huvudräkningen inte fungerar ordentligt kl 22 på kvällen, vilket var den tid som jag valde att lägga upp första gången). Hälften av minskningarna hamnade därför över aviga maskor. Men det var ju som sagt ett relativt snabbstickat projekt, så jag repade upp och stickade om. Hade inte kunnat leva med det felet, speciellt inte när mössan är till någon annan. 

30 december 2019

Stickåret 2019


2019. Det blev verkligen sockstickningens år för min del. Hela 17 par lyckades jag sticka. Största anledningen till detta var att jag ville rensa ur sockgarnsförrådet, men jag har inte bara stickat galna restgarnssockor. Har testat flera nya mönster också. 


Förutom sockorna har jag fyra andra projekt som jag är lite extra nöjd med. Det är min Stag Head Pullover, restgarnsfilten som blev klar i början på året, rådjursvantarna och mina långkalsonger. 

Stag Head Pullover är jag nöjd med eftersom den var en utmaning. Jag lärde mig en del av att sticka den, och jag fick öva mitt tålamod. 

Restgarnsfilten hade jag stickat på länge, men den blev klar under våren i år. Jag är nöjd med den både för att jag tycker att den blev snygg, men också för att den blev lite av startskottet i att sticka mer av garner jag hade hemma. 

Rådjursvantarna var det första jag stickade under året. Jag stickade dem under nyår när jag egentligen skulle umgåtts med vänner, men blev liggandes hemma och var sjuk istället. De var perfekta att distrahera sig med. Pilliga, och på gränsen till att vara ett elände att sticka. Bäst av allt med dem var att vännen L, som hade frågat om jag inte kunde sticka ett valfritt par till henne, blev glad för dem! Hon är väldigt jaktintresserad, och jag tyckte att de passade henne perfekt.

Sist men inte minst har jag med mina långkalsonger. Är så glad att jag höll ut och stickade klart dem! De blev precis så bra som jag hade hoppats, och värmer ordentligt nu i vinterrusket.

2020 hoppas jag att jag kan fortsätta att sticka mer ur mitt garnförråd. Jag vill ta tag i en spetskofta som jag sedan länge har garn till, och jag vill sticka fler sockor! Dock i mer neutrala färger, och inte så många par i tusen nyanser av rosa som i år. 

27 december 2019

2019 års värstingprojekt


Ibland känner man ju direkt när man ser ett mönster att det där måste jag sticka, och precis så var det med Stag Head Pullover. Det tog ett par år innan jag tog mod till mig att börja, och sen tog den rätt lång tid att sticka den, men till sist blev den ändå klar!


När jag började sticka tyckte jag inte alls om flätor. Jag tyckte varken att de var speciellt snygga eller roliga att sticka. En sån här tröja skulle känts som en utopi för tio år sedan för min del. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig!

Flätorna på den här tröjan är verkligen intrikata. Jag hade med mig projektet till en stickträff i somras, men det slutade bara med att jag inte kunde prata under hela kvällen eftersom jag var tvungen att koncentrera sig så mycket, och sen fick jag ändå repa eftersom jag hade stickat fel. Merparten av tröjan är därför stickad hemma i lugn och ro. Lite fel är det också någonstans uppe vid hornen, men jag har inte ens orkat leta efter var. Enda anledningen att jag vet om det är att jag hade fel antal maskor mellan hornen när jag var klar med diagrammet. 

Originalmönstret är stickad med a-linje och med mer rörelsevidd, men eftersom jag dels inte tyckte om hur hornen tippade ner över axlarna och dels inte trivs speciellt i a-linje över lag stickade jag den lite tajtare och med intagningar för midjan.


Garnet jag stickat med är Cascade 220 Heathers i färgen Summer Sky. Jag skulle säga att den mer likna en disig hösthimmel, men i vilket fall så gillar jag den väldigt mycket. Jag vet att jag skrivit det förr, men jag tycker garner med lite liv är så himla vackra och roliga att sticka i. 

Det här projektet var verkligen en utmaning, och jag är jätteglad att jag gav mig på det! Oftast gillar jag att ha full koll på vad jag stickar, och att känna mig någorlunda säker på att det jag stickar kommer att bli bra, men det är också kul att känna att man lyckats med en utmaning och att man utvecklats under tiden!

Garn: Cascade 220 Heathers
Stickor: 4 mm

25 december 2019

Mjuka paket

Jag stickade inte många julklappar i år, men två par strumpor lyckades jag få till. 


Det första paret är stickat i Regia Design Line av Kaffe Fassett, och av prislappen att döma har jag köpt det på rea för mycket länge sedan. Skulle tippa på att det är närmare tio år gammalt. Jag har under flera år tänkt att de ska bli ett par the Hub of Fashion från Stephanie van den Lindens bok Around the World in Knitted Socks, men av någon anledning har det inte blivit av. Så eftersom min far tycker att more is more när det gäller sockor blev det ett par åt honom istället. Jag började med att sticka efter mönstret Tipsy Toe Socks. Det blev INTE bra. Såg bara ut som ett enda virrvarr av färg framme i tån, och inte alls som stilfulla klyftor som jag tänkt mig. Efter att ha stickat halvvägs till hälen på första sockan repade jag därför upp och började om med min kompis Annas mönster Exposure Socks istället. Vilken skillnad! Det var ett enkelt basmönster som behövdes för att garnet skulle komma till sin rätt. I detta mönster finns också justering att använda om man har hög vrist, vilket jag testade och tyckte blev riktigt bra. 


De andra sockorna är ett par utan skaft, vilket var ett specifikt önskemål från min mor. Garnet är helt fantastiskt, men väldigt svårt att fånga på bild. Det är Limmo Designs glittriga sockgarn i färgen lupin. Om ni tänker er en sån där mörklila variant av lupin, där blommorna skiftar mot rosa längst in mot stjälken, då vet ni vilken färg det är. 

15 december 2019

Restgarnsslukaren

Jag trodde inte att det fanns någon gräns för hur många färgglada sockor man kunde sticka, men det fanns det. Till slut tog jag därför alla mina sockagarnsrester och virkade en barnfilt i temat ju färggladare desto bättre!


Det är lustigt hur smaken ändrar sig med åren, men vad som är ännu lustigare är att jag ännu inte lärt mig att jag inte ska köpa garn efter hur fin jag tycker härvan är, utan hur användbara ett par sockor i det kommer att bli. Jag har rätt många färgglada sockor, och jag tycker om dem allihop, men de har ett begränsat användningsområde. De går inte att dra på sig till jobbat hur som helst, utan de kräver en plan. Jag hoppas att jag kan hålla mig till mer neutrala färger när jag köper sockgarn framöver. 

Jag ville ha filten cirka 70*100 cm stor, så jag började med att lägga upp en 30 cm lång luftmaskekedja som jag sen virkade med mormorsruteteknik runt om. Har hela tiden hållit två färger tillsammans för att få lite diffusare färgövergångar. 


Jag tycker att filten blev rätt kul! Jag blir glad av att titta på den, och den innehåller också massor av minnen. Har till exempel använt garn inköpt på resor i både Köpenhamn och Herning såväl som från lokala garnffärer. Den som får filten, för jag kommer att ge bort den till någon liten människa när tillfälle ges, kommer ju inte att kunna känna samma känsla, men det gör att jag känner att jag ger bort en extra fin present.

08 december 2019

Långkalsonger


Långkalsonger. Vilket projekt! Första gången jag började fundera på att sticka dem var i februari 2018. I augusti samma år tog jag fram garn att sticka med, och i november i år blev de äntligen klara. En lång resa kan man sammanfatta. 


Mönstret jag utgått från är Majas Mamelucker. Sen fortsatte jag bara att sticka på ben, och provade allt eftersom. Jag har använt olika sockgarner, och det mesta är rester. Uppifrån och ner är det:
  1. En kant med 1 Class i mörklila
  2. Piratenwolle i rosa/lila/ vitt
  3. Limmo design i magnolia
  4. Hedgehog Fibres i Zephyr
  5. Hedgehog Fibres i Heyday
  6. Limmo design i magenta med glitter
Inte riktigt de färger jag hade planerat från början, men rätt likt ändå. Bilden under är min originalidé. Då visste jag ju inte riktigt hur mycket garn projektet skulle dra heller, vilket gjorde det svårt att planera i detalj.


För varje färgbyte har jag stickat några omgångar med två varv av varje färg innan jag bytt helt. Nu är ju färgerna rätt lika varandra, vilket underlättar när man vill ha snygga övergångar, men är ändå nöjd med tekniken och resultatet. Tycker inte man ser några tydliga övergångar någonstans, förutom mudden då vilket är högst avsiktligt. 


Anledningen till att de tagit så lång tid att sticka är faktiskt inte så mycket att de varit tråkiga, utan mest för att jag velat sticka klart olika strumpor innan jag börjat använda garnet i det här projektet. Jag hade till exempel ett ganska långt uppehåll innan och medans jag stickade mina World´s End Socks. Sen har jag stickat båda benen parallellt för att kunna utnyttja så mycket av garnerna som möjligt, och därför har det känts som att jag haft garnändar överallt. Speciellt vid garnbytena. Har därför bara stickat på dem hemma vilket också gjort processen långsammare. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag ändå undrade vad jag höll på med medan jag stickade dem, men nu när jag är klar är jag så nöjd att jag skulle kunna tänka mig att sticka ett par till. Speciellt eftersom passformen blev så bra! Jag har ofta problemet att långkalsonger sitter som stödstrumpor runt vaderna, vilket gör att de vill hasa neråt. Nu har jag anpassat så de sitter lösare från knät och neråt, och betydligt tajtare upptill. Precis så som jag vill ha dem.

10 november 2019

Värme lagom till snön

För att vara stickare har jag ovanligt få mössor. Eller i alla fall ovanligt få mössor som jag använder. När jag tränar använder jag alltid min Kari Traa- mössa som jag fick av pappa i julklapp för ett par år sedan. Han urskuldrade sig nästan när jag fick paketet. "Jag tänkte ju inte på att du stickar när jag såg den, och jag tycker den är så fin, men du får byta om du vill!". Känns lite komiskt att just denna mössa är en av de mest välanvända jag någonsin haft. Och tränar jag inte använder jag min slätstickade antracitgrå mössa. Oerhört intetsägande och passar till allt! Egentligen trivs jag rätt bra med det, men tyckte ändå att jag kunde behöva något att växla med. Stickade mig därför en mössa i ljusblått restgarn som fanns hemma.


Mönstret är gjort av Joji Locatelli. Det enda jag inte gillade med det var att tomma rutor inte var räta maskor, som det brukar vara, utan aviga. Jag var ju glad i hågen och började sticka utan att läsa igenom beskrivningen ordentligt, så denna lilla detalj märkte jag först flera varv in, när det inte riktigt såg ut som på bilderna. I övrigt var mönstret både välskrivet och roligt att sticka. Gillar också detaljerna i det, som att det bildas som en stjärna uppe vid hoptagningarna.  


Mönster: Dragonflies Hat av Joji Locatelli
Garn: Cascade 220 Heathers
Stickor: 3 och 3,5 mm

06 november 2019

Fläderbärskoftan

Tog till slut tag i alla mina ärmar, och då gick det ändå rätt snabbt att få ett projekt klart. 


Den här koftan kom till eftersom jag blev förälskad i färgen på garnet. Den heter fläderbär, vilket jag tycker att det är att ta i, men den är fin i vilket fall. Den är aningens melerad, så det får lite liv utan att bli oroligt, precis som jag gillar bäst. 



Ville ha någon liten tvist på koftan, så stickade några varv vriden resår uppe vid nacken. Kanske skulle ha stickat några varv till såhär med facit i hand. Jag testade också att sticka några kortvarv över bysten för att undvika veck i sidorna, och tycker det fungerade ok, men inte perfekt. Till viss del tror jag det beror på att kortvarven borde hamnat lite längre upp. När jag sköljde upp koftan växte den, vilket jag hade räknat med (hade faktiskt varit noggrann och gjort en provlapp innan eftersom jag anade att det skulle kunna bli så), men den växte lite mer på längden än beräknat. Alltså hamnade kortvarven också lite längre ner än beräknat. Dock inte så pass mycket att jag tänker göra något åt det. 


Totalt sett en rolig stickning, och roligt att testa ett nytt garn. Skulle vilja testa fler av Lana Grossas garner i framtiden. 

Mönster: Eget
Garn: Lana Grossa Cool Wool Big Melange
Stickor: 4 mm till kroppen och 3,5 mm till ärmarna

02 november 2019

Socktober

Socktober är över, och i år stickade jag två par under denna månad. Med tanke på hur många jag stickat under året känns det lite lite, men samtidigt är det kanske sockmanin jag hade under semestern som påverkar. Jag har känt mig aningens mätt på sockor sista tiden.




Första paret är gjorda i turkosa restgarner. De blev nästan helt lika, men det ljusturkosa räckte bara till en tå. Tycker kanske att sockan med mörk tå blev aningens snyggare, men njutningen att sticka upp hela nystan väger upp. Att det kan vara så befriande att bli av med rester!


Andra paret är också stickade i restgarner, men här hade jag lite mer garn kvar av varje färg. Hade så pass mycket att det nog hade räckt till ett helt par i det spräckliga garnet till och med, men tycker det är så jobbigt att köra "yarn chicken" att jag satte dit rosa skaft och tå.

Totalt under året har jag nu stickat 16 par sockor, och mitt sockgarnsförråd har krympt rejält! Det gör mig peppad, både för att det är roligt att sticka upp de garner jag har och för att jag lyckats sticka en hel hög med presenter till familj och vänner. Minst ett par till ska det bli innan jul, sen får jag göra en utvärdering av hur projekt sockgarnsrensning ska fortsätta.