21 november 2020

Färgprakt i novembermörkret


Socktober är över för den här gången, men det betyder ju inte att man måste sluta med sockstickandet. Så fort jag var klar med Vanilla Reversed la jag upp ett par Solfar Socks i garn från Knitritious Yarns. Det var precis den färgterapi som behövdes i novembermörkret. November är inte min bästa månad, så jag gör mitt bästa för att piffa upp den.


Spetsmönstret på det här sockorna var rätt lätt att sticka. Det var långa repetitioner, men man såg rätt snart hur mönstret såg ut på sockan och kunde gå någorlunda efter det. Hälen är förstärk. En av mina favorithälar. 


Garnet heter MSock och är lite tjockare, 365 m/100g, än det tunna sockgarn jag brukar sticka i men det funkade bra ändå. Stickade med stickor 2 mm, och tycker att passformen blev lagom. Jag köpte den här härvan och en härva till i en annan färg en dag när jag var uttråkad och slösurfade på olika indie dyers hemsidor bara för att kolla utbudet. Färgen heter kardinalfågel, och jag blev blixtförälskad i den! Det riktigt sprakade om den. Sen tycker jag att färgen ofta är lite mindre mättad i verkligheten än vad den ser ut på skärmen, men så var det inte i det här fallet. Den är verkligen sprakande! En annan sak jag gillar med den är att den har lite liv i sig. Tillräckligt för att bli intressant, men ändå så pass dämpat att ett spetsmönster syns.

Mönster: Solfar Socks av Cookie A
Garn: MSock från Knitritious Yarns
Stickor: 2 mm
 

19 november 2020

Vanilla Reversed- sista sockorna i socktober


Lite sen redovisning, men sista paret sockor ut i socktober blev Vanilla Reversed. Det var egentligen inte tänkt att det skulle bli så. Till att börja med försökte jag sticka ett eget påhitt med flätor, men garnet tillät ingen sånt. Det kamouflerar alla typer av flätor och strukturer. Hälen, som är det roliga med det här mönstret syns ju inte heller speciellt bra. Med det sagt tror jag det blev bra ändå. Personen som ska få dessa sockor är väldigt förtjust i svart, grått och kläder utan krusiduller. 


Kryper man riktigt nära kan man ändå se den snygga hälen. Tycker det här mönstret är så himla bra, för det är enkelt och har ändå en liten finess. Det är perfekt att sticka när man vill ha nåt enkelt på stickorna, något som går att ta med överallt och som passar att sticka under möten eller när man umgås med folk. När man inte vill behöva koncentrera sig helt enkelt.

Garn: Lana Grossa Harris
Stickor: 2,25 mm

01 november 2020

Ett lila elände


Jag har länge velat ha en mörklila kofta. Har till och med köpt lila Mohair Tweed från Magasin Duett, men jag tycker det är så svårt att hitta rätt nyans. Mohair Tweeden är väldigt vacker, men den hade lite mer gröna tweednoppor än vad jag trodde den skulle ha, och den har därför inte stickats upp. Än. Den kommer att bli någor så småningom. Men så i somras tog jag tag i projekt hitta lila garn igen, och efter mycket vånda hade jag två finalister. Novita 7 Väljestä i färgen aubergine och Tukuwool Sock i färgen Haave. Eftersom Tukuwoolen var betydligt dyrare slutade det med att jag beställde hem 7 nystan av det andra garnet, och det var så fint när jag fick hem det! Blev så glad att det var en färg som jag verkligen gillade. 


Framför mig såg jag en kofta i resår. Jag hade sett Anne Ventzels kofta Ribbed Raglan och ville ha något liknande, men mer figurnära. Så jag började räkna och provlappa. Jag var hur noggrann som helst. Började sticka, och efter ett par omstarter gick det till sist bra. Men så kom jag till ärmarna. Där bytte jag från att sticka fram och tillbaka till att sticka runt på strumpstickor, och det blev skillnad. Jag mätte, och stickfastheten var densamma. Efter att ha rådfrågat några stickkompisar kom vi fram till att det borde vara en skillnad pga strumpstickorna trots allt, och att det nog skulle gå bort efter blockning. Så jag stickade klart hela ärmen. Allt detta gjordes under mörka kvällstimmar. Så kom jag till ärm nr två, och nu var det dagsljus. Och nu ser jag till min fasa att det blir en färgskiftning när jag börjar på ärmen! Går fram till fönstret och kollar på ärmen som är klar, och det är samma sak där. Det är en färgskiftning som gjort att jag tycker det ser annorlunda ut, jag har bara inte sett det i det dåliga ljuset jag stickat i tidigare. Det syns inte jättebra på bilden, men i verkligheten är det en tydlig skillnad. Slänger mig på de banderoller jag har kvar, och kan efter en stund konstatera att jag har fått tre nystan av ett färgbad och fyra av ett annat. Garnet är beställt från Adlibris. När jag beställer från butiker som bara säljer garn tar jag för givet att färgbadet är något som kollas, men det är kanske inte samma sak när man beställer från ett företag som egentligen är specialiserade på annat. Jag kontaktar i alla fall Adlibris om mitt problem, skriver ut vilka färgbad jag fått och får till svar att tre nya nystan är på väg på posten. När de väl är framme visar det sig att de är i ett tredje färgbad. Kundsupporten på Adlibris gav verkligen ett trevligt och proffesionellt bemötande, och garnet är också helt okej att sticka i, men efter det här var jag bara less på det. Jag vill inte se de där nystanen nåt mer! Så till sist blev det en beställning av Tukuwool Sock ändå. 


Nu stickar jag en helt enkel kofta, men med den lilla finessen att den ska få fickor. Och jag tycker det blir jättefint!


Jag kommer att göra ett nytt försök att sticka den där koftan i resår, och troligen i Novita 7 Väljestä. När jag är redo kommer jag dock att beställa garnet direkt från Novitas hemsida, eller från ett företag som bara handlar med garn. Jag kan verkligen känna mig tillfredställs av att sticka med så kallade budgetgarner ibland, och ofta är kvaliteten på dem helt okej. Min läxa efter detta är bara att själv vara noggrann med att kolla garnet direkt när jag får hem det, och att det är också är värt att ge någon krona extra för att verkligen få den där servicen som nystan av samma färgbad innebär. 

31 oktober 2020

Dolores


Har på sista tiden fått upp ögonen för designern Sari Nordlund. Poet Socks var det första mönstret jag stickade som är designat av henne, och nu blev det ett par Dolores socks. Det är ett mönster med vridna maskor och flätor. Relativt enkelt att memorera, och kul att sticka. 


Garnet är Lana Grossas Meilenweit Tweed i en senapsgul variant med bruna, beiga och svarta inslag. Tycker det är trevligt att jobba med, men det känns rätt löst spunnet. Har en känsla av att andra garner kan hålla bättre slitagemässigt, men det vet man ju först efter att sockorna använts ett tag.


Sockorna stickades nerifrån och upp, och som avmaskning använde jag såklart italian bind off. Har blivit som besatt av den avmaskningen, för den blir ju bara så snygg! Vill ha den på allt. 


De här sockorna kommer att ges bort i julklapp. När jag ger bort stickat i present brukar jag försöka skicka med en lite snyggare etikett med tvättråd. Det och lite silkespapper innan omslagspappret läggs på tycker jag får presenten att kännas lite extra fin. 

Garn: Lana Grossa Meilenweit Tweed
Stickor: 2,25 mm

09 oktober 2020

Höstsockor som födelsedagspresent


I början av oktober fyllde en god vän år. En mycket stickvärdig sådan dessutom. Redan i våras tänkte jag att jag ville sticka något till henne när hon fyllde år, och jag hade ett nystan Fabel över från ett tidigare projekt i en perfekt rostorange färg, en av hennes favoriter. När jag sedan trillade över mönstret Oaks and Acorns Socks kändes det som ett perfekt mönster till garnet. 

Att hitta en bra färg att kombinera till den här rostorangea färgen var lättare sagt än gjort. Jag funderade länge. Funderade på brunt, svart, grått, men tyckte inte att något av dem passade. Men så av en slump hamnade det rostfärgade nystanet brevid ett nystan av Tant Koftas Trekking i färgen blåkulla hemma i soffan, och då var det helt självklart att det var den jag skulle använda till. Jag har ju redan skrivit om hur mycket jag gillar just den färgen, men det tåls att upprepas. Den är helt underbar.


Det här mönstret var pilligt att sticka. Jag trodde jag skulle få en hel beskrivning, men det var bara ett diagram. Av diagrammet att döma var det nog tänkt att sockorna skulle stickas uppifrån och ner, men jag stickade dem åt andra hållet. Tänkte att det skulle bli lättare att få rätt storlek då. Bara att börja direkt i tån med mönsterstickning var klurigt, och när jag stickat halva foten på första sockan var jag nästan redo att ge upp. Varje maska kändes som en kamp! Men så tänkte jag på min vän och att jag verkligen ville ge henne de hör sockorna, och så fortsatte jag. Socka nummer två gick visserligen betydligt mycket bättre att sticka än nummer ett, men att vända på mönstret så sockorna speglade varandra, som jag hade tänkt från början, var inte att tänka på. Jag ville bara få dem klara, och det var väldigt väldigt skönt när sista tråden var fäst.


Hälen blev en vanlig hällapp med lyfta maskor som förstärkning. 


Sammanfattningsvis är jag riktigt stolt över de här sockorna. Sämre blev de ju inte heller när min vän blev väldigt glad över dem! Jag gillar färgen, mönstret, ja det mesta med dem egentligen. Och jag är så himla glad att jag härdade ut och stickade klart dem!

Mönster: Oaks and Acorns Socks av Natalia Moreva/Kulabradesign
Garn: Tant Koftas Trekking och Drops Fabel
Stickor: 2,25 mm

03 oktober 2020

Socktober


Då var det socktober igen, och på nåt lustigt sätt blir jag ännu mer inspirerad att sticka sockor än vad jag brukar vara. Kanske beror det på den lite kyligare luften och de gula löven?

Första paret sockor som blivit klara i oktober är ett helt vanligt par stickade i garnet jag färgade i somras. Mitt mål var att det skulle bli spräckligt, men det blev inte riktigt så. Behöver öva mer för att få till det precis som jag vill. Nu är det tendens till pooling, men tycker ändå att resultatet är helt ok. Det är ändå väldigt kul att ha färgat själv.


Som uppläggning använde jag "tubular cast on". Blev väldigt förtjust i den efter att ha testat på Poet Socks. Det blir en så snygg kant, och dessutom stretchig. 

Det var skönt att få sticka ett par sockor som inte hade några krusiduller. Bara enkel slätstickning rakt igenom. Kanske skulle jag bli bättre på att ge bort sockor i present så jag kan sticka fler? Det är en så bra stickning att ha med, och avslappnande att arbeta på på ett annat sätt än projekt med flera färger eller mönster. 

08 september 2020

Whitehorse

 

Caitlin Hunter är en designer som jag tycker gjort väldigt mycket fint, men som jag inte stickat av förrän nu. Känns som ett hennes signum är mönsterstickade tröjor, men mitt val föll istället på Whitehorse, en tröja med spetsok.


Jag brukar sticka koftor och tröjor med ganska tajt passform, men denna tröja har drygt 10 cm rörelsevidd. Lite ovant, men gillar det.


Spetsen går egentligen mycket längre ner på tröjan, men det tyckte jag inte riktigt om. Därför har jag ökat snabbare än vad mönstret säger, och tagit bort sista delen av det. Känner mig väldigt nöjd med den lösningen!


Ärmarna blev lite längre än tänkt, men jag tror jag kommer låta dem vara. Känns lite mysigt att de är bylsiga.

Garn: Sandnes Smart
Stickor: 3,5 mm

30 augusti 2020

Sockervaddssockor


För några veckor sedan gick jag in i lokala garnaffären. Min tanke var att jag skulle köpa mörklila garn till en kofta, men istället kom jag ut med två nystan glittrigt sockgarn. Inte precis enligt plan, men var nöjd ändå. För alla människor kan faktiskt behöva ett par blingiga sockor i sockervaddsfärg, även de som är över 30.



Stickade efter mönstret Vanilla Reversed. Ett enkelt mönster kändes bäst när jag hade ett garn som talade så bra för sig själv.


Jag avslutade sockorna med en italiensk avmaskning. Väldigt pilligt, men så snyggt! Ser verkligen ut som att maskorna bara flyter ihop på fram- och baksida. Använde den här beskrivningen. Om nån blir sugen på att testa så gäller det att inte dra åt för hårt. Gjorde det misstaget först, och då var det bara att göra om. Fick inte ens sockan över foten. 

Mönster: Vanilla Reversed
Garn: Svarta Fårets Sox Glitter Mini
Stickor: 2 mm

10 augusti 2020

En användbar klänningskofta


Jag har länge tänkt att jag borde sticka mig en marinblå klänningskofta, en kofta som passar till det mesta, och till sist blev det av. 


Eftersom jag gillar min Balada som jag stickade i fjol använde jag det mönstret igen. Det är ett enkelt mönster med spets på framsidan och slätstickad rygg och ärmar. Det enda som var klurigt var att få rätt stickfasthet. Jag gjorde en provlapp och hamnade prick på den rekommenderade stickfastheten, nämligen 26 maskor per 10 cm. Tänkte att jag får väl sticka mellanstorleken, så kompenserar det nog för att det ska vara 24 maskor enligt mönstret, men blev inte bra. Jag badade i skapelsen! Då hade jag tappat lusten att sticka provlapp, så bytte bara från runda 3 mm stickor till mina fyrkantiga trästickor 3,5 mm, höll tummarna och stickade på i den mindre storleken. Det funkade! Spot on 24 maskor, och koftan sitter som en smäck. 

Garnet är Dale Garns Lille Lerke, en blandning med ca 50 % av vardera ull och bomull. Det var trevligt att sticka i, och jag hoppas att det kan vara lite lagom värmande. Har stickat i Lerke, en tjockare variant av samma blandning, för över tio år sedan, och vad jag minns höll sig garnet fint även efter en del användning. Finns några riktigt fina färger i Lerke, så kanske blir det en kofta i det med framåt hösten.


Mönster: Balada av Filipa Carneiro
Garn: Dale Garn Lille Lerke
Stickor: 3,5 mm

02 augusti 2020

Flätor i lila


Man skulle nästan kunna tro att jag bara stickar sockor nu för tiden. Så är det inte riktigt, även om sockor alltid är min "go to" om jag inte har något att sticka, om jag vill ha något enkelt att sticka, om jag vill testa något nytt... 


Det här paret är en kompott av olika mönster från designern Svetlana Garanina. Jag stickade ju ett par sockor med vridna maskor av henne för några månader sedan, och jag tyckte väldigt mycket om hur flätorna övergick i slätstickning i det mönstret. Däremot tycker jag att vanliga flätor är, kanske inte snyggare, men i alla fall snällare för fingrarna att sticka än vridna maskor, så då kombinerade jag dessa element. Svetlana har liknande mönster med vanliga flätor, men utan den här snygga övergången. 


Och hörrni garnet! Jag skulle ju försöka att inte köpa så mycket nytt garn, men bara ett par dagar efter att jag bestämt mig för det la Tant Kofta ut sockgarn i färgen blåkulla i sin webbutik. Som jag suktat efter den här färgen! Jag har mejlat henne flera gånger och frågat om när den ska komma in, så jag var bara tvungen att köpa den. Har till och med beställt en andra omgång, så jag har till ett par till om andan skulle falla på. Färgen är sådär djupt lila att man i lite skumt ljus funderar på om den är svart, men i solljus ser man skiftningarna i olika lila nyanser. Helt underbart!