Två år efter att jag köpte mönstret har jag den klar. En whippoorwill.
Jag har stickat den här sjalen en gång tidigare, men då blev jag inte nöjd med färgvalet och repade upp allt när jag bara hade den sista kanten i kontrastfärg kvar. Den här gången tycker jag färgerna blev snygga tillsammans, men jag är inte säker på att jag kommer använda den ändå. Jag gillar flerfärgade garner när de är i sina nystan, men jag känner mig inte hemma i dem när de är uppstickade. I detta fall känns det extra synd, för garnet är helt fantastiskt vackert. Det har en otrolig lyster, och var väldigt trevligt att sticka i. Därför kommer sjalen att få flytta till en släkting, och jag kommer att sticka mig en till där basgarnet är enfärgat. För jag gillar formen på den, och trots långa varv på slutet är den kul att sticka!
Sjalen finns i tre olika storlekar, och jag har stickat mellanstorleken. Då klarade jag mig på mindre än 1 hg av grundfärgen.
Mönster: Whippoorwill av Carina Spencer
Garn: Grundfärgen Pittura från Louisa Harding och det enfärgade Sandnes Tynn Alpakka Ull
Stickor: 3,5 mm
1 kommentar:
Jag håller verkligen med dig när det gäller melerade garner. Sjalen ser jättefin ut och det är ju så bra med stickat att det ofta finns någon som blir riktigt glad åt en fin stickad present!
Skicka en kommentar