Vantar för vargavinter

När jag stickat koftan i garnet som jag fått från Ds kusin C fick jag två härvor över. Färdigställandet av koftan sammanföll också med att det var femton minusgrader ute, och avsaknaden av riktigt tjocka vantar gjorde sig minst sagt påmind. Därför fick ena härvan bli ett par tovade vantar.

Garnet var tretrådigt, och efter lite googlande hittade jag ett blogginlägg från Ölands Ullcentrum där de hade stickat och valkat vantar i sitt tretrådiga garn. Utefter deras beskrivning och hur jag ville ändra passformen gentemot hur deras vantar såg ut på bilderna (jag vill ha tajta vantar med relativt kort mudd och lite mer anpassad form för handen) stickade jag ett par vantar med rejält med mellanrum både i bredd och höjd. 

Så, in med dem i tvättmaskinen. Har tovat vantar en gång tidigare, och då körde jag dem i 60 grader. Nu var ju det i ett helt annat garn, men tänkte att funkade det då borde det funka nu, så jag slängde in dem. När de kom ut hade det nästan inte hänt något alls. De var fortfarande enorma! Så nytt försök. In på 60 grader igen, denna gång tillsammans med en handduk, och nu blev de perfekta! 

Jag har använt vantarna mycket, och är jätteglad att jag stickade dem. Men en reflektion jag gjorde när jag stickade dem var att jag inte riktigt gillade den här typen av stickning. På nedersta bilden syns vantarna innan valkning. Eftersom de skulle just valkas ville jag inte ha dem för hårt stickade. Resultatet blev att jag fick ha lite för stora stickor och sticka rätt hårt för att inte riskera att maskorna skulle trilla av vilket gjorde att jag spände mig när jag stickade, och jag tyckte också att resultatet innan valkning såg lite hafsigt ut med de stora maskorna. Att maskorna gled omkring skulle säkert kunna ha åtgärdats med stickor i trä istället för metall, men det hafsiga intrycket lär ju finnas kvar oavsett. Nu spelar ju det ingen roll att de såg ut så eftersom de skulle valkas, men jag gillar det inte! Jag känner en sådan oerhörd tillfredställelse när jag får sticka projekt på små stickor där maskorna lägger sig prydligt tillrätta från början. Kanske är det därför som jag gillar sockstickning så mycket?