Snigelkoftan

Den tog verkligen, med mina mått mätt, lång tid att sticka, men åh så bra den blev! Snigelkoftan. 

Det var verkligen svårt att sticka så länge jag var gipsad, men några räta maskor varje dag var min räddning. Jag saknade verkligen stickningen. Så skönt att känna det ändå, att man har en hobby som man verkligen brinner för. 

Precis som tidigare gånger när jag stickat den här lilla koftan la jag ökningarna så de blev symetriska. I mönstret står det att man ska göra alla ökningar åt samma håll, men det irriterar mig att det ser olika ut vid knappslån på framstyckena då. Den här lösningen tycker jag är bättre. En väldigt smart lösning i mönstert är istället att man stickar några extra varv på bakstycket efter oket innan man börjar sticka runt på kroppen. Förra gången jag stickade det här mönstert tänkte jag inte alls på hur genialist detta är. Gör ju att halsringningen hamnar lite lägre fram vid halsen än bak i nacken. 

Till garnet med det fantastiska namnet "snigelskog" valde jag rosa pärlemorknappar. När jag stickar till mig själv föredrar jag att ha knappar som smälter in, så koftorna passar till det mesta, men jag tycker ändå att det är fint med kontraster. Därför passade jag på att spexa till det nu. Pärlemor är också en favorit när det gäller knappar. Glansen gör att de ser ut som små smycken!

När jag var klar med snigelkoftan hade gipset fortfarande inte kommit av, så jag rotade i mina gömmor och hittade ett helt nystan Malabrigo sock som blivit över efter en sjal jag stickade för flera år sen. Så jag la snabbt upp till en Playtime till. Kändes kul att kunna sticka i garn från stashen, och jag tycker att den här koftan blev riktigt söt med, även om den första nog är favoriten. 

Denna gång blev det knappar med små nallebjörnar på. Såklart nallebjörnar i blå tröjor, så de matchar garnet.

Nu är gipset i alla fall av, och jag har börjat sticka som en besatt! De här små koftorna väckte en lust att sticka mer av både restgarn och koftmängder som jag har i lager, så det hoppas jag kunna göra under våren.

Mönster: Playtime av Lori Versagi

Garn: Limmo Designs sockgarn (gröna) och Malabrigo sock (blå)

Stickor: 2,5 mm

Det blir inte alltid som man tänkt sig

2021. Det känns skönt att ha startat ett nytt år, även om mitt 2020 var rätt bra. Jag bor nära naturen, jag har några nära vänner som jag gjort många härliga skogsutflykter med och jag har haft mycket sticktid. Men såklart saknar jag att få träffa fler vänner och släkt, och med 2021 känns det som att det kommit ett steg närmare. Såklart hoppas jag också att 2021 bjuder på massa sticktid, men. Året började inte så bra. Vurpan lär ha varit spektakulär, vittnet skrattade ordentligt åt mig, men den resulterade också i en bruten handled. Mardrömmen för en stickerska! Men kan man inte sticka så får man kolla på stickrelaterade saker istället. Jag har två stickböcker som är på väg hem, och jag har köpt några härvor sockgarn som jag ska sätta stickorna i så snart gipset är borta!

Jag har både gjort en beställning från Stick och Spinn och en från Limmo, och bland annat fått hem dessa karameller. Som jag längtar efter att få sticka i dem! Tror de kommer bli sockar i mönster av Sari Nordlund. 

Från limmo fick jag inte bara hem den underbara gråglittriga härvan, utan också en grön härva med färgnamnet snigelskog. Den är verkligen fin, men inte riktigt den färg jag hade tänkt mig. Sådär som det kan bli med färgåtergivning på skärm ibland. Jag känner mig därför inte så sugen på att sticka ett par sockor av den, som jag hade tänkt mig när jag beställde, men nu blir den istället en liten babykofta.

Första dagarna efter vurpan kunde jag verkligen inte sticka en maska, men nu har värsta smärtan lagt sig, och några räta maskor då och då har börjat funka. Hoptagningar och aviga är däremot ingen hitt, så det får jag vänta lite med. Så jag fick helt enkelt se till att lägga upp ett projekt med enbart räta maskor, och då blev det en Playtime Cardigan i snigelskogsgarnet. Tänker mig att jag ska ha rosa knappar till, och jag tror det kommer att bli jättefint. Så detta projekt får heta snigelkoftan. Både på grund av garnets namn, och för att den stickas i minst sagt maklig takt. 

Stickåret 2020

Stickning har länge varit ett av mina största och viktigaste intressen. Det är inte bara något som jag gör hemma i soffan på kvällarna, utan jag har alltid med ett projekt i väskan. Jag stickar i väntrum, på föreläsningar, hos kompisar, på utflykter, men aldrig har jag uppskattat stickningen så mycket som i år! Vilken tröst det är att trots ovissa tider kunna fostsätta med något man verkligen gillar att göra. 

En av de saker som jag tycker präglat 2020, är att jag lite smått börjat våga mig utanför min vanliga stil. Det började med tröjan Arbor Vitae som jag stickade under våren och försommaren. Att sticka en tröja med tofsar, och dessutom med stickor 3 mm, hade varit en utopi för några år sedan. Resultatet blev riktigt bra, även om jag tagit bort fransarna på ryggen. De blev för bångstyriga. Annars gillar jag tröjan, och har använt den mer och mer nu under vintern. 

Jag följde upp Arbor Vitae med att sticka ytterligare en tröja utanför mina vanliga preferenser, och nu blev det en Whitehorse. Vilken fullträff! Jag har verkligen bott i den här tröjan under hösten, och det är så mycket jag gillar med den. Jag gillar att den har rejält med rörelsevidd, jag tycker om spetsmönstret på oket, och jag älskar färgen! Jag har alltid gillat senapsgult, men inte använt det så mycket på senare år. Det är så lätt att fastna i samma gamla vanliga färger, som för mig är rosa och petrol. Men även om jag verkligen gillar dessa färger, är det ändå kul med omväxling. Gult är en färg jag vill sticka mer i framöver!

Årets bedrift är att jag lyckades sticka Oaks and Acorns i present till min kollega. De var verkligen en pina att sticka, och jag var så nära att ge upp efter en halv fot. Inget varv var det andra likt, och stundtals var det också rätt långa flotteringar. Men när det var som jobbigast försökte jag se min kollegas ansikte framför mig, och på nåt sätt härdade jag ändå ut. Det är jag så glad för, för E blev väldigt glad över dem.

Jag har stickat betydligt fler mössor än jag brukar, men det har ändå varit ett sockornas år. Igen. Känns som varje år är ett sockår för mig. Totalt blev det 14 par, varav 8 har getts bort i present. Även om några favoritmönster återkommit har jag mest testat nya, och jag har varit inne i en riktig spets- och flätfas. 

2021 hoppas jag kan fortsätta i samma spår som 2020. Jag har massor av sockmönster och sockgarner som jag vill testa, och jag vill fortsätta utmana mig själv när det gäller koftor och tröjor. Jag ser verkligen fram mot att starta ett nytt stickår!

Årets sötaste julklapp

Jag tycker det kan vara rätt kul att sticka julklappar, i alla fall till dem jag vet uppskattar det, och det blev några mjuka paket i år med. Gulligaste julklappen gick till lilla A, och var ett par Faster Guggas babysockor. Lilla A själv visste inte att uppskatta dem, hon försökte envetet få av dem, men hennes föräldrar tror jag gillade dem eftersom "de sitter på minst dubbelt så länge som alla andra sockor hon har".

Jag fick tips av två kompisar med egna barn att sticka dessa sockor eftersom de just skulle sitta på väldigt bra. Jag tror att de sitter kvar på grund av att de dels är lite formstickade runt vaden, och dels är långa. På lilla A gick de upp över knät till och med. Smart att de är rätstickade dessutom, så de kan töjas ut medans barnet växer. 

Jag använde restgarn till det här projektet, och det var precis att det räckte. Hade 150 m drops baby merino hemma och jag använde varenda meter. Fick komplettera med en annan tråd att sy ihop ena sockan med, för jo de är sydda från tån och hela vägen bak, men det syns ju inte. Och som vanligt är det så himla tillfredställande att få sticka ur lagret! 

Mönster: Faster Guggas babysockor från Sagornas Stickbok

Garn: Drops baby merino

Stickor: 2,5 mm

Discokulemössan

För några veckor sedan köpte jag garn till ett julklappsprojekt från Yll och Tyll, och då passade jag på att köpa lite garn till mig själv också. Det blev garn till en mössa i form av Kremke Stellaris och Sandnes Merinoull. 

Jag har spanat på Stellaris ett tag eftersom jag är otroligt svag för glitter, och för att det här garnet finns i så många roliga färger. Tycker många glittriga garner bara finns i silver och guld, men färg ger det en extra dimension. 

Och detta blev resultatet! En oslohue, alternativt discokula. Den är blingig, men det tycker jag är precis vad som behövs denna årstid. Stickade storlek dam, och tycker den är på gränsen till stor. Junior skulle varit snäppet bättre. Men varm och go är den, och jag gillar hur bra glittret passar med merinoullen. Så nu behöver jag inte frysa på mina promenader när kylan behagar komma. Det längtar jag efter! 

Mönster: Oslohuen av Petite Knit

Garn: Sandnes Merinoull och Kremke Stellaris

Stickor: 3 mm 

Färgprakt i novembermörkret

Socktober är över för den här gången, men det betyder ju inte att man måste sluta med sockstickandet. Så fort jag var klar med Vanilla Reversed la jag upp ett par Solfar Socks i garn från Knitritious Yarns. Det var precis den färgterapi som behövdes i novembermörkret. November är inte min bästa månad, så jag gör mitt bästa för att piffa upp den.

Spetsmönstret på det här sockorna var rätt lätt att sticka. Det var långa repetitioner, men man såg rätt snart hur mönstret såg ut på sockan och kunde gå någorlunda efter det. Hälen är förstärk. En av mina favorithälar. 

Garnet heter MSock och är lite tjockare, 365 m/100g, än det tunna sockgarn jag brukar sticka i men det funkade bra ändå. Stickade med stickor 2 mm, och tycker att passformen blev lagom. Jag köpte den här härvan och en härva till i en annan färg en dag när jag var uttråkad och slösurfade på olika indie dyers hemsidor bara för att kolla utbudet. Färgen heter kardinalfågel, och jag blev blixtförälskad i den! Det riktigt sprakade om den. Sen tycker jag att färgen ofta är lite mindre mättad i verkligheten än vad den ser ut på skärmen, men så var det inte i det här fallet. Den är verkligen sprakande! En annan sak jag gillar med den är att den har lite liv i sig. Tillräckligt för att bli intressant, men ändå så pass dämpat att ett spetsmönster syns.

Mönster: Solfar Socks av Cookie A

Garn: MSock från Knitritious Yarns

Stickor: 2 mm

 

Vanilla Reversed- sista sockorna i socktober

Lite sen redovisning, men sista paret sockor ut i socktober blev Vanilla Reversed. Det var egentligen inte tänkt att det skulle bli så. Till att börja med försökte jag sticka ett eget påhitt med flätor, men garnet tillät ingen sånt. Det kamouflerar alla typer av flätor och strukturer. Hälen, som är det roliga med det här mönstret syns ju inte heller speciellt bra. Med det sagt tror jag det blev bra ändå. Personen som ska få dessa sockor är väldigt förtjust i svart, grått och kläder utan krusiduller. 

Kryper man riktigt nära kan man ändå se den snygga hälen. Tycker det här mönstret är så himla bra, för det är enkelt och har ändå en liten finess. Det är perfekt att sticka när man vill ha nåt enkelt på stickorna, något som går att ta med överallt och som passar att sticka under möten eller när man umgås med folk. När man inte vill behöva koncentrera sig helt enkelt.

Mönster: Vanilla Reversed av Anneh Fletcher

Garn: Lana Grossa Harris

Stickor: 2,25 mm

Ett lila elände

Jag har länge velat ha en mörklila kofta. Har till och med köpt lila Mohair Tweed från Magasin Duett, men jag tycker det är så svårt att hitta rätt nyans. Mohair Tweeden är väldigt vacker, men den hade lite mer gröna tweednoppor än vad jag trodde den skulle ha, och den har därför inte stickats upp. Än. Den kommer att bli någor så småningom. Men så i somras tog jag tag i projekt hitta lila garn igen, och efter mycket vånda hade jag två finalister. Novita 7 Väljestä i färgen aubergine och Tukuwool Sock i färgen Haave. Eftersom Tukuwoolen var betydligt dyrare slutade det med att jag beställde hem 7 nystan av det andra garnet, och det var så fint när jag fick hem det! Blev så glad att det var en färg som jag verkligen gillade. 

Framför mig såg jag en kofta i resår. Jag hade sett Anne Ventzels kofta Ribbed Raglan och ville ha något liknande, men mer figurnära. Så jag började räkna och provlappa. Jag var hur noggrann som helst. Började sticka, och efter ett par omstarter gick det till sist bra. Men så kom jag till ärmarna. Där bytte jag från att sticka fram och tillbaka till att sticka runt på strumpstickor, och det blev skillnad. Jag mätte, och stickfastheten var densamma. Efter att ha rådfrågat några stickkompisar kom vi fram till att det borde vara en skillnad pga strumpstickorna trots allt, och att det nog skulle gå bort efter blockning. Så jag stickade klart hela ärmen. Allt detta gjordes under mörka kvällstimmar. Så kom jag till ärm nr två, och nu var det dagsljus. Och nu ser jag till min fasa att det blir en färgskiftning när jag börjar på ärmen! Går fram till fönstret och kollar på ärmen som är klar, och det är samma sak där. Det är en färgskiftning som gjort att jag tycker det ser annorlunda ut, jag har bara inte sett det i det dåliga ljuset jag stickat i tidigare. Det syns inte jättebra på bilden, men i verkligheten är det en tydlig skillnad. Slänger mig på de banderoller jag har kvar, och kan efter en stund konstatera att jag har fått tre nystan av ett färgbad och fyra av ett annat. Garnet är beställt från Adlibris. När jag beställer från butiker som bara säljer garn tar jag för givet att färgbadet är något som kollas, men det är kanske inte samma sak när man beställer från ett företag som egentligen är specialiserade på annat. Jag kontaktar i alla fall Adlibris om mitt problem, skriver ut vilka färgbad jag fått och får till svar att tre nya nystan är på väg på posten. När de väl är framme visar det sig att de är i ett tredje färgbad. Kundsupporten på Adlibris gav verkligen ett trevligt och proffesionellt bemötande, och garnet är också helt okej att sticka i, men efter det här var jag bara less på det. Jag vill inte se de där nystanen nåt mer! Så till sist blev det en beställning av Tukuwool Sock ändå. 

Nu stickar jag en helt enkel kofta, men med den lilla finessen att den ska få fickor. Och jag tycker det blir jättefint!

Jag kommer att göra ett nytt försök att sticka den där koftan i resår, och troligen i Novita 7 Väljestä. När jag är redo kommer jag dock att beställa garnet direkt från Novitas hemsida, eller från ett företag som bara handlar med garn. Jag kan verkligen känna mig tillfredställs av att sticka med så kallade budgetgarner ibland, och ofta är kvaliteten på dem helt okej. Min läxa efter detta är bara att själv vara noggrann med att kolla garnet direkt när jag får hem det, och att det är också är värt att ge någon krona extra för att verkligen få den där servicen som nystan av samma färgbad innebär. 

Dolores

Har på sista tiden fått upp ögonen för designern Sari Nordlund. Poet Socks var det första mönstret jag stickade som är designat av henne, och nu blev det ett par Dolores socks. Det är ett mönster med vridna maskor och flätor. Relativt enkelt att memorera, och kul att sticka. 

Garnet är Lana Grossas Meilenweit Tweed i en senapsgul variant med bruna, beiga och svarta inslag. Tycker det är trevligt att jobba med, men det känns rätt löst spunnet. Har en känsla av att andra garner kan hålla bättre slitagemässigt, men det vet man ju först efter att sockorna använts ett tag.

Sockorna stickades nerifrån och upp, och som avmaskning använde jag såklart italian bind off. Har blivit som besatt av den avmaskningen, för den blir ju bara så snygg! Vill ha den på allt. 

De här sockorna kommer att ges bort i julklapp. När jag ger bort stickat i present brukar jag försöka skicka med en lite snyggare etikett med tvättråd. Det och lite silkespapper innan omslagspappret läggs på tycker jag får presenten att kännas lite extra fin. 

Mönster: Dolores Socks av Sari Nordlund

Garn: Lana Grossa Meilenweit Tweed

Stickor: 2,25 mm

Höstsockor som födelsedagspresent

I början av oktober fyllde en god vän år. En mycket stickvärdig sådan dessutom. Redan i våras tänkte jag att jag ville sticka något till henne när hon fyllde år, och jag hade ett nystan Fabel över från ett tidigare projekt i en perfekt rostorange färg, en av hennes favoriter. När jag sedan trillade över mönstret Oaks and Acorns Socks kändes det som ett perfekt mönster till garnet. 

Att hitta en bra färg att kombinera till den här rostorangea färgen var lättare sagt än gjort. Jag funderade länge. Funderade på brunt, svart, grått, men tyckte inte att något av dem passade. Men så av en slump hamnade det rostfärgade nystanet brevid ett nystan av Tant Koftas Trekking i färgen blåkulla hemma i soffan, och då var det helt självklart att det var den jag skulle använda till. Jag har ju redan skrivit om hur mycket jag gillar just den färgen, men det tåls att upprepas. Den är helt underbar.

Det här mönstret var pilligt att sticka. Jag trodde jag skulle få en hel beskrivning, men det var bara ett diagram. Av diagrammet att döma var det nog tänkt att sockorna skulle stickas uppifrån och ner, men jag stickade dem åt andra hållet. Tänkte att det skulle bli lättare att få rätt storlek då. Bara att börja direkt i tån med mönsterstickning var klurigt, och när jag stickat halva foten på första sockan var jag nästan redo att ge upp. Varje maska kändes som en kamp! Men så tänkte jag på min vän och att jag verkligen ville ge henne de hör sockorna, och så fortsatte jag. Socka nummer två gick visserligen betydligt mycket bättre att sticka än nummer ett, men att vända på mönstret så sockorna speglade varandra, som jag hade tänkt från början, var inte att tänka på. Jag ville bara få dem klara, och det var väldigt väldigt skönt när sista tråden var fäst.

Hälen blev en vanlig hällapp med lyfta maskor som förstärkning. 

Sammanfattningsvis är jag riktigt stolt över de här sockorna. Sämre blev de ju inte heller när min vän blev väldigt glad över dem! Jag gillar färgen, mönstret, ja det mesta med dem egentligen. Och jag är så himla glad att jag härdade ut och stickade klart dem!

Mönster: Oaks and Acorns Socks av Natalia Moreva/Kulabradesign

Garn: Tant Koftas Trekking och Drops Fabel

Stickor: 2,25 mm