När besattheten slår till

För en dryg vecka sedan hittade jag vloggen catandwhite. Läste tyska i skolan, så tycker det är rätt bra övning att se på tyska stickvloggar ibland. Jag förstår inte allt, men tillräckligt för att det ska vara kul att titta. Nora som har den här vloggen har dessutom väldigt cool stil, så jag får mycket inspiration. 

Jag började inte kolla från början, utan hoppade in mitt i, och i avsnitt 28 kom den; Arbor Vitae. En tröja som jag när jag sett den på Ravelry bara ryckt på axlarna om men som jag blev störtförälskad i när jag såg Noras version. Det är en tröja med flätor designad av Joji Locatelli, och gavs ut i PomPoms vinternummer 2018. Bilden nedan är från Pompom. Kanske är det alla blommor på bilden som distraherat och gjort att jag inte kunnat se tröjans storhet tidigare? 

Jag började i vilket fall leta garn så snart jag hade fattat tycke för den. Var länge inne på ett sockgarn med tweedeffekt, men sen såg jag att kompisen M hade köpt ett otroligt fint mörksosa sockgarn med lite hampa inblandat. Det heter Admiral Hanf och kommer från Schoppel- Wolle. Sällan har jag längtat så mycket efter att ett paket ska komma! Jag var som ett barn på julafton när jag fick tag i det igår. Slet upp det redan på parkeringen utanför ICA där jag var och hämtade det, och garnet var precis lika fint som jag hoppats. 

Sen igår har jag knappt släppt stickningen. Den är så rolig, och jag tror det blir bra. Masktätheten ska vara 28/ 10 cm enligt mönstret, men jag hade svårt att få till det och tyckte också att det blev lite stumt när jag väl lyckades. Har därför gått ner en storlek i mönstret och stickar med 26 m/ 10 cm istället. Kommer säkert ta ett tag att få den klar, men jag ser fram emot varenda maska. 

Påskstickning

Till påsk ville jag ha ett nytt och roligt projekt att sticka på, så beställde en härva garn från Moods  of Colors och stickade ett par sockor (vad annar?).

Mönstret heter Robin Song 2 och är gjort av den ryska designern Svetlana Garanina. Hon har många snygga mönster i sin ravelrybutik! Mönstret var hela 16 sidor långt. Fick mig att baxna lite, men det var väldigt välskrivet och pedagogiskt. Alla moment var uppdelade i olika avsnitt, och det var många bilder med som visade var man var och vilka diagram som bildade vilka delar av sockorna. Känns som att mönstret är väl genomtänkt. Jag följde den minsta storleken eftersom jag ville att sockan skulle sitta tajt, och följde i stort sett hela beskrivningen. Enda ändringen är att jag la in vridna maskor på fler ställen än vad mönstret sa. Jag tycker de ser vridna ut på mönsterbilderna, även om det står att de ska vara vanliga räta maskor, och tycker också att de blev snyggast så.

Garnet är Moods of Colors True Corriedale. Det är ett icke superwashbehandlat sockgarn som var roligt att testa. Tyckte det blev snyggt, och det var också trevligt att sticka i. Min enda fundering är hur bra det kommer att hålla, för det kändes rätt mjukt och fluffigt. Enligt kompisar som har testat är hållfastheten bra, men utsatta ställen tovar ihop sig. Ska bli spännande att se om jag upplever samma sak.

Mönster: Robin Song 2 av Svetlana Garanina

Garn: Moods of Colors True Corriedale

Stickor: 2,25 mm

Födelsedagssockor

För ett par veckor sedan fyllde pappa år, och då fick han bland annat ett par sockor. Jag ville använda det garn jag hade hemma, så jag tog fram min andra härva tunt sockgarn från Helsingforsresan i somras, Louhittaren Luola av Väinämöinen. Det har en så fin buteljgrön färg som inte riktigt vill fastna på bild.

Mönstret är ett vanligt basmönster, men med ränder som skapas av omslag och överdragna maskor. Även om garnet är fint som det är, är det ändå roligt att ha med nån liten finess i stickningen. 

Mönster: Cold Mountain Socks av Moda Knit

Garn: Väinämöinen Louhittaren Luola 

Stickor: 2,25 mm

Sockstickandet har fortsatt- Senna

När man reser tycker jag att en sockstickning är smidig att ha med. Den tar inte så mycket plats och är enkel att ta upp och sticka några varv på då och då. Därför tog jag med mig garn och mönstret Senna när jag var iväg i vintras. 

Mönstret bygger på omslag och hoptagningar som bildar diagonala ränder över sockorna med utgång från en fläta i varje sida. Enkelt och lagom dekorativt. Skulle blivit ännu mer dekorativt om flätan vridits åt rätt håll på alla ställen på båda sockorna, men brydde mig inte om att repa. Räknar med att sockorna inte kommer att granskas tillräckligt ingående för att felet ska upptäckas när jag har dem på. Sen är det väl de där små felen som man kallar för charm? Det försöker jag i vilket fall intala mig.

Garnet är Lanitium ex Machina som inköptes i Helsingfors i somras. Trevligt att sticka med, och med lagom mycket liv i sig.

Mönster: Senna av Cookie A

Stickor: 2 mm

Garn: Lanitium ex Machhina Basic Sock

Oslohuen

2020 tycks hittills vara mössans år. Jag följer upp kollegans reflexmössa med en Olsohue till mamma.

Önskemålet från mamma var en riktigt varm mössa, så den värmer även de där vinterdagarna när vinden viner ute på slätten, och jag såg direkt en chans att till sist få sticka en Olsohue! Kanten på Oslohuen är vikt i tre lager, så den bör stå emot även den östgötska blåsten. 

Svårast med det här mönstret var storleken. Jag började med storlek dam, men avfärdade den ganska snart som enorm. Bytte till mindre stickor och minsta storleken. Var nöjd ända tills jag testade och insåg att den uppvikta kanten ändå kräver lite extra maskor och att mössan satt som en stas över pannan. Slutade alltså med mindre sticka och storleken junior. Sen har jag kortat av mössan lite med, så den ska sitta tajt. Helt enligt önskemål.

Mönster: Oslohuen av PetiteKnit

Garn: Garnstudios Extra Fin Merino

Stickor: 3 och 3,5 mm

Årets första projekt

Årets första projekt blev en mössa. En kollega frågade innan jul om jag inte kunde sticka en mössa med reflex i som hon kan ha när hon är ute och promenerar sin hund på kvällarna. Så när jag var i garnaffären i mellandagarna fick hon vara med per telefon och välja färg, och sen var det bara att köra igång.

 

Jag har stickat i Svarta Fårets Reflexgarn som är 50 m/ 50 g, så det var en ganska snabb stickning. Jag började med en bred resår som kan vikas upp, så att mössans djup kan anpassas efter eget tycke, och fortsatte sedan i bruten resår. Till minskningarna har jag använt centrerade överdragshoptagningar för att störa mönstret så lite som möjligt. Enda problemet jag stötte på var att jag la upp ett maskantal som inte gick jämnt upp med minskningarna vid första försöket (skyller detta lilla missöde på att huvudräkningen inte fungerar ordentligt kl 22 på kvällen, vilket var den tid som jag valde att lägga upp första gången). Hälften av minskningarna hamnade därför över aviga maskor. Men det var ju som sagt ett relativt snabbstickat projekt, så jag repade upp och stickade om. Hade inte kunnat leva med det felet, speciellt inte när mössan är till någon annan. 

Stickåret 2019

2019. Det blev verkligen sockstickningens år för min del. Hela 17 par lyckades jag sticka. Största anledningen till detta var att jag ville rensa ur sockgarnsförrådet, men jag har inte bara stickat galna restgarnssockor. Har testat flera nya mönster också. 

Förutom sockorna har jag fyra andra projekt som jag är lite extra nöjd med. Det är min Stag Head Pullover, restgarnsfilten som blev klar i början på året, rådjursvantarna och mina långkalsonger. 

Stag Head Pullover är jag nöjd med eftersom den var en utmaning. Jag lärde mig en del av att sticka den, och jag fick öva mitt tålamod. 

Restgarnsfilten hade jag stickat på länge, men den blev klar under våren i år. Jag är nöjd med den både för att jag tycker att den blev snygg, men också för att den blev lite av startskottet i att sticka mer av garner jag hade hemma. 

Rådjursvantarna var det första jag stickade under året. Jag stickade dem under nyår när jag egentligen skulle umgåtts med vänner, men blev liggandes hemma och var sjuk istället. De var perfekta att distrahera sig med. Pilliga, och på gränsen till att vara ett elände att sticka. Bäst av allt med dem var att vännen L, som hade frågat om jag inte kunde sticka ett valfritt par till henne, blev glad för dem! Hon är väldigt jaktintresserad, och jag tyckte att de passade henne perfekt.

Sist men inte minst har jag med mina långkalsonger. Är så glad att jag höll ut och stickade klart dem! De blev precis så bra som jag hade hoppats, och värmer ordentligt nu i vinterrusket.

2020 hoppas jag att jag kan fortsätta att sticka mer ur mitt garnförråd. Jag vill ta tag i en spetskofta som jag sedan länge har garn till, och jag vill sticka fler sockor! Dock i mer neutrala färger, och inte så många par i tusen nyanser av rosa som i år. 

2019 års värstingprojekt

Ibland känner man ju direkt när man ser ett mönster att det där måste jag sticka, och precis så var det med Stag Head Pullover. Det tog ett par år innan jag tog mod till mig att börja, och sen tog den rätt lång tid att sticka den, men till sist blev den ändå klar!

När jag började sticka tyckte jag inte alls om flätor. Jag tyckte varken att de var speciellt snygga eller roliga att sticka. En sån här tröja skulle känts som en utopi för tio år sedan för min del. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig!

Flätorna på den här tröjan är verkligen intrikata. Jag hade med mig projektet till en stickträff i somras, men det slutade bara med att jag inte kunde prata under hela kvällen eftersom jag var tvungen att koncentrera sig så mycket, och sen fick jag ändå repa eftersom jag hade stickat fel. Merparten av tröjan är därför stickad hemma i lugn och ro. Lite fel är det också någonstans uppe vid hornen, men jag har inte ens orkat leta efter var. Enda anledningen att jag vet om det är att jag hade fel antal maskor mellan hornen när jag var klar med diagrammet. 

Originalmönstret är stickad med a-linje och med mer rörelsevidd, men eftersom jag dels inte tyckte om hur hornen tippade ner över axlarna och dels inte trivs speciellt i a-linje över lag stickade jag den lite tajtare och med intagningar för midjan.

Garnet jag stickat med är Cascade 220 Heathers i färgen Summer Sky. Jag skulle säga att den mer likna en disig hösthimmel, men i vilket fall så gillar jag den väldigt mycket. Jag vet att jag skrivit det förr, men jag tycker garner med lite liv är så himla vackra och roliga att sticka i. 

Det här projektet var verkligen en utmaning, och jag är jätteglad att jag gav mig på det! Oftast gillar jag att ha full koll på vad jag stickar, och att känna mig någorlunda säker på att det jag stickar kommer att bli bra, men det är också kul att känna att man lyckats med en utmaning och att man utvecklats under tiden!

Mönster: Stag Head Pullover av Norah Gaughn

Garn: Cascade 220 Heathers

Stickor: 4 mm

Mjuka paket

Jag stickade inte många julklappar i år, men två par strumpor lyckades jag få till. 

Det första paret är stickat i Regia Design Line av Kaffe Fassett, och av prislappen att döma har jag köpt det på rea för mycket länge sedan. Skulle tippa på att det är närmare tio år gammalt. Jag har under flera år tänkt att de ska bli ett par the Hub of Fashion från Stephanie van den Lindens bok Around the World in Knitted Socks, men av någon anledning har det inte blivit av. Så eftersom min far tycker att more is more när det gäller sockor blev det ett par åt honom istället. Jag började med att sticka efter mönstret Tipsy Toe Socks. Det blev INTE bra. Såg bara ut som ett enda virrvarr av färg framme i tån, och inte alls som stilfulla klyftor som jag tänkt mig. Efter att ha stickat halvvägs till hälen på första sockan repade jag därför upp och började om med min kompis Annas mönster Exposure Socks istället. Vilken skillnad! Det var ett enkelt basmönster som behövdes för att garnet skulle komma till sin rätt. I detta mönster finns också justering att använda om man har hög vrist, vilket jag testade och tyckte blev riktigt bra. 

De andra sockorna är ett par utan skaft, vilket var ett specifikt önskemål från min mor. Garnet är helt fantastiskt, men väldigt svårt att fånga på bild. Det är Limmo Designs glittriga sockgarn i färgen lupin. Om ni tänker er en sån där mörklila variant av lupin, där blommorna skiftar mot rosa längst in mot stjälken, då vet ni vilken färg det är. 

Restgarnsslukaren

Jag trodde inte att det fanns någon gräns för hur många färgglada sockor man kunde sticka, men det fanns det. Till slut tog jag därför alla mina sockagarnsrester och virkade en barnfilt i temat ju färggladare desto bättre!

Det är lustigt hur smaken ändrar sig med åren, men vad som är ännu lustigare är att jag ännu inte lärt mig att jag inte ska köpa garn efter hur fin jag tycker härvan är, utan hur användbara ett par sockor i det kommer att bli. Jag har rätt många färgglada sockor, och jag tycker om dem allihop, men de har ett begränsat användningsområde. De går inte att dra på sig till jobbat hur som helst, utan de kräver en plan. Jag hoppas att jag kan hålla mig till mer neutrala färger när jag köper sockgarn framöver. 

Jag ville ha filten cirka 70*100 cm stor, så jag började med att lägga upp en 30 cm lång luftmaskekedja som jag sen virkade med mormorsruteteknik runt om. Har hela tiden hållit två färger tillsammans för att få lite diffusare färgövergångar. 

Jag tycker att filten blev rätt kul! Jag blir glad av att titta på den, och den innehåller också massor av minnen. Har till exempel använt garn inköpt på resor i både Köpenhamn och Herning såväl som från lokala garnffärer. Den som får filten, för jag kommer att ge bort den till någon liten människa när tillfälle ges, kommer ju inte att kunna känna samma känsla, men det gör att jag känner att jag ger bort en extra fin present.