Koftan som ska passa till allt

Jag har länge tänkt att jag ska sticka mig en mörkgrå kofta. Jag är en mörblå människa. Alltid när jag inte vet vad jag ska ta på mig, när jag vill vara lite prydlig eller när jag bara inte orkar bry mig men ändå vill se proper ut väljer jag mörkblått. Det är mitt svarta. Men även om mörkblått passar till mycket passar det inte till allt. Rätt ofta har jag därför känt behovet av en mörkgrå kofta. En som är tillräckligt mörk för att passa till allt, men som inte får mig att se för blek ut. Och i höstas hände det. Jag tog tag i det hela och köpte mig antrazitgrått garn. Koftan tog ett tag att sticka, den var ett av projekten som var på gång och som fick ta en paus när jag bröt handleden i vintras, men häromdagen blev den till slut klar!

Jag har stickat Ankers Cardigan My Size av Petiteknit. Mönstret över oket är så pass diskret att koftan går att använda till allt, men det är ändå lite roligare än bara en slätstickad kofta som jag brukar sticka.

Mönstret i närbild. Oket var faktiskt riktigt kul att sticka. Jag var lite orolig för att halsringningen skulle töja sig, så jag har gjort uppläggningen som en tubular cast on med stickor 2mm. Stickade fyra första varven på den stickan, två varv på 3 mm och resten på 3,5 mm. Tror att det blev bra. Det har inte töjt sig ännu i alla fall.

Jag var lite inne på att jag skulle hitta knappar som smälte in helt i koftan, men till sist blev det, som vanligt, pärlemorknappar. Hade ett gäng svarta hemma, och tycker de smälter in rätt bra de med. 

Garnet är antracitgrått Klompelompe Spøt. Jag är inte jätteförtjust i ren alpacka, men i blandning gillar jag det. Då ger det så fin lyster till garnet samtidigt som man har kvar ullens stuns. Tyckte garnet fyllde ut bra, det är mjukt och det känns ulligt.

För att få upp koftan lite i nacken gjorde jag några extra varv på bakstycket innan jag började sticka runt på kroppen. Det ger fler maskor på ärmarna när man ska lägga upp dem, så kräver lite omräkning, men tycker det blir väldigt bra. Evil.knits har skrivit ett inlägg om den här tekniken på Instagram som jag tycker är bra. Jag har använt den här tekniken på flera tröjor nu, och tycker den är mycket bättre än förkortade varv i nacken. 

Mönster: Ankers Cardigan My Size av PetiteKnit

Garn: Klompelompe Spøt

Stickor: 2,3 och 3,5 mm

Koftan för svala sommarkvällar

För snart två år sedan var jag i Norge med jobbet. Vi skulle spendera en halvdag med fri aktivitet i Olso, och jag hade bestämt mig för att bara strosa omkring och ta det lugnt. Så vem tror ni sprang som en tok mot Grünerlökka när butikerna skulle öppna? Jag hade kollat lite innan, och var sugen på att köpa Tweedy från Pickles. Jag hade redan stickat en blå och en gräddvit kofta i det garnet, och tycket det var så mysigt. Så Tweedy blev det. Valde länge mellan en lila och denna turkosa, men turkost är ju ändå min absoluta favoritfärg. Jag hade tänkt sticka mig en kofta till vintern, men i kassan sa tjejen som expierade mig att "Å vilken fin färg du valt! Den skulle passa så fint till en sommarkofta". Sen blev garnet liggande, och jag har funderat mycket på vad jag ska göra av det. Men det där med sommarkofta har legat och gnagt, och till sist fick den bli en helt enkel Novice Cardigan av Petite Knit. En turkos fluffig dröm att dra på sig efter kvällsdoppet de där svala sommarkvällarna. 

Mönstret var väldigt enkelt att sticka. Man började uppifrån, ökade för axlarna, och sedan var det bara att sticka på. Ärmarna är helt raka ner till mudden. Det känns lite ovant med så mycket vidd i dem, men det är väldigt skönt. 

Knapparna hade jag hemma sedan tidigare, och tycker de blev så fina till garnet! De är rätt stora, och skimrar i olika blå nyanse. En av loppisarna i stan har en väldigt organiserad hylla där knapparna inte bara är slängda i en stor burk, utan sorterade. Trots det säljs de för en spottstyver. Hittar jag något fint på den där hyllan brukar jag inte kunna hålla mig från att köpa med det hem, och rätt vad det är hittar de sitt perfekta projekt. Precis som nu.

Mönster: Novice Cardigan Chunky Edition av Petite Knit

Garn: Pickles Tweedy

Stickor: 4,5 mm

Nytt garn och Ankers

Hur vi kom in på det vet jag inte, men idag berättade en av mina kunder att han har alpackor. Såklart blev jag intresserad och berättade om hur mycket jag stickar. Efter fältbesöket blev det därför avfärd mot gårdcentrum för en pratstund med djuren. Det är så häftigt att direkt, från det att man kliver över staketet, känna att det här är riktiga personligheter. Några alpackor var pratsjuka och lät mig klia dem medan andra var väldigt reserverade, till och med när husse kom med matspannen. Bara detta var ju en fin avslutning på besöket, men det visade sig dessutom att familjen tagit till vara på ullen och låtit spinna upp den på ett lokalt spinneri. Vilken ynnest att få kolla i lådorna märkta med garntjocklek och vilken alpacka garnet var spunnet av! Efter pratstunden i hagen hade jag siktat in mig på några vita nystan, men så fanns det en låda med chokladbrunt garn. Det kom från alpackan Labolina som inte längre levde. Hon hade bott merparten av sitt liv på Kolmården, och slutet på min kunds gård. Tre härvor fick jag med mig hem, och det känns så häftigt. Jag kommer snart att ha en sjal där jag vet exakt var materialet kommer från. Dessutom vet jag att djuret som producerad ullen, utan några som helst tvivel, haft ett bra liv. Det kommer helt klart att ge stickningen en extra dimension. 

Annars stickar jag mest på en Ankers i koftversion just nu. Jag stickar i en mjukt gul färg som kallas halmgul i Sandnes Duo, och det blir så härligt. Det känns verkligen som att det här garnet fått de bästa egenskaperna från de ingående materialen. Fallet från bomullen, och mjukheten från ullen. 

Snigelkoftan

Den tog verkligen, med mina mått mätt, lång tid att sticka, men åh så bra den blev! Snigelkoftan. 

Det var verkligen svårt att sticka så länge jag var gipsad, men några räta maskor varje dag var min räddning. Jag saknade verkligen stickningen. Så skönt att känna det ändå, att man har en hobby som man verkligen brinner för. 

Precis som tidigare gånger när jag stickat den här lilla koftan la jag ökningarna så de blev symetriska. I mönstret står det att man ska göra alla ökningar åt samma håll, men det irriterar mig att det ser olika ut vid knappslån på framstyckena då. Den här lösningen tycker jag är bättre. En väldigt smart lösning i mönstert är istället att man stickar några extra varv på bakstycket efter oket innan man börjar sticka runt på kroppen. Förra gången jag stickade det här mönstert tänkte jag inte alls på hur genialist detta är. Gör ju att halsringningen hamnar lite lägre fram vid halsen än bak i nacken. 

Till garnet med det fantastiska namnet "snigelskog" valde jag rosa pärlemorknappar. När jag stickar till mig själv föredrar jag att ha knappar som smälter in, så koftorna passar till det mesta, men jag tycker ändå att det är fint med kontraster. Därför passade jag på att spexa till det nu. Pärlemor är också en favorit när det gäller knappar. Glansen gör att de ser ut som små smycken!

När jag var klar med snigelkoftan hade gipset fortfarande inte kommit av, så jag rotade i mina gömmor och hittade ett helt nystan Malabrigo sock som blivit över efter en sjal jag stickade för flera år sen. Så jag la snabbt upp till en Playtime till. Kändes kul att kunna sticka i garn från stashen, och jag tycker att den här koftan blev riktigt söt med, även om den första nog är favoriten. 

Denna gång blev det knappar med små nallebjörnar på. Såklart nallebjörnar i blå tröjor, så de matchar garnet.

Nu är gipset i alla fall av, och jag har börjat sticka som en besatt! De här små koftorna väckte en lust att sticka mer av både restgarn och koftmängder som jag har i lager, så det hoppas jag kunna göra under våren.

Mönster: Playtime av Lori Versagi

Garn: Limmo Designs sockgarn (gröna) och Malabrigo sock (blå)

Stickor: 2,5 mm

Det blir inte alltid som man tänkt sig

2021. Det känns skönt att ha startat ett nytt år, även om mitt 2020 var rätt bra. Jag bor nära naturen, jag har några nära vänner som jag gjort många härliga skogsutflykter med och jag har haft mycket sticktid. Men såklart saknar jag att få träffa fler vänner och släkt, och med 2021 känns det som att det kommit ett steg närmare. Såklart hoppas jag också att 2021 bjuder på massa sticktid, men. Året började inte så bra. Vurpan lär ha varit spektakulär, vittnet skrattade ordentligt åt mig, men den resulterade också i en bruten handled. Mardrömmen för en stickerska! Men kan man inte sticka så får man kolla på stickrelaterade saker istället. Jag har två stickböcker som är på väg hem, och jag har köpt några härvor sockgarn som jag ska sätta stickorna i så snart gipset är borta!

Jag har både gjort en beställning från Stick och Spinn och en från Limmo, och bland annat fått hem dessa karameller. Som jag längtar efter att få sticka i dem! Tror de kommer bli sockar i mönster av Sari Nordlund. 

Från limmo fick jag inte bara hem den underbara gråglittriga härvan, utan också en grön härva med färgnamnet snigelskog. Den är verkligen fin, men inte riktigt den färg jag hade tänkt mig. Sådär som det kan bli med färgåtergivning på skärm ibland. Jag känner mig därför inte så sugen på att sticka ett par sockor av den, som jag hade tänkt mig när jag beställde, men nu blir den istället en liten babykofta.

Första dagarna efter vurpan kunde jag verkligen inte sticka en maska, men nu har värsta smärtan lagt sig, och några räta maskor då och då har börjat funka. Hoptagningar och aviga är däremot ingen hitt, så det får jag vänta lite med. Så jag fick helt enkelt se till att lägga upp ett projekt med enbart räta maskor, och då blev det en Playtime Cardigan i snigelskogsgarnet. Tänker mig att jag ska ha rosa knappar till, och jag tror det kommer att bli jättefint. Så detta projekt får heta snigelkoftan. Både på grund av garnets namn, och för att den stickas i minst sagt maklig takt. 

Stickåret 2020

Stickning har länge varit ett av mina största och viktigaste intressen. Det är inte bara något som jag gör hemma i soffan på kvällarna, utan jag har alltid med ett projekt i väskan. Jag stickar i väntrum, på föreläsningar, hos kompisar, på utflykter, men aldrig har jag uppskattat stickningen så mycket som i år! Vilken tröst det är att trots ovissa tider kunna fostsätta med något man verkligen gillar att göra. 

En av de saker som jag tycker präglat 2020, är att jag lite smått börjat våga mig utanför min vanliga stil. Det började med tröjan Arbor Vitae som jag stickade under våren och försommaren. Att sticka en tröja med tofsar, och dessutom med stickor 3 mm, hade varit en utopi för några år sedan. Resultatet blev riktigt bra, även om jag tagit bort fransarna på ryggen. De blev för bångstyriga. Annars gillar jag tröjan, och har använt den mer och mer nu under vintern. 

Jag följde upp Arbor Vitae med att sticka ytterligare en tröja utanför mina vanliga preferenser, och nu blev det en Whitehorse. Vilken fullträff! Jag har verkligen bott i den här tröjan under hösten, och det är så mycket jag gillar med den. Jag gillar att den har rejält med rörelsevidd, jag tycker om spetsmönstret på oket, och jag älskar färgen! Jag har alltid gillat senapsgult, men inte använt det så mycket på senare år. Det är så lätt att fastna i samma gamla vanliga färger, som för mig är rosa och petrol. Men även om jag verkligen gillar dessa färger, är det ändå kul med omväxling. Gult är en färg jag vill sticka mer i framöver!

Årets bedrift är att jag lyckades sticka Oaks and Acorns i present till min kollega. De var verkligen en pina att sticka, och jag var så nära att ge upp efter en halv fot. Inget varv var det andra likt, och stundtals var det också rätt långa flotteringar. Men när det var som jobbigast försökte jag se min kollegas ansikte framför mig, och på nåt sätt härdade jag ändå ut. Det är jag så glad för, för E blev väldigt glad över dem.

Jag har stickat betydligt fler mössor än jag brukar, men det har ändå varit ett sockornas år. Igen. Känns som varje år är ett sockår för mig. Totalt blev det 14 par, varav 8 har getts bort i present. Även om några favoritmönster återkommit har jag mest testat nya, och jag har varit inne i en riktig spets- och flätfas. 

2021 hoppas jag kan fortsätta i samma spår som 2020. Jag har massor av sockmönster och sockgarner som jag vill testa, och jag vill fortsätta utmana mig själv när det gäller koftor och tröjor. Jag ser verkligen fram mot att starta ett nytt stickår!

Årets sötaste julklapp

Jag tycker det kan vara rätt kul att sticka julklappar, i alla fall till dem jag vet uppskattar det, och det blev några mjuka paket i år med. Gulligaste julklappen gick till lilla A, och var ett par Faster Guggas babysockor. Lilla A själv visste inte att uppskatta dem, hon försökte envetet få av dem, men hennes föräldrar tror jag gillade dem eftersom "de sitter på minst dubbelt så länge som alla andra sockor hon har".

Jag fick tips av två kompisar med egna barn att sticka dessa sockor eftersom de just skulle sitta på väldigt bra. Jag tror att de sitter kvar på grund av att de dels är lite formstickade runt vaden, och dels är långa. På lilla A gick de upp över knät till och med. Smart att de är rätstickade dessutom, så de kan töjas ut medans barnet växer. 

Jag använde restgarn till det här projektet, och det var precis att det räckte. Hade 150 m drops baby merino hemma och jag använde varenda meter. Fick komplettera med en annan tråd att sy ihop ena sockan med, för jo de är sydda från tån och hela vägen bak, men det syns ju inte. Och som vanligt är det så himla tillfredställande att få sticka ur lagret! 

Mönster: Faster Guggas babysockor från Sagornas Stickbok

Garn: Drops baby merino

Stickor: 2,5 mm

Discokulemössan

För några veckor sedan köpte jag garn till ett julklappsprojekt från Yll och Tyll, och då passade jag på att köpa lite garn till mig själv också. Det blev garn till en mössa i form av Kremke Stellaris och Sandnes Merinoull. 

Jag har spanat på Stellaris ett tag eftersom jag är otroligt svag för glitter, och för att det här garnet finns i så många roliga färger. Tycker många glittriga garner bara finns i silver och guld, men färg ger det en extra dimension. 

Och detta blev resultatet! En oslohue, alternativt discokula. Den är blingig, men det tycker jag är precis vad som behövs denna årstid. Stickade storlek dam, och tycker den är på gränsen till stor. Junior skulle varit snäppet bättre. Men varm och go är den, och jag gillar hur bra glittret passar med merinoullen. Så nu behöver jag inte frysa på mina promenader när kylan behagar komma. Det längtar jag efter! 

Mönster: Oslohuen av Petite Knit

Garn: Sandnes Merinoull och Kremke Stellaris

Stickor: 3 mm 

Färgprakt i novembermörkret

Socktober är över för den här gången, men det betyder ju inte att man måste sluta med sockstickandet. Så fort jag var klar med Vanilla Reversed la jag upp ett par Solfar Socks i garn från Knitritious Yarns. Det var precis den färgterapi som behövdes i novembermörkret. November är inte min bästa månad, så jag gör mitt bästa för att piffa upp den.

Spetsmönstret på det här sockorna var rätt lätt att sticka. Det var långa repetitioner, men man såg rätt snart hur mönstret såg ut på sockan och kunde gå någorlunda efter det. Hälen är förstärk. En av mina favorithälar. 

Garnet heter MSock och är lite tjockare, 365 m/100g, än det tunna sockgarn jag brukar sticka i men det funkade bra ändå. Stickade med stickor 2 mm, och tycker att passformen blev lagom. Jag köpte den här härvan och en härva till i en annan färg en dag när jag var uttråkad och slösurfade på olika indie dyers hemsidor bara för att kolla utbudet. Färgen heter kardinalfågel, och jag blev blixtförälskad i den! Det riktigt sprakade om den. Sen tycker jag att färgen ofta är lite mindre mättad i verkligheten än vad den ser ut på skärmen, men så var det inte i det här fallet. Den är verkligen sprakande! En annan sak jag gillar med den är att den har lite liv i sig. Tillräckligt för att bli intressant, men ändå så pass dämpat att ett spetsmönster syns.

Mönster: Solfar Socks av Cookie A

Garn: MSock från Knitritious Yarns

Stickor: 2 mm

 

Vanilla Reversed- sista sockorna i socktober

Lite sen redovisning, men sista paret sockor ut i socktober blev Vanilla Reversed. Det var egentligen inte tänkt att det skulle bli så. Till att börja med försökte jag sticka ett eget påhitt med flätor, men garnet tillät ingen sånt. Det kamouflerar alla typer av flätor och strukturer. Hälen, som är det roliga med det här mönstret syns ju inte heller speciellt bra. Med det sagt tror jag det blev bra ändå. Personen som ska få dessa sockor är väldigt förtjust i svart, grått och kläder utan krusiduller. 

Kryper man riktigt nära kan man ändå se den snygga hälen. Tycker det här mönstret är så himla bra, för det är enkelt och har ändå en liten finess. Det är perfekt att sticka när man vill ha nåt enkelt på stickorna, något som går att ta med överallt och som passar att sticka under möten eller när man umgås med folk. När man inte vill behöva koncentrera sig helt enkelt.

Mönster: Vanilla Reversed av Anneh Fletcher

Garn: Lana Grossa Harris

Stickor: 2,25 mm