Tweedkoftan

I höstas var jag på besök hos Knuten Garn i Jönköping. En sån underbar garnbutik! Ombonad och inredd med coola krukväxter, roligt utbud av garn och suverän service. Jag passade på att köpa BC Garns Loch Lomond som jag hade suktat efter ett tag. Fanns så många fina färger, men till slut blev det den som jag hade tittat på innan jag åkte dit. En mörkt rosa färg med klarrosa och blå inslag.

Jag helt har använt sönder min förra kofta som inspirerats av mönstret Levenwick så det kändes det som att det var dags för en ny. Eftersom jag inte tycker om konstruktionen på originalet har jag, precis som med mina två tidigare varianter, gjort en helt vanlig slätstickad kofta som jag satt Levenwicks vågiga kanter på. Tycker det blir så fint.

Jag tyckte garnet var mjukt och trevlig att sticka i, men Sara på Knuten sa att det skulle bli ännu mjukare efter tvätt. Och att det blev!  

Knappar var svåra att hitta till den här färgen, men till sist blev det kokosknappar i färgen ljung. Just till tweeden skulle det ju gått alldelse utmärkt att plocka upp en färg från de övriga färginslagen, men som vanligt trivs jag bäst när knapparna smälter in i projektet. Tycker koftan blir mer användbar då.

Vantar för vargavinter

När jag stickat koftan i garnet som jag fått från Ds kusin C fick jag två härvor över. Färdigställandet av koftan sammanföll också med att det var femton minusgrader ute, och avsaknaden av riktigt tjocka vantar gjorde sig minst sagt påmind. Därför fick ena härvan bli ett par tovade vantar.

Garnet var tretrådigt, och efter lite googlande hittade jag ett blogginlägg från Ölands Ullcentrum där de hade stickat och valkat vantar i sitt tretrådiga garn. Utefter deras beskrivning och hur jag ville ändra passformen gentemot hur deras vantar såg ut på bilderna (jag vill ha tajta vantar med relativt kort mudd och lite mer anpassad form för handen) stickade jag ett par vantar med rejält med mellanrum både i bredd och höjd. 

Så, in med dem i tvättmaskinen. Har tovat vantar en gång tidigare, och då körde jag dem i 60 grader. Nu var ju det i ett helt annat garn, men tänkte att funkade det då borde det funka nu, så jag slängde in dem. När de kom ut hade det nästan inte hänt något alls. De var fortfarande enorma! Så nytt försök. In på 60 grader igen, denna gång tillsammans med en handduk, och nu blev de perfekta! 

Jag har använt vantarna mycket, och är jätteglad att jag stickade dem. Men en reflektion jag gjorde när jag stickade dem var att jag inte riktigt gillade den här typen av stickning. På nedersta bilden syns vantarna innan valkning. Eftersom de skulle just valkas ville jag inte ha dem för hårt stickade. Resultatet blev att jag fick ha lite för stora stickor och sticka rätt hårt för att inte riskera att maskorna skulle trilla av vilket gjorde att jag spände mig när jag stickade, och jag tyckte också att resultatet innan valkning såg lite hafsigt ut med de stora maskorna. Att maskorna gled omkring skulle säkert kunna ha åtgärdats med stickor i trä istället för metall, men det hafsiga intrycket lär ju finnas kvar oavsett. Nu spelar ju det ingen roll att de såg ut så eftersom de skulle valkas, men jag gillar det inte! Jag känner en sådan oerhörd tillfredställelse när jag får sticka projekt på små stickor där maskorna lägger sig prydligt tillrätta från början. Kanske är det därför som jag gillar sockstickning så mycket? 

Ett sommarminne

I somras var vi ute på en liten roadtrip genom Sverige, och vi besökte bland annat Ds kusin C. C har ett litet jordbruk med får, och såklart såg jag till att få hälsa på dem! Till min stora glädje fanns det också garn spunnet av ullen, och jag fick med mig några otroligt fina grå härvor hem.

Dessa härvor har nu fått bli en kofta! En riktigt fluffig och mysig sådan som passar perfekt att mysa i ruggiga vinterdagar.

Jag har stickat den på fri hand uppifrån och ned med raglan. Mellan ökningarna la jag in en fläta, och den har sedan fått följa med ner över båda kropp och ärmar. 

I ärmhålan har jag stickat ihop flätorna från fram och bakstycke så det blir som en extra liten detalj.

Efter tvätt fluffade garnet upp sig rätt mycket, precis som jag hade hoppats och trott, och koftan är jättevarm och skön att ha på sig! Nu känns den som ett extra fint minne av en av 2021s bästa sommardagar.

Sista projektet 2021- Auni Socks

Sista projektet 2021 blev passande nog ett par sockor. Tolfte paret för året. Sockor var helt klart det jag stickade mest av 2021.

De här sockorna är stickade med vriden resår i olika partier. Har i stort sett följt mönstret, men kortade ner resårpartierna med några varv och gjorde häl och tå enligt eget huvud. 

Längst upp på sockorna är det en kant med små bubblor. Såg flera projekt där jag tyckte bubblorna såg lite hafsiga ut, så jag drog åt ordentligt nör jag gjorde dem. Lite för mycket, för de var riktigt jobbiga att sticka. Däremot är de rätt dekorativa. Eftersom jag tyckte om mönstret har jag redan stickat mig ett andra par, och när jag stickade lite mer normalhårt blev de bättre att göra, även om det fortfarande var pilligt och inte speciellt roligt. 

Garnet är Jawoll från Lang Yarns. Det känns väldigt mjukt och är efter en dags användning redan lite luddigt, så ska bli intressant att se hur det håller i längden. Jag stickade med förstärkningstråden som var med i hälen, så ska också bli spännande att se om den gör någon nytta.

Mönster: Auni Socks Fingering av Maria Kostamovaara

Garn: Lang Yarns Jawoll

Stickor: 2,25 mm

Evighetströjan aka Elgsetergenser

Vissa projekt går snabbt och smärtfritt, andra har lite mer svett och tårar i sig. Som Elgsetertröjan som jag stickat till min far under året. 

I fjol fick pappa i julklapp att han skulle få en stickad tröja. Han är verkligen rolig att sticka till, för han vet hur lång tid det tar att sticka och använder sina stickade plagg flitigt. Mönstret fick han välja själv, och efter några veckors fundering valde han Elgesetertröjan från Sandes i blått. Jag beställde garn, men var lite skeptisk till den ljusblå mönsterfärgen när garnet kom hem. Hade annat som jag stickade på då med, så det dröjde ett tag tills jag kom igång. 

Jag tog mått på pappa och på flera av tröjorna som jag vet att han gillar sedan tidigare, och sen började jag sticka. Herrtröja i stl M tar sin tid. Kanske var jag dum som inte testade tidigare, för jag tyckte allt att den såg bra stor ut, men när kroppen och en ärm var klar tog jag med dem hem till föräldrarna och lät pappa prova. Jag hade stickat ett tält! Blev så ledsen att jag kände för att gråta en skvätt. Så många timmar till spillo! Klarade inte av att repa själv, men fick hjälp av D en helg, och sen var det bara att börja om. Pappa brukar vara min förste räddare i nöden och hjälpa mig att repa när jag stickat fel, men kändes inte så snällt att be honom om repningshjälp till just detta projekt. 

Så nytt försök, och efter massa nya mått blev det till sist en stl XS. Tröjorna jag mätt på tidigare hade från början rätt mycket rörelsevidd, och hade under sista tiden helt enkelt blivit lite för stora. Problemet nu blev istället oket. Min far är smal, men har rätt breda axlar. Dessutom har tröjan enfärjade varv i nacken för att få den lite högre där, och den delen bugglade sig rätt mycket på flera tröjor jag sett. Jag stickade därför mönstret med ett halvt nummer större stickor än det enfärgade, och när jag var klar gjorde jag en riktigt ordentlig blockning av oket. Lättnaden när pappa fick prova den färdiga tröjan och den passade var total! Nu sitter den precis lagom tajt. Bäst av allt är att han dessutom gillar den, och att han fick den innan det hann bli jul igen. 

Mönster: Elgsetergenser från Sandnes Garn, häftet "Tema 58, Peer Gynt"

Garn: Peer Gynt från Sandnes Garn

Stickor: 3,5 och 4 mm

Troubadour i grått

I höstas spontanköpte jag ett riktigt vackert garn från Myrans Maskor. Det innehåller merino och silke och har en otrolig lyster. Bestämde mig för att sticka en sjal av det, och har man ett mönster man gillar så är det ju onödigt att testa något nytt. Därför blev det en Troubadour, och jag vet inte vilken i ordningen det är.  

Jag tycker jag har hittat en bra storlek på den här sjalen, och jag tycker också att den är snygg inte bara när den ligger utsträckt utan också på. Jag gillar att knöggla ihop mina sjalar lite, så de håller ordentligt varmt runt halsen, och då är det lätt att annars fina mönster försvinner. Men den här spetsen är tillräckligt enkel för att det inte ska bli så.

Garnet har en grå bas med inslag av alla möjliga olika färger. Det gör att den ser grå ut på håll, men är otroligt levande och rolig när man kommer lite närmare. Det går dessutom att kombinera med det mesta. 

Mönster: Troubadour av Nim Teasdale

Garn: Merino silk från Myrans Maskor

Stickor: 3 mm

Jag påbörjade ett till par sockor i oktober som blev klara i förra veckan. Helt enkla sockor i garnet Zauberball Crazy. Har spanat på det garnet länge, men aldrig blivit av att jag testat. Förrän nu vill säga. Jag har mest spanat på de lite färggladare varianterna, och hoppades nog att det var någon sådan jag skulle få sticka i, men mottagaren av sockorna var bestämd och ville ha något som inte var för sprakande. Så då blev det blått.

Garnet i sig verkar rätt trevligt, även om det känns lite konstigt att sticka i ett tvåtrådigt sockgarn. Jag är van vid att det brukar vara betydligt fler trådar. Men cool effekt blir det, och om de här sockorna klarar hållbarhetstestet kan det vara så att jag stickar nån färggladare variant till mig själv eller min far (som brukar tycka att ju färggladare sockor desto bättre) i framtiden. 

Jag använde inget mönster, utan stickade bara en helt vanlig socka med en häl med lyfta maskor. Uppläggningen var en tubular cast on, min absoluta favorit eftersom den ger så fin kant, och sen var det bara att sticka på. Perfekt stickning att ha på möten, så den har fått vara med både konferens och kurs.

Mönster: Eget

Garn: Schoppelwolle Zauberball Crazy

Stickor: 2 mm 

Den lila tröjan

Det tog bara drygt två år, men till sist har jag en lila tröja! Trodde nästan att ödet inte ville att jag skulle ha en, men skam den som ger sig heter det ju. 

Det hela började 2019. Jag försökte sticka kofta i Mohair Tweed från Magasin Duett, men kom aldrig riktigt överens med färgen. Den var inte riktigt som jag hade föreställt mig när jag beställde den, och koftan blev således aldrig klar.

Sommaren 2020 beställde jag lila 7 bröder från Novita från Adlibris och började åter igen sticka en kofta. Skulle bli en egen design så jag provlappade, räknade både framlänges och baklänges och började sen till sist att sticka. När jag kom till ärmarna upptäckte jag att jag fått två färgbad av garnet, och det var stor skillnad mellan dem. Mejlade med adlibris som var vädligt vänliga och försökte hjälpa mig, men troligen utan att förstå vad färgbad är. Jag fick hem ännu mer lila garn, i ännu ett förgbad. Det slutade med att jag skickade tillbaka det sista garnet och slängde det jag stickat. Jag var så besviken! Har skrivit mer om denna lila bedrövelse här.

Nytt försök. Köpte jättefint lila garn från Tukuwool i kvaliteten sock. Började sticka, och garnet var som en dröm. Lagom rivigt, levande eftersom det är färgat på naturgrå bas och precis lagom fluffigt. Provar när jag är halvvägs. Lite tajt. Tänker att det nog går att blocka. Stickar ärm. Den sitter som en stas runt armen, sådär så det känns som att fingrarna ska bli blå. Här får jag ändå bita i det sura äpplet och sticka om. Känns fortfarande lite tajt vid andra försöket, men kör på. Resultatet är till sist att jag har en kofta som är klar sånär som på att det saknas knappar, men den sitter som ett korvskinn. Garnet är för fint för att slängas eller skänkas, så jag la koftan i en låda, och där ligger den kvar än. Efter det här gav jag nästan upp hoppet om en lila tröja eller kofta. Kändes som det inte var meningen. 

Så i januari ligger jag på soffan med min brutna handled och slösurfar på olika garnsidor, och upptäcker att det är rea på vissa färger av 7 bröder på Novitas egna hemsida. Full av stickabstinens klickar jag hem en tröjmängd. Den fick ligga till sig, men till våren var jag redo att ta mig an den. Men vad skulle jag egentligen sticka? Till sist blev det min mor som bestämde. "Varför stickar du inte bara en sån där tröja med spetsok till? Du tycker ju så mycket om din gula?". Det var min Whitehorse som hon syftade på, och hon hade helt rätt. Den tröjan tycker jag verkligen om. Så den fick det bli! Och den här gången gick det äntligen bra. Jag har en lila tröja, i ett färgbad och den sitter bra. 

Precis som förra gången räknade jag om oket och gjorde det kortare. Jag la också till lite extra varv på ryggen innan jag tog av för ärmarna, och jag gjorde den lite mer figurnära än den gula. Och som jag gillar denna tröja! Den blev klar i juli, och under sensommaren bodde jag i stort sett i den. Det är inte bara mönstret jag gillar med den, utan också garnet. Det är slitstarkt, klarar tvättmaskin, och dessutom var det budgetvänligt. Tre goda ting i ett! Jag tror att jag kommer sticka fler tröjor i det här garnet, och jag hoppas att den lila förbannelsen är över. 

Mönster: Whitehorse av Caitlin Hunter/ Boyland Knitworks

Garn: Novita 7 bröder

Stickor: 3,5 mm

Sista paret ut i socktober

Sista paret sockor ut i oktober blev en variant av Robin Song2. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker bäst om med de här sockorna. Tycker så mycket om både garn och mönster!

Mönstret består av flätor som är gjorda i vridna maskor. Lite pilligt att sticka, men väl värt det.

Det är andra gången jag stickar det här mönstret. Förra gången följde jag det till punkt och pricka, men den här gången gjorde jag några mindre ändringar. Längst fram på tån gjorde jag inte två vridningar av flätan innan jag gick över i slätstickning, utan bara en. Enligt mönstret ska det också vara flätmönster på hälen, vilket syns tydligt på det förra paret. Det hoppade jag över den här gången och gjorde min "vanliga" häl, det vill säga hällapp med lyfta maskor, istället. Jag brukar slita sockorna ganska mycket på hälen, så mönstret blev fult snabbt på förra paret, och då såg jag ingen riktig vits med att ha kvar den detaljen. 

Sen har vi ju garnet. Jag är kär! Vilken färg det har alltså. Det är Manduzana som har färgat, och färgen heter Aronia. Den är varmt lila, mot plommon, och precis lagom levande. Skiftar lite lite, men inte så mycket att flätorna inte framträder. Tycker Manduzana är så duktig på mättade färger. Har stickat en kofta i Sport och färgen Gök tidigare, också en lila färg, men lite mer åt det blå hållet, och tycker den är fantastiskt vacker med. 

Mönster: Robin Song2 Socks av Svetlana Garanina

Garn: Manduzana Sock i färgen Aronia

Stickor: 2 mm

Gladsockor

Första paret sockor i socktober är ett par gladsockor. Eller clownsockor som vissa i familjen kallar dem. Det ska vara ett par jobbarsockor, så mönstret är såklart Reversed Vanilla.

Jag vet inte vad det är, men jag kan tycka att såna här garner är så fina! Färg och gärna glitter (dock inte denna gång) får mig alltid på fall. Det är som att barnet i mig kommer tillbaka. Synd då att jag inte trivs så bra i det allra blingigaste. När jag har sockor på mig på kontoret eller när jag går hemma tycker jag bäst om när de matchar resten av klädseln, och de behöver inte sticka ut för mycket. Men såna här färgglada kreationer unnar jag mig att sticka både nu och då, och så har jag dem i jobbarskorna eller promenadskorna. Då är det ju ändå ingen som ser dem, och jag får glädjen att sticka smällkarameller till sockor.

Mönster: Reversed Vanilla av Anneh Fletcher

Garn: Gründl Wolle Hot Socks Madena

Stickor: 2,25 mm