Mitt absoluta favoritprojekt är koftan. Den är så användbara, kul att sticka, och dessutom har den knappar. Att välja knappar är ju nästan lika kul som att sticka koftan! Problemet med mina koftor är bara att de ibland inte blir som jag tänkt mig. Så blir det ju då och då, oavsett vilka projekt man stickar på, men det känns så extra tydligt med en kofta. Man lägger ganska mycket pengar på garnet och sedan lägger man helt galet många timmar på att sticka den.
När jag stickat något mindre (typ sjalar, mössor och vantar) som inte blir som jag tänkt mig, då brukar jag ge bort det. Och när jag nu säger att det inte blir som jag tänkt mig menar jag förstås inte att det blir fel och fult, utan bara inte som jag tänkt mig. För litet, för stort eller så kanske jag inte känner mig nöjd med färgen. Blir det fult repas det upp eller hamnar i papperskorgen. Små stickade saker är perfekta presenter, och de går ju snabbt att sticka, så då spelar det inte så stor roll hur väl mottagaren uppskattar hantverket bakom dem. Men när det gäller koftor så blir det annorlunda. Jag vill inte ha kvar koftor som inte passar mig i garderoben. De tar bara upp plats för andra koftor som jag skulle kunna sticka istället, men en kofta är inte helt lätt att ge bort. Att skänka till loppis känns inte som ett alternativ. Jag vill för det första inte bara lämna iväg så många timmars jobb, och jag vet också att handarbete på loppis oftast inte värderas som de ska. Tänk bara på alla vackra virkade dukar som man kan köpa på loppis för en spottstyver! Att sälja känns inte heller som ett alternativ. Kräver så mycket energi, och troligen för en ganska liten peng. Nej, jag vill att min kofta ska hamna hos någon som uppskattar hantverket bakom den och som förstår kvaliteten i den!
När jag rensade i garderoben häromdagen var det två koftor som speciellt fångade min uppmärksamhet. Den ena är min kofta i supersoft, den andra min Deco II. Båda är lite för tajta och lite för korta. Inte så att det syns när jag har dem på mig, men tillräckligt för att jag ska känna mig obekväm i dem och inte använda dem. Då tog jag och mejlade kompisen K. Hon är kortare och mindre än mig, och hon uppskattar handarbete. Hon ville gärna ha dem, och det känns så bra! Om de nu kommer att passa henne så vet jag att de har hamnat i ett bra hem, och om de inte skulle passa så gjorde jag i alla fall ett försök. Då gör det mig inget om de fortsätter till second hand.
Hur gör ni andra med stickade grejer som inte blir som ni tänkt er? Skulle vara intressant att höra hur andra tänker kring detta.
