Höstsockor som födelsedagspresent

I början av oktober fyllde en god vän år. En mycket stickvärdig sådan dessutom. Redan i våras tänkte jag att jag ville sticka något till henne när hon fyllde år, och jag hade ett nystan Fabel över från ett tidigare projekt i en perfekt rostorange färg, en av hennes favoriter. När jag sedan trillade över mönstret Oaks and Acorns Socks kändes det som ett perfekt mönster till garnet. 

Att hitta en bra färg att kombinera till den här rostorangea färgen var lättare sagt än gjort. Jag funderade länge. Funderade på brunt, svart, grått, men tyckte inte att något av dem passade. Men så av en slump hamnade det rostfärgade nystanet brevid ett nystan av Tant Koftas Trekking i färgen blåkulla hemma i soffan, och då var det helt självklart att det var den jag skulle använda till. Jag har ju redan skrivit om hur mycket jag gillar just den färgen, men det tåls att upprepas. Den är helt underbar.

Det här mönstret var pilligt att sticka. Jag trodde jag skulle få en hel beskrivning, men det var bara ett diagram. Av diagrammet att döma var det nog tänkt att sockorna skulle stickas uppifrån och ner, men jag stickade dem åt andra hållet. Tänkte att det skulle bli lättare att få rätt storlek då. Bara att börja direkt i tån med mönsterstickning var klurigt, och när jag stickat halva foten på första sockan var jag nästan redo att ge upp. Varje maska kändes som en kamp! Men så tänkte jag på min vän och att jag verkligen ville ge henne de hör sockorna, och så fortsatte jag. Socka nummer två gick visserligen betydligt mycket bättre att sticka än nummer ett, men att vända på mönstret så sockorna speglade varandra, som jag hade tänkt från början, var inte att tänka på. Jag ville bara få dem klara, och det var väldigt väldigt skönt när sista tråden var fäst.

Hälen blev en vanlig hällapp med lyfta maskor som förstärkning. 

Sammanfattningsvis är jag riktigt stolt över de här sockorna. Sämre blev de ju inte heller när min vän blev väldigt glad över dem! Jag gillar färgen, mönstret, ja det mesta med dem egentligen. Och jag är så himla glad att jag härdade ut och stickade klart dem!

Mönster: Oaks and Acorns Socks av Natalia Moreva/Kulabradesign

Garn: Tant Koftas Trekking och Drops Fabel

Stickor: 2,25 mm

Socktober

Då var det socktober igen, och på nåt lustigt sätt blir jag ännu mer inspirerad att sticka sockor än vad jag brukar vara. Kanske beror det på den lite kyligare luften och de gula löven?

Första paret sockor som blivit klara i oktober är ett helt vanligt par stickade i garnet jag färgade i somras. Mitt mål var att det skulle bli spräckligt, men det blev inte riktigt så. Behöver öva mer för att få till det precis som jag vill. Nu är det tendens till pooling, men tycker ändå att resultatet är helt ok. Det är ändå väldigt kul att ha färgat själv.

Som uppläggning använde jag "tubular cast on". Blev väldigt förtjust i den efter att ha testat på Poet Socks. Det blir en så snygg kant, och dessutom stretchig. 

Det var skönt att få sticka ett par sockor som inte hade några krusiduller. Bara enkel slätstickning rakt igenom. Kanske skulle jag bli bättre på att ge bort sockor i present så jag kan sticka fler? Det är en så bra stickning att ha med, och avslappnande att arbeta på på ett annat sätt än projekt med flera färger eller mönster. 

Whitehorse

 

Caitlin Hunter är en designer som jag tycker gjort väldigt mycket fint, men som jag inte stickat av förrän nu. Känns som ett hennes signum är mönsterstickade tröjor, men mitt val föll istället på Whitehorse, en tröja med spetsok.

Jag brukar sticka koftor och tröjor med ganska tajt passform, men denna tröja har drygt 10 cm rörelsevidd. Lite ovant, men gillar det.

Spetsen går egentligen mycket längre ner på tröjan, men det tyckte jag inte riktigt om. Därför har jag ökat snabbare än vad mönstret säger, och tagit bort sista delen av det. Känner mig väldigt nöjd med den lösningen!

Ärmarna blev lite längre än tänkt, men jag tror jag kommer låta dem vara. Känns lite mysigt att de är bylsiga.

Mönster: Whitehorse av Catlin Hunter/ Boyland Knitworks

Garn: Sandnes Smart

Stickor: 3,5 mm

Sockervaddssockor

För några veckor sedan gick jag in i lokala garnaffären. Min tanke var att jag skulle köpa mörklila garn till en kofta, men istället kom jag ut med två nystan glittrigt sockgarn. Inte precis enligt plan, men var nöjd ändå. För alla människor kan faktiskt behöva ett par blingiga sockor i sockervaddsfärg, även de som är över 30.

Stickade efter mönstret Vanilla Reversed. Ett enkelt mönster kändes bäst när jag hade ett garn som talade så bra för sig själv.

Jag avslutade sockorna med en italiensk avmaskning. Väldigt pilligt, men så snyggt! Ser verkligen ut som att maskorna bara flyter ihop på fram- och baksida. Använde den här beskrivningen. Om nån blir sugen på att testa så gäller det att inte dra åt för hårt. Gjorde det misstaget först, och då var det bara att göra om. Fick inte ens sockan över foten. 

Mönster: Vanilla Reversed

Garn: Svarta Fårets Sox Glitter Mini

Stickor: 2 mm

En användbar klänningskofta

Jag har länge tänkt att jag borde sticka mig en marinblå klänningskofta, en kofta som passar till det mesta, och till sist blev det av. 

Eftersom jag gillar min Balada som jag stickade i fjol använde jag det mönstret igen. Det är ett enkelt mönster med spets på framsidan och slätstickad rygg och ärmar. Det enda som var klurigt var att få rätt stickfasthet. Jag gjorde en provlapp och hamnade prick på den rekommenderade stickfastheten, nämligen 26 maskor per 10 cm. Tänkte att jag får väl sticka mellanstorleken, så kompenserar det nog för att det ska vara 24 maskor enligt mönstret, men blev inte bra. Jag badade i skapelsen! Då hade jag tappat lusten att sticka provlapp, så bytte bara från runda 3 mm stickor till mina fyrkantiga trästickor 3,5 mm, höll tummarna och stickade på i den mindre storleken. Det funkade! Spot on 24 maskor, och koftan sitter som en smäck. 

Garnet är Dale Garns Lille Lerke, en blandning med ca 50 % av vardera ull och bomull. Det var trevligt att sticka i, och jag hoppas att det kan vara lite lagom värmande. Har stickat i Lerke, en tjockare variant av samma blandning, för över tio år sedan, och vad jag minns höll sig garnet fint även efter en del användning. Finns några riktigt fina färger i Lerke, så kanske blir det en kofta i det med framåt hösten.

Mönster: Balada av Filipa Carneiro

Garn: Dale Garn Lille Lerke

Stickor: 3,5 mm

Flätor i lila

Man skulle nästan kunna tro att jag bara stickar sockor nu för tiden. Så är det inte riktigt, även om sockor alltid är min "go to" om jag inte har något att sticka, om jag vill ha något enkelt att sticka, om jag vill testa något nytt... 

Det här paret är en kompott av olika mönster från designern Svetlana Garanina. Jag stickade ju ett par sockor med vridna maskor av henne för några månader sedan, och jag tyckte väldigt mycket om hur flätorna övergick i slätstickning i det mönstret. Däremot tycker jag att vanliga flätor är, kanske inte snyggare, men i alla fall snällare för fingrarna att sticka än vridna maskor, så då kombinerade jag dessa element. Svetlana har liknande mönster med vanliga flätor, men utan den här snygga övergången. 

Och hörrni garnet! Jag skulle ju försöka att inte köpa så mycket nytt garn, men bara ett par dagar efter att jag bestämt mig för det la Tant Kofta ut sockgarn i färgen blåkulla i sin webbutik. Som jag suktat efter den här färgen! Jag har mejlat henne flera gånger och frågat om när den ska komma in, så jag var bara tvungen att köpa den. Har till och med beställt en andra omgång, så jag har till ett par till om andan skulle falla på. Färgen är sådär djupt lila att man i lite skumt ljus funderar på om den är svart, men i solljus ser man skiftningarna i olika lila nyanser. Helt underbart! 

Poet Socks

Jag har stickat fler sockor till min mor, men lite mer komplicerade denna gång. Poet Socks av Sari Nordlund.

Det tog ett bra tag innan jag fick in snitsen på de här sockarna. Första halvan av första sockan stickade jag med för spetsiga stickor, vilket resulterade i att garnet delade sig precis hela tiden. Irriterande, och gjorde att det inte blev något flyt. Dumt att jag inte bytte stickor direkt, men hade mina carbons på en annan stickning som jag inte ville ta bort dem ifrån just då. Sedan var spetsmönstret inte bara väldigt fint, utan också svårt att lära sig. Det tog till socka nummer två innan jag började se mönstret och kunde sticka på utan att räkna varenda maska. Efter det blev det mycket roligare att sticka. 

Det roligaste med det här mönstret var att jag fick lära mig en ny uppläggning! Vet inte om den har något specifikt namn på svenska, men på engelska heter den tubular cast on. Den blev väldigt stretchig, och också snygg. Kommer att använda den på fler sockor framöver.

Garnet är Lana Grossas Meilenweit Tweed. Beställde två nystan i olika färger tidigare i våras. Tycker det känns löst spunnet, och är lite orolig för hur det ska hålla, så ska bli spännande att se. Annars tycker jag väldigt mycket om tweeden, och att det är färger som passar så fint ihop med varandra. Ljust rosa med olika beiga och bruna tweedprickar. 

Mönster: Poet Socks av Sari Nordlund

Garn: Lana Grossa Meilenweit Tweed

Stickor: 2,25 mm

Restgarnssockor

Tidigare i våras önskade mamma sig mjuka sockor att värma fötterna i på kvällarna. Jag hade drygt 100 gram av Manduzanas Soft Sock Sport i färgen gök hemma efter att jag stickat en kofta och en mössa i det, så tyckte att det kunde vara ett bra tillfälle att sticka upp lite rester.

Efter att ha kollat på andras projekt i det här garnet var jag ganska säker på att 100 g inte skulle räcka till ett par sockar i storlek 38. Jag använde därför ett färgbad till mudden och tån, och så andvände jag den stora härvan jag hade, på nästan 100 g, till resten av sockan. När jag var klar visade det sig att jag gott och väl hade klarat mig med den där 100 grams härvan, men tycker ändå det blev en fin detalj att färgbaden bryter lite mot varandra. 

Hälen är en fish lips kiss heel. Tycker den är smidig att sticka, och så sitter den bra. I övrigt har jag bara höftat. Stickade med 56 maskor på stickor 2,5, och tycker det gav ett lagom tjockt tyg.

Arbor Vitae

Så var den klar, Arbor Vitae. Aldrig trodde jag att det skulle gå så snabbt och vara så roligt att sticka en hel tröja på stickor nr 3 med sockgarn, men tror att det till stor del var garnet som gjorde det. Hampan ger det verkligen liv. 

Det som jag tycker gör den här tröjan är fransarna, men jag kände mig samtidigt lite rädd för dem. De är coola, men de ger de mig också väldigt mycket "hippie"- känsla. Jag ser inte det som något negativt, men det är en känsla som jag har svårt att finna mig själv i. Jag var helt enkelt inte säker på om jag skulle kunna bära upp dem. Som tur är gillar jag dem nu när de är på. De är lite bångstyriga, men det gör inte så mycket. Enligt mönstret skulle man göra fransar på ärmarna med, men det hoppade jag över. Känner mig mycket nöjd med det, främst av praktiska skäl. Tror att såna fransar hade varit extra bångstyriga om  man har en jacka eller extra tröja över dem.

Det här projektet har verkligen gett mig blodad tand, både vad det gäller att sticka i tunna garner och att välja mönster lite utanför bekvämlighetszonen. Så snart jag har stickat det jag planerat från lagret tror jag att det kommer läggas upp en tröja av antingen Andrea Mowry eller Caitlin Hunter. 

Mönster: Arbor Vitae av Joji Locatelli

Garn: Schoppel-Wolle Admiral Hanf

Stickor: 3 mm

Stash Dash

Varje år håller Laura och Leslie i vloggen Knit Girllls ett event som de kallar Stash Dash. Eventet går ut på att man under en viss period ska sticka så mycket som möjligt ur sin stash. Det finns en massa olika nivåer av hur mycket garn man vill sticka upp, men det fina är att alla utmanar sig själva. De har en del regler kring hur man får räkna som de pratar om i ett av sina avsnitt och som man också kan läsa om i deras Ravelry-grupp. 

Jag har aldrig varit med i Stash Dash förut, men i år tycker jag att det kan vara en rolig utmaning. Man får ju försöka roa sig bäst man kan i dessa annorlunda tider. De nivåer som känns aktuella för mig är 3000 eller 5000 meter. 3000 meter känns lite futtigt, men jag har ändå tänkt satsa på den nivån. Om jag lyckas med det kommer jag nämligen både att sticka mig under 30000 meter i stashen igen (vilket bara hänt tre månader under de åtta år som jag räknat på hur många meter jag har hemma), och också sticka mig till den lägsta nivå jag haft på mitt garnförråd sedan jag började räkna. 5000 meter vore ännu roligare att klara, men känns lite utopiskt. Tidsfristen är nämligen från 22 maj till 22 augusti, en period när jag ofta jobbar lite mer och stickar lite mindre. Dessutom har jag en lång önskelista på saker jag vill sticka som jag inte har garn till i hemma, men som jag kanske skulle vilja påbörja redan under sommaren ändå. 

De projekt som jag skulle vilja göra klart under den här tiden är tre koftor, två par sockar och en babyfilt. En kofta är verkligen så nära att bli klar, men eftersom jag inte är helt nöjd med den har den legat i flera månader utan att färdigställas. De andra två koftorna vill jag sticka eftersom jag vill kunna använda dem i sommar. Sockorna är påbörjade sedan tidigare, och känns roliga att sticka klara. Det är både fina mönster och snyggt garn till dem, men de har inte blivit klara eftersom det kommit annat emellan som varit ännu roligare. Filten vill jag enbart bli klar med för att. Den är inte ett dugg kul att sticka på. Små stickor och en massa rätstickning. Varför påbörjar man ett sånt projekt kan man ju fråga sig? Jo, för att bli av med restgarner. Nu är ungefär hälften stickad också, så trots att den är tråkig vill jag bita ihop och sticka klart den. Skulle kännas så skönt om jag lyckas.