En enkel petrolfärgad kofta

De koftor som används mest i min garderob är de där enkla ullkoftorna, utan några krusiduller. Ibland känns det lite tråkigt, men jag kan ju ha dem till nästan vad som helst. Dessutom gillar jag verkligen att mata räta och aviga varv. Det är något meditativt över det. En lisa för själen.

Eftersom jag gillar det enkla styrs jag väldigt mycket av framför allt färg när jag skall sticka koftor. Den här färgen heter "Kajo", och enligt vad jag kunnat läsa mig till betyder det skimmer på finska. Kanske ett skimrande vatten? Tycker det är vackert, och väl värdigt garnet som är Tukuwool Sock. Jag tycker också så mycket om skiftningarna som blir i det här garnet eftersom det är färgat på grå botten. 

Att hitta knappar i precis samma nyans som garnet kändes smått omöjligt via en skärm, så jag stickade en provlapp som jag postade tillsammans med några önskemål till Knapp- Carlsson i Göteborg. Det dröjde inte många dagar innan jag fick ett mejl med bilder på olika alternativ, och de lyckades hitta de perfekta turkosa knapparna som verkligen smälter in i koftan. Så himla bra med en sån tjänst i dessa tider!

Mönster: Eget påhitt

Garn: Tukuwool Sock

Stickor: 3,5 mm

Dear Björn

När jag bröt min handled i vintras hade jag precis börjat på ett par Dear Björn sockor. De kom av sig lite i och med gipsningen, men tidigare i somras blev de till sist klara. Jag hade väntat länge på att mönstret skulle släppas separat eftersom det var med i boken "52 Weeks of Socks". Vet att den boken fått oerhört bra kritik, men eftersom det bara var det här mönstret som jag kände att jag verkligen ville sticka i boken kändes det onödigt att köpa den. 

Men den som väntar på något gott heter det ju, och det kunde inte vara mer sant i det här fallet. Vilket mönster! Genomtänkt in i minsta detalj. Titta bara vad fin övergången från hälen upp i skaftet är! Jag gillar verkligen när det är så, att alla maskor har ett specifikt syfte. Jag har inte gjort en enda förändring från mönstret, utan följt det till punkt och pricka, vilket är väldigt ovanligt för att vara jag.

Garnet var verkligen svårt att göra rättvisa på bild, det är djupt petrolfärgat, men det är precis som garnet i "Cosy Autumn Socks" från opalgarns höstkollektion 2020. 

Mönster: Dear Björn av Nataliya Sinelshchikova

Garn: Opals Sockgarn

Stickor: 2 mm

Mysiga höstsockor

Har stickat ett par mysiga höstsockor, eller Cosy Autumn Socks som mönstret heter. Det finns gratis på Ravelry och är väl värt att testa. Det gick relativt lätt att lära sig spetsmönstret utantill, så det var en avslappnande stickning att sitta med. 

Ny detalj i det här mönstret som jag sett förut, men aldrig testat, är att det i början och slutet av hällappen stickades tre räta maskor. Vet inte om de har något riktigt syfte, men en snygg detalj blev det i alla fall. 

Uppläggningen blev som vanligt nu för tiden en provisional cast on. Tycker den blir så snygg! Mudden är också enda delen som jag inte stickat enligt mönster, utan gjorde en rät en avig istället för två räta två aviga. 

Garnet är Opals sockgarn, och det är nog lite av en favorit. Jag har ju nämnt det förut, men jag gillar rustikare sockgarner som fyller ut, och det gör verkligen det här. Det känns också bra att ha ett budgetgarn att kunna vända sig till. Jag tycker verkligen om att sticka i handfärgade garner, men ibland kan man ha ett projekt som man inte vill lägga för mycket pengar på. Dessutom gör sig fabriksfärgat garn väldigt bra i strukturmönster, spets och flätor, eftersom mönstret framträder tydligt. Färgen på det här garnet tycker jag också är helt fantastisk! Skulle vilja likna det vid färgen på ett solmoget prlommon. Lila, men drar åt det varma hållet. Det är en av färgerna som var med i opals kollektion 2020, som innehåller flera fina färger.

Mönster: Cosy Autumn Socks av This Handmade Life

Garn: Opal 4- trådigt

Stickor: 2 mm 

Rosa sockor att värma en frusen

De här sockorna har jag stickat till en person i min närhet som kan behöva lite värme, både bildligt och bokstavligt. När jag valde vad jag skulle sticka gick jag framför allt in för att hitta en fin rosa färg. Mönstret fick bli ett spetsmönster. Tycker det är lättast att ge bort sockor som inte är flerfärgsstickade eftersom de ofta är lite trånga och bökiga att få på, och då är spets ett enkelt sätt att piffa upp stickningen. Dessutom är jag nog i lite av en spets- och flätperiod när det gäller sockor generellt. Har inte gjort flerfärgsstickade sockor på länge.

Garnet kommer från Rät och Avig. Jag har velat testa hennes sockgarner ett tag, och hon hade den perfekta mättade rosa färgen för det här projektet. I hälen syns de subtila skiftningarna extra bra. Precis såhär vill jag ha ett sockgarn! Lite liv, men tillräckligt jämnt för att kunna framhäva ett mönster. Dock är jag inte helt förtjust i strukturen på garnet. När det gäller sockgarner tycker jag bäst om dem som har lite stuns, fyller ut och som är mot det grövre hållet, till exempel Opal och Trekking. Det här garnet känns  väldigt mjukt och ganska stumt.

I min iver glömde jag att förflytta mönstret när jag kom till socka två, så jag har gjort två identiska istället för spegelvända. Ofta repar jag när sånt händer, men i just det här fallet tycker jag inte att det gör så mycket. Det är en väldigt levande socka i alla sina flätor, så misstaget göms väl. 

Mönster: Cadence Socks av Verybusymonkey

Garn: Tough n´ Comfy från Rät och Avig

Stickor: 2,25 mm

Koftan som ska passa till allt

Jag har länge tänkt att jag ska sticka mig en mörkgrå kofta. Jag är en mörblå människa. Alltid när jag inte vet vad jag ska ta på mig, när jag vill vara lite prydlig eller när jag bara inte orkar bry mig men ändå vill se proper ut väljer jag mörkblått. Det är mitt svarta. Men även om mörkblått passar till mycket passar det inte till allt. Rätt ofta har jag därför känt behovet av en mörkgrå kofta. En som är tillräckligt mörk för att passa till allt, men som inte får mig att se för blek ut. Och i höstas hände det. Jag tog tag i det hela och köpte mig antrazitgrått garn. Koftan tog ett tag att sticka, den var ett av projekten som var på gång och som fick ta en paus när jag bröt handleden i vintras, men häromdagen blev den till slut klar!

Jag har stickat Ankers Cardigan My Size av Petiteknit. Mönstret över oket är så pass diskret att koftan går att använda till allt, men det är ändå lite roligare än bara en slätstickad kofta som jag brukar sticka.

Mönstret i närbild. Oket var faktiskt riktigt kul att sticka. Jag var lite orolig för att halsringningen skulle töja sig, så jag har gjort uppläggningen som en tubular cast on med stickor 2mm. Stickade fyra första varven på den stickan, två varv på 3 mm och resten på 3,5 mm. Tror att det blev bra. Det har inte töjt sig ännu i alla fall.

Jag var lite inne på att jag skulle hitta knappar som smälte in helt i koftan, men till sist blev det, som vanligt, pärlemorknappar. Hade ett gäng svarta hemma, och tycker de smälter in rätt bra de med. 

Garnet är antracitgrått Klompelompe Spøt. Jag är inte jätteförtjust i ren alpacka, men i blandning gillar jag det. Då ger det så fin lyster till garnet samtidigt som man har kvar ullens stuns. Tyckte garnet fyllde ut bra, det är mjukt och det känns ulligt.

För att få upp koftan lite i nacken gjorde jag några extra varv på bakstycket innan jag började sticka runt på kroppen. Det ger fler maskor på ärmarna när man ska lägga upp dem, så kräver lite omräkning, men tycker det blir väldigt bra. Evil.knits har skrivit ett inlägg om den här tekniken på Instagram som jag tycker är bra. Jag har använt den här tekniken på flera tröjor nu, och tycker den är mycket bättre än förkortade varv i nacken. 

Mönster: Ankers Cardigan My Size av PetiteKnit

Garn: Klompelompe Spøt

Stickor: 2,3 och 3,5 mm

Koftan för svala sommarkvällar

För snart två år sedan var jag i Norge med jobbet. Vi skulle spendera en halvdag med fri aktivitet i Olso, och jag hade bestämt mig för att bara strosa omkring och ta det lugnt. Så vem tror ni sprang som en tok mot Grünerlökka när butikerna skulle öppna? Jag hade kollat lite innan, och var sugen på att köpa Tweedy från Pickles. Jag hade redan stickat en blå och en gräddvit kofta i det garnet, och tycket det var så mysigt. Så Tweedy blev det. Valde länge mellan en lila och denna turkosa, men turkost är ju ändå min absoluta favoritfärg. Jag hade tänkt sticka mig en kofta till vintern, men i kassan sa tjejen som expierade mig att "Å vilken fin färg du valt! Den skulle passa så fint till en sommarkofta". Sen blev garnet liggande, och jag har funderat mycket på vad jag ska göra av det. Men det där med sommarkofta har legat och gnagt, och till sist fick den bli en helt enkel Novice Cardigan av Petite Knit. En turkos fluffig dröm att dra på sig efter kvällsdoppet de där svala sommarkvällarna. 

Mönstret var väldigt enkelt att sticka. Man började uppifrån, ökade för axlarna, och sedan var det bara att sticka på. Ärmarna är helt raka ner till mudden. Det känns lite ovant med så mycket vidd i dem, men det är väldigt skönt. 

Knapparna hade jag hemma sedan tidigare, och tycker de blev så fina till garnet! De är rätt stora, och skimrar i olika blå nyanse. En av loppisarna i stan har en väldigt organiserad hylla där knapparna inte bara är slängda i en stor burk, utan sorterade. Trots det säljs de för en spottstyver. Hittar jag något fint på den där hyllan brukar jag inte kunna hålla mig från att köpa med det hem, och rätt vad det är hittar de sitt perfekta projekt. Precis som nu.

Mönster: Novice Cardigan Chunky Edition av Petite Knit

Garn: Pickles Tweedy

Stickor: 4,5 mm

Nytt garn och Ankers

Hur vi kom in på det vet jag inte, men idag berättade en av mina kunder att han har alpackor. Såklart blev jag intresserad och berättade om hur mycket jag stickar. Efter fältbesöket blev det därför avfärd mot gårdcentrum för en pratstund med djuren. Det är så häftigt att direkt, från det att man kliver över staketet, känna att det här är riktiga personligheter. Några alpackor var pratsjuka och lät mig klia dem medan andra var väldigt reserverade, till och med när husse kom med matspannen. Bara detta var ju en fin avslutning på besöket, men det visade sig dessutom att familjen tagit till vara på ullen och låtit spinna upp den på ett lokalt spinneri. Vilken ynnest att få kolla i lådorna märkta med garntjocklek och vilken alpacka garnet var spunnet av! Efter pratstunden i hagen hade jag siktat in mig på några vita nystan, men så fanns det en låda med chokladbrunt garn. Det kom från alpackan Labolina som inte längre levde. Hon hade bott merparten av sitt liv på Kolmården, och slutet på min kunds gård. Tre härvor fick jag med mig hem, och det känns så häftigt. Jag kommer snart att ha en sjal där jag vet exakt var materialet kommer från. Dessutom vet jag att djuret som producerad ullen, utan några som helst tvivel, haft ett bra liv. Det kommer helt klart att ge stickningen en extra dimension. 

Annars stickar jag mest på en Ankers i koftversion just nu. Jag stickar i en mjukt gul färg som kallas halmgul i Sandnes Duo, och det blir så härligt. Det känns verkligen som att det här garnet fått de bästa egenskaperna från de ingående materialen. Fallet från bomullen, och mjukheten från ullen. 

Snigelkoftan

Den tog verkligen, med mina mått mätt, lång tid att sticka, men åh så bra den blev! Snigelkoftan. 

Det var verkligen svårt att sticka så länge jag var gipsad, men några räta maskor varje dag var min räddning. Jag saknade verkligen stickningen. Så skönt att känna det ändå, att man har en hobby som man verkligen brinner för. 

Precis som tidigare gånger när jag stickat den här lilla koftan la jag ökningarna så de blev symetriska. I mönstret står det att man ska göra alla ökningar åt samma håll, men det irriterar mig att det ser olika ut vid knappslån på framstyckena då. Den här lösningen tycker jag är bättre. En väldigt smart lösning i mönstert är istället att man stickar några extra varv på bakstycket efter oket innan man börjar sticka runt på kroppen. Förra gången jag stickade det här mönstert tänkte jag inte alls på hur genialist detta är. Gör ju att halsringningen hamnar lite lägre fram vid halsen än bak i nacken. 

Till garnet med det fantastiska namnet "snigelskog" valde jag rosa pärlemorknappar. När jag stickar till mig själv föredrar jag att ha knappar som smälter in, så koftorna passar till det mesta, men jag tycker ändå att det är fint med kontraster. Därför passade jag på att spexa till det nu. Pärlemor är också en favorit när det gäller knappar. Glansen gör att de ser ut som små smycken!

När jag var klar med snigelkoftan hade gipset fortfarande inte kommit av, så jag rotade i mina gömmor och hittade ett helt nystan Malabrigo sock som blivit över efter en sjal jag stickade för flera år sen. Så jag la snabbt upp till en Playtime till. Kändes kul att kunna sticka i garn från stashen, och jag tycker att den här koftan blev riktigt söt med, även om den första nog är favoriten. 

Denna gång blev det knappar med små nallebjörnar på. Såklart nallebjörnar i blå tröjor, så de matchar garnet.

Nu är gipset i alla fall av, och jag har börjat sticka som en besatt! De här små koftorna väckte en lust att sticka mer av både restgarn och koftmängder som jag har i lager, så det hoppas jag kunna göra under våren.

Mönster: Playtime av Lori Versagi

Garn: Limmo Designs sockgarn (gröna) och Malabrigo sock (blå)

Stickor: 2,5 mm

Det blir inte alltid som man tänkt sig

2021. Det känns skönt att ha startat ett nytt år, även om mitt 2020 var rätt bra. Jag bor nära naturen, jag har några nära vänner som jag gjort många härliga skogsutflykter med och jag har haft mycket sticktid. Men såklart saknar jag att få träffa fler vänner och släkt, och med 2021 känns det som att det kommit ett steg närmare. Såklart hoppas jag också att 2021 bjuder på massa sticktid, men. Året började inte så bra. Vurpan lär ha varit spektakulär, vittnet skrattade ordentligt åt mig, men den resulterade också i en bruten handled. Mardrömmen för en stickerska! Men kan man inte sticka så får man kolla på stickrelaterade saker istället. Jag har två stickböcker som är på väg hem, och jag har köpt några härvor sockgarn som jag ska sätta stickorna i så snart gipset är borta!

Jag har både gjort en beställning från Stick och Spinn och en från Limmo, och bland annat fått hem dessa karameller. Som jag längtar efter att få sticka i dem! Tror de kommer bli sockar i mönster av Sari Nordlund. 

Från limmo fick jag inte bara hem den underbara gråglittriga härvan, utan också en grön härva med färgnamnet snigelskog. Den är verkligen fin, men inte riktigt den färg jag hade tänkt mig. Sådär som det kan bli med färgåtergivning på skärm ibland. Jag känner mig därför inte så sugen på att sticka ett par sockor av den, som jag hade tänkt mig när jag beställde, men nu blir den istället en liten babykofta.

Första dagarna efter vurpan kunde jag verkligen inte sticka en maska, men nu har värsta smärtan lagt sig, och några räta maskor då och då har börjat funka. Hoptagningar och aviga är däremot ingen hitt, så det får jag vänta lite med. Så jag fick helt enkelt se till att lägga upp ett projekt med enbart räta maskor, och då blev det en Playtime Cardigan i snigelskogsgarnet. Tänker mig att jag ska ha rosa knappar till, och jag tror det kommer att bli jättefint. Så detta projekt får heta snigelkoftan. Både på grund av garnets namn, och för att den stickas i minst sagt maklig takt. 

Stickåret 2020

Stickning har länge varit ett av mina största och viktigaste intressen. Det är inte bara något som jag gör hemma i soffan på kvällarna, utan jag har alltid med ett projekt i väskan. Jag stickar i väntrum, på föreläsningar, hos kompisar, på utflykter, men aldrig har jag uppskattat stickningen så mycket som i år! Vilken tröst det är att trots ovissa tider kunna fostsätta med något man verkligen gillar att göra. 

En av de saker som jag tycker präglat 2020, är att jag lite smått börjat våga mig utanför min vanliga stil. Det började med tröjan Arbor Vitae som jag stickade under våren och försommaren. Att sticka en tröja med tofsar, och dessutom med stickor 3 mm, hade varit en utopi för några år sedan. Resultatet blev riktigt bra, även om jag tagit bort fransarna på ryggen. De blev för bångstyriga. Annars gillar jag tröjan, och har använt den mer och mer nu under vintern. 

Jag följde upp Arbor Vitae med att sticka ytterligare en tröja utanför mina vanliga preferenser, och nu blev det en Whitehorse. Vilken fullträff! Jag har verkligen bott i den här tröjan under hösten, och det är så mycket jag gillar med den. Jag gillar att den har rejält med rörelsevidd, jag tycker om spetsmönstret på oket, och jag älskar färgen! Jag har alltid gillat senapsgult, men inte använt det så mycket på senare år. Det är så lätt att fastna i samma gamla vanliga färger, som för mig är rosa och petrol. Men även om jag verkligen gillar dessa färger, är det ändå kul med omväxling. Gult är en färg jag vill sticka mer i framöver!

Årets bedrift är att jag lyckades sticka Oaks and Acorns i present till min kollega. De var verkligen en pina att sticka, och jag var så nära att ge upp efter en halv fot. Inget varv var det andra likt, och stundtals var det också rätt långa flotteringar. Men när det var som jobbigast försökte jag se min kollegas ansikte framför mig, och på nåt sätt härdade jag ändå ut. Det är jag så glad för, för E blev väldigt glad över dem.

Jag har stickat betydligt fler mössor än jag brukar, men det har ändå varit ett sockornas år. Igen. Känns som varje år är ett sockår för mig. Totalt blev det 14 par, varav 8 har getts bort i present. Även om några favoritmönster återkommit har jag mest testat nya, och jag har varit inne i en riktig spets- och flätfas. 

2021 hoppas jag kan fortsätta i samma spår som 2020. Jag har massor av sockmönster och sockgarner som jag vill testa, och jag vill fortsätta utmana mig själv när det gäller koftor och tröjor. Jag ser verkligen fram mot att starta ett nytt stickår!