Ibland går saker och ting inte riktigt som man tänkt sig. Den här helgen har det varit extra mycket så.
Jag har varit väldigt förkyld de senaste dagarna (är dock på bättringsvägen) och har då tröstat mig med massor av stickning. Jag satte glatt igång med tröjan som jag köpte garn till förra helgen. Jag stickade på stickor nr 6 så den gick hur snabbt som helst att sticka. Blev jättenöjd med mönstret och färgen, som ni ser här ovan, men där tar det slut. Jag tycker att tröjan är för kort. Det är ju modernt nu, men jag kan inte riktigt med det. Dessutom är ärmarna för korta, även fast jag förlängde dem med 10 (!) cm. Smakrådet påstår att den passar mig i alla fall, men jag trivs inte alls. Inte kan jag göra något åt det heller för garnet är slut. Jag blev bara så trött. Här lägger man massor av timmar och så blir det bara pannkaka. Tröjan slängdes därför i en låda under sängen i väntan på bättre tider.
När tröjan var undangömd gick jag på ett annat projekt istället. En helt vanlig kofta, utan några finesser. Såna kan behövas de med. När jag i stort sett är klar med det andra framstycket börjar det kännas som att jag har lite för få maskor kvar, och mycket riktigt var det bara 7 maskor kvar när det skulle vara 11. Jag har lagt upp för storlek XS istället för S. Grrrrrrrrrr. Händer detta er med? Jag hoppas ju att det inte gör det, men samtidigt vore det väldigt tröstande. Speciellt i denna stund när jag sitter och repar upp...
3 kommentarer:
Ibland är det som förgjort, och man undrar varför man håller på med stickning överhuvudtaget.
Kan jag trösta med att jag för lite sedan stickade en kofta i princip färdigt för att när jag provade den inse att istället för att minska för midjan hade jag ökat för midjan. Nog för att jag inte alltid har en så markerad midja som jag skulle önska, men den ser inte riktigt ut som en boll heller. Den koftan har blivit krulligt garn igen och kommer antagligen aldrig bli omstickad.
Klart det händer andra också! :-D Alla de där förtretligheterna, som för min del, oftast händer när jag inte har vett på att sluta sticka i tid och sitter kvar i soffan fast jag somnar (jag kan tydligen sticka i sömnen, men tyvärr blir det då vad som helst, jag följer inte mönster när jag sover...)
Ha det gott /Blenda
Tack för peppningen (om man kan kalla det så)! Nu när det har gått ett par dagar börjar allt kännas bättre.
Framstycket är upprepat och åter påbörjat. Tröjan får nog dock ta och ligga till sig under sängen ett tag till. Var sak har sin tid, och tröjans tid är INTE nu.
Skicka en kommentar