Kofta på beting

Att sticka på beting är bland det värsta jag vet i stickväg. Projektet är liksom tråkigt redan innan jag har börjat, bara för att jag vet att jag har en deadline. Men denna gång hjälpte vännen G mig att hitta det perfekta garnet, Malabrigo Sock. Hur ska jag någonsin kunna njuta av ett annat garn igen när jag vet att det här finns? Kvaliteten är helt fantastisk! Garnet är mjukt och stunsigt, och färgen är som guld. Bara att sticka på med andra ord. Om prick tre veckor måste jag nämligen ha detta projekt klart. 

Första sockarna stickade nerifrån och upp

Jag hade aldrig stickat ett par sockar nerifrån och upp innan dessa, men i höstas gav väninnan Anna/ Alpakkaanna ut mönstret Furgus samtidigt som hon erbjöd sig att visa hur jag startade från tån, och då hade jag inga bra argument för att inte testa. 

Bortser man från att sockorna blev något stora, både rent generellt och lite extra över häl och vrist, är jag nöjd. Rombmönstret är så himla fint! Dessutom var det kul att sticka något nytt. Tycker också mycket om avmaskningen som både blev snygg och elastisk. Problemet med storleken gjorde att det tog lite tid innan jag maskade av. Jag var tvungen att låta dem ligga ett tag efter att första sockan hade stickats klart så jag hann fundera på hur jag skulle göra, repa eller inte, men till sist stickade jag vidare. Antingen kan jag ha dem som "myssockar" att lufsa runt i hemma, eller så lägger jag dem i min "sockar-att-låna-korg" i hallen för besökare. 

Mönster: Furgus av Anna Friberg (publicerades i Avmaskat hösten 2015)

Garn: Cascade Heritage

Stickor: 2,25 mm

Gröna elefanter

Jag har stickat en Ella Funt! En liten, liten kofta med många elefanter.

Vem som ska få koftan vet jag ännu inte, men jag har flera potentiella kandidater.

Jag valde vitt som bakgrundsfärg, vilket kanske inte är den mest praktiska färgen att ha på en baby, MEN det blev snyggt och garnet är superwashbehandlat, så koftan går i alla fall att tvätta i maskinen.

Jag är så himla glad över färgerna! Jag har säkert skrivit det tidigare, men det är färg som är det roligaste med att sticka barnkläder. Man kan verkligen ösa på!

Koftan i den perfekta färgen

Då var den klar, min kofta i den bästa turkosa färgen. 

Jag älskar verkligen den här färgen, och jag tror det var det som gjorde att jag tyckte att garnet var bättre att sticka i den här gången. Tycker fortfarande inte att det är det bästa garnet jag stickat i, det är lite strävt, men ändå helt ok.

Mönstret är Slanted Sleeven som jag stickat en gång tidigare. Koftan blev för liten till att börja med, men efter en tvätt är den okej. Den töjde sig flera cm på bredden, och ärmarna blev flera cm längre. Jag hade blivit förvarnad om detta av vännen M, så som tur var maskade jag av ärmarna när de var 47 cm. Nu efter bad är de 50 cm. Jag följde mönstret på överdelen, sedan stickade jag min egen variant. Så gjorde jag förra gången med. Istället för att sticka resår i ryggen har jag gjort minskningar och ökningar för att få den mer figurnära. Jag satte även knapparna närmare varandra än mönstret angav för att minska risken för glipor mellan dem. Lite tendens till glipor blir det även nu, men jag tror det är svårt att undvika med en sådan här kant, en som är smal och som stickas samtidigt som man stickar koftan.

Är extra nöjd med knapparna. Även här hade jag hjälp av kompisarna, både M och L. Jag ville från början ha knappar som gick i precis samma färg som garnet, men det avfärdade vännerna som tråkigt. Jag valde därför ljusa pärlemorknappar istället, och de tar upp det vita i garnet på ett väldigt fint sätt. 

Garnet finns i fler fina färger, bland annat gult och gammalrosa. Kan därför hända att det blir en slanted sleeven till.

Mönster: Slanted Sleeven av Ankestrick

Garn: Permins Zenta

Stickor: 3 mm