Stickåret 2019

2019. Det blev verkligen sockstickningens år för min del. Hela 17 par lyckades jag sticka. Största anledningen till detta var att jag ville rensa ur sockgarnsförrådet, men jag har inte bara stickat galna restgarnssockor. Har testat flera nya mönster också. 

Förutom sockorna har jag fyra andra projekt som jag är lite extra nöjd med. Det är min Stag Head Pullover, restgarnsfilten som blev klar i början på året, rådjursvantarna och mina långkalsonger. 

Stag Head Pullover är jag nöjd med eftersom den var en utmaning. Jag lärde mig en del av att sticka den, och jag fick öva mitt tålamod. 

Restgarnsfilten hade jag stickat på länge, men den blev klar under våren i år. Jag är nöjd med den både för att jag tycker att den blev snygg, men också för att den blev lite av startskottet i att sticka mer av garner jag hade hemma. 

Rådjursvantarna var det första jag stickade under året. Jag stickade dem under nyår när jag egentligen skulle umgåtts med vänner, men blev liggandes hemma och var sjuk istället. De var perfekta att distrahera sig med. Pilliga, och på gränsen till att vara ett elände att sticka. Bäst av allt med dem var att vännen L, som hade frågat om jag inte kunde sticka ett valfritt par till henne, blev glad för dem! Hon är väldigt jaktintresserad, och jag tyckte att de passade henne perfekt.

Sist men inte minst har jag med mina långkalsonger. Är så glad att jag höll ut och stickade klart dem! De blev precis så bra som jag hade hoppats, och värmer ordentligt nu i vinterrusket.

2020 hoppas jag att jag kan fortsätta att sticka mer ur mitt garnförråd. Jag vill ta tag i en spetskofta som jag sedan länge har garn till, och jag vill sticka fler sockor! Dock i mer neutrala färger, och inte så många par i tusen nyanser av rosa som i år. 

2019 års värstingprojekt

Ibland känner man ju direkt när man ser ett mönster att det där måste jag sticka, och precis så var det med Stag Head Pullover. Det tog ett par år innan jag tog mod till mig att börja, och sen tog den rätt lång tid att sticka den, men till sist blev den ändå klar!

När jag började sticka tyckte jag inte alls om flätor. Jag tyckte varken att de var speciellt snygga eller roliga att sticka. En sån här tröja skulle känts som en utopi för tio år sedan för min del. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig!

Flätorna på den här tröjan är verkligen intrikata. Jag hade med mig projektet till en stickträff i somras, men det slutade bara med att jag inte kunde prata under hela kvällen eftersom jag var tvungen att koncentrera sig så mycket, och sen fick jag ändå repa eftersom jag hade stickat fel. Merparten av tröjan är därför stickad hemma i lugn och ro. Lite fel är det också någonstans uppe vid hornen, men jag har inte ens orkat leta efter var. Enda anledningen att jag vet om det är att jag hade fel antal maskor mellan hornen när jag var klar med diagrammet. 

Originalmönstret är stickad med a-linje och med mer rörelsevidd, men eftersom jag dels inte tyckte om hur hornen tippade ner över axlarna och dels inte trivs speciellt i a-linje över lag stickade jag den lite tajtare och med intagningar för midjan.

Garnet jag stickat med är Cascade 220 Heathers i färgen Summer Sky. Jag skulle säga att den mer likna en disig hösthimmel, men i vilket fall så gillar jag den väldigt mycket. Jag vet att jag skrivit det förr, men jag tycker garner med lite liv är så himla vackra och roliga att sticka i. 

Det här projektet var verkligen en utmaning, och jag är jätteglad att jag gav mig på det! Oftast gillar jag att ha full koll på vad jag stickar, och att känna mig någorlunda säker på att det jag stickar kommer att bli bra, men det är också kul att känna att man lyckats med en utmaning och att man utvecklats under tiden!

Mönster: Stag Head Pullover av Norah Gaughn

Garn: Cascade 220 Heathers

Stickor: 4 mm

Mjuka paket

Jag stickade inte många julklappar i år, men två par strumpor lyckades jag få till. 

Det första paret är stickat i Regia Design Line av Kaffe Fassett, och av prislappen att döma har jag köpt det på rea för mycket länge sedan. Skulle tippa på att det är närmare tio år gammalt. Jag har under flera år tänkt att de ska bli ett par the Hub of Fashion från Stephanie van den Lindens bok Around the World in Knitted Socks, men av någon anledning har det inte blivit av. Så eftersom min far tycker att more is more när det gäller sockor blev det ett par åt honom istället. Jag började med att sticka efter mönstret Tipsy Toe Socks. Det blev INTE bra. Såg bara ut som ett enda virrvarr av färg framme i tån, och inte alls som stilfulla klyftor som jag tänkt mig. Efter att ha stickat halvvägs till hälen på första sockan repade jag därför upp och började om med min kompis Annas mönster Exposure Socks istället. Vilken skillnad! Det var ett enkelt basmönster som behövdes för att garnet skulle komma till sin rätt. I detta mönster finns också justering att använda om man har hög vrist, vilket jag testade och tyckte blev riktigt bra. 

De andra sockorna är ett par utan skaft, vilket var ett specifikt önskemål från min mor. Garnet är helt fantastiskt, men väldigt svårt att fånga på bild. Det är Limmo Designs glittriga sockgarn i färgen lupin. Om ni tänker er en sån där mörklila variant av lupin, där blommorna skiftar mot rosa längst in mot stjälken, då vet ni vilken färg det är. 

Restgarnsslukaren

Jag trodde inte att det fanns någon gräns för hur många färgglada sockor man kunde sticka, men det fanns det. Till slut tog jag därför alla mina sockagarnsrester och virkade en barnfilt i temat ju färggladare desto bättre!

Det är lustigt hur smaken ändrar sig med åren, men vad som är ännu lustigare är att jag ännu inte lärt mig att jag inte ska köpa garn efter hur fin jag tycker härvan är, utan hur användbara ett par sockor i det kommer att bli. Jag har rätt många färgglada sockor, och jag tycker om dem allihop, men de har ett begränsat användningsområde. De går inte att dra på sig till jobbat hur som helst, utan de kräver en plan. Jag hoppas att jag kan hålla mig till mer neutrala färger när jag köper sockgarn framöver. 

Jag ville ha filten cirka 70*100 cm stor, så jag började med att lägga upp en 30 cm lång luftmaskekedja som jag sen virkade med mormorsruteteknik runt om. Har hela tiden hållit två färger tillsammans för att få lite diffusare färgövergångar. 

Jag tycker att filten blev rätt kul! Jag blir glad av att titta på den, och den innehåller också massor av minnen. Har till exempel använt garn inköpt på resor i både Köpenhamn och Herning såväl som från lokala garnffärer. Den som får filten, för jag kommer att ge bort den till någon liten människa när tillfälle ges, kommer ju inte att kunna känna samma känsla, men det gör att jag känner att jag ger bort en extra fin present.

Långkalsonger

Långkalsonger. Vilket projekt! Första gången jag började fundera på att sticka dem var i februari 2018. I augusti samma år tog jag fram garn att sticka med, och i november i år blev de äntligen klara. En lång resa kan man sammanfatta. 

Mönstret jag utgått från är Majas Mamelucker. Sen fortsatte jag bara att sticka på ben, och provade allt eftersom. Jag har använt olika sockgarner, och det mesta är rester. Uppifrån och ner är det:

1. En kant med 1 Class i mörklila
2. Piratenwolle i rosa/lila/ vitt
3. Limmo design i magnolia
4. Hedgehog Fibres i Zephyr
5. Hedgehog Fibres i Heyday
6. Limmo design i magenta med glitter

Inte riktigt de färger jag hade planerat från början, men rätt likt ändå. Bilden under är min originalidé. Då visste jag ju inte riktigt hur mycket garn projektet skulle dra heller, vilket gjorde det svårt att planera i detalj.

För varje färgbyte har jag stickat några omgångar med två varv av varje färg innan jag bytt helt. Nu är ju färgerna rätt lika varandra, vilket underlättar när man vill ha snygga övergångar, men är ändå nöjd med tekniken och resultatet. Tycker inte man ser några tydliga övergångar någonstans, förutom mudden då vilket är högst avsiktligt. 

Anledningen till att de tagit så lång tid att sticka är faktiskt inte så mycket att de varit tråkiga, utan mest för att jag velat sticka klart olika strumpor innan jag börjat använda garnet i det här projektet. Jag hade till exempel ett ganska långt uppehåll innan och medans jag stickade mina World´s End Socks. Sen har jag stickat båda benen parallellt för att kunna utnyttja så mycket av garnerna som möjligt, och därför har det känts som att jag haft garnändar överallt. Speciellt vid garnbytena. Har därför bara stickat på dem hemma vilket också gjort processen långsammare. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag ändå undrade vad jag höll på med medan jag stickade dem, men nu när jag är klar är jag så nöjd att jag skulle kunna tänka mig att sticka ett par till. Speciellt eftersom passformen blev så bra! Jag har ofta problemet att långkalsonger sitter som stödstrumpor runt vaderna, vilket gör att de vill hasa neråt. Nu har jag anpassat så de sitter lösare från knät och neråt, och betydligt tajtare upptill. Precis så som jag vill ha dem.

Värme lagom till snön

För att vara stickare har jag ovanligt få mössor. Eller i alla fall ovanligt få mössor som jag använder. När jag tränar använder jag alltid min Kari Traa- mössa som jag fick av pappa i julklapp för ett par år sedan. Han urskuldrade sig nästan när jag fick paketet. "Jag tänkte ju inte på att du stickar när jag såg den, och jag tycker den är så fin, men du får byta om du vill!". Känns lite komiskt att just denna mössa är en av de mest välanvända jag någonsin haft. Och tränar jag inte använder jag min slätstickade antracitgrå mössa. Oerhört intetsägande och passar till allt! Egentligen trivs jag rätt bra med det, men tyckte ändå att jag kunde behöva något att växla med. Stickade mig därför en mössa i ljusblått restgarn som fanns hemma.

Mönstret är gjort av Joji Locatelli. Det enda jag inte gillade med det var att tomma rutor inte var räta maskor, som det brukar vara, utan aviga. Jag var ju glad i hågen och började sticka utan att läsa igenom beskrivningen ordentligt, så denna lilla detalj märkte jag först flera varv in, när det inte riktigt såg ut som på bilderna. I övrigt var mönstret både välskrivet och roligt att sticka. Gillar också detaljerna i det, som att det bildas som en stjärna uppe vid hoptagningarna.  

Mönster: Dragonflies Hat av Joji Locatelli

Garn: Cascade 220 Heathers

Stickor: 3 och 3,5 mm

Fläderbärskoftan

Tog till slut tag i alla mina ärmar, och då gick det ändå rätt snabbt att få ett projekt klart. 

Den här koftan kom till eftersom jag blev förälskad i färgen på garnet. Den heter fläderbär, vilket jag tycker att det är att ta i, men den är fin i vilket fall. Den är aningens melerad, så det får lite liv utan att bli oroligt, precis som jag gillar bäst. 

Ville ha någon liten tvist på koftan, så stickade några varv vriden resår uppe vid nacken. Kanske skulle ha stickat några varv till såhär med facit i hand. Jag testade också att sticka några kortvarv över bysten för att undvika veck i sidorna, och tycker det fungerade ok, men inte perfekt. Till viss del tror jag det beror på att kortvarven borde hamnat lite längre upp. När jag sköljde upp koftan växte den, vilket jag hade räknat med (hade faktiskt varit noggrann och gjort en provlapp innan eftersom jag anade att det skulle kunna bli så), men den växte lite mer på längden än beräknat. Alltså hamnade kortvarven också lite längre ner än beräknat. Dock inte så pass mycket att jag tänker göra något åt det. 

Totalt sett en rolig stickning, och roligt att testa ett nytt garn. Skulle vilja testa fler av Lana Grossas garner i framtiden. 

Mönster: Eget

Garn: Lana Grossa Cool Wool Big Melange

Stickor: 4 mm till kroppen och 3,5 mm till ärmarna

Socktober

Socktober är över, och i år stickade jag två par under denna månad. Med tanke på hur många jag stickat under året känns det lite lite, men samtidigt är det kanske sockmanin jag hade under semestern som påverkar. Jag har känt mig aningens mätt på sockor sista tiden.

Första paret är gjorda i turkosa restgarner. De blev nästan helt lika, men det ljusturkosa räckte bara till en tå. Tycker kanske att sockan med mörk tå blev aningens snyggare, men njutningen att sticka upp hela nystan väger upp. Att det kan vara så befriande att bli av med rester!

Andra paret är också stickade i restgarner, men här hade jag lite mer garn kvar av varje färg. Hade så pass mycket att det nog hade räckt till ett helt par i det spräckliga garnet till och med, men tycker det är så jobbigt att köra "yarn chicken" att jag satte dit rosa skaft och tå.

Totalt under året har jag nu stickat 16 par sockor, och mitt sockgarnsförråd har krympt rejält! Det gör mig peppad, både för att det är roligt att sticka upp de garner jag har och för att jag lyckats sticka en hel hög med presenter till familj och vänner. Minst ett par till ska det bli innan jul, sen får jag göra en utvärdering av hur projekt sockgarnsrensning ska fortsätta.

Sleeve Island

Två koftor och en tröja. Fem ärmar som behöver stickas. Hur kan ärmar vara så otroligt tråkiga? Har lovat mig själv att jag måste sticka klart minst ett av dessa projekt innan jag får lägga upp något nytt, så från och med nu är det därför endast stickning av rosalila ärmar som gäller. 

Sockor i höstiga färger

Häromdagen gick jag till biblioteket. Minns inte när jag var där senast, men får se till att gå dit oftare framöver. Det är så rofyllt och skönt att strosa omkring där. I hobbyhyllan fanns en del nyheter, och jag fick bland annat med mig Erika Åbergs bok "Sticka varmt och mönstrat- vantar, sockor, mössor, kragar och några tröjor" hem. I den fanns ett mönster som hette Visborg som byggde på lyfta maskor. Det tog jag inspiration av och stickade ett par sockor.

Sockorna är stickade tå upp och med fish lips kiss heel. Till skillnad från Visborg har jag också bytt färg varje varv. Tycker om att det ser jämnare ut, och inte rutigt som i Visborg.

Mönster: Eget, men med inspiration av Erika Åbergs Visborg

Garn: Fabel (rostfärgat) och Dusty Dimple Sock (ljusgrönt med spräcklor)

Stickor: 2,25 mm

Höstkänslor

Är det någon mer än jag som alltid får höstkänslor såhär i september/oktober? Helt plötsligt vill jag bara sticka i brunt, rost och rosa. Jag vill frossa i rotfrukter, dricka nyponsoppa, använda min bruna tröja som jag stickade i fjol och gå långa härliga promenader i skogen. 

Just därför har jag börjat sticka på ett par sockar i rostbrunt och grönt med orangea och vinröda spräcklor. Ska bli en present till en släkting som brukar gilla dessa färger oavsett tid på året.

Just idag tog jag med mig stickningen på utflykt. Hade laddat med flera avsnitt stickkontakt, men det var så stilla och fridfullt att sitta i höstsolen och lyssna på en taljoxe som satt i en tall en bit bort att podden fick vänta. Just den här tiden på året känns så förgänglig. Den är underbar, men snart förbi. Det gäller att njuta av varje minut man får.

Sixten

Tant Ulltuss har inte bara gjort en fin sockbok, utan hon har också släppt flera separata sockmönster. Ett av dem är Sixten.

Det här är egentligen ett perfekt projekt för att sticka upp restgarner. Jag har sett flera varianter där kontrastfärgen bytts efter varje mönsterrapport som varit riktigt fina, även om jag inte gjorde så själv. Jag följde mönstret, men gjorde en annan variant av häl och tå. Hälen är en "fish lips kiss heel" och tån är den variant som jag först lärde mig att sticka och som ger en rundad tå. Det jag skulle göra annorlunda om jag stickar dem en gång till är att lägga till ytterligare en mönsterrapport innan hälen. Tycker skaften blev i det kortaste laget nu.

Garnet jag stickat i är främst Mayflower 1 Class. Det är ett glansigt och mjukt sockgarn, lite mjukare än vad jag egentligen föredrar, men ett bra budgetalternativ. 

Mönster: Sixten av Anna Bergman "Tant Ulltuss"

Garn: Mayflower 1 class (vitt och rosa) och Moods of Colors Glitter (grått)

Stickor: 2,25 mm

Yhteen kiedotut

Det har blivit många sockor stickade under sommaren. Redan i mars bestämde jag ju mig för att jag skulle sticka tolv par sockor under året. Det målet har jag uppnått nu. Därför har jag bestämt mig för att jag ska försöka sticka upp merparten av mitt sockgarnsförråd innan jag köper något nytt. Främst vill jag sticka upp såna garner som jag haft länge och som kanske inte riktigt är helt i min egen smak längre. Resultatet? Jag har fått total sockmani!

Det börjar bli en hel del restgarner i samlingen, men några hela nystan har jag kvar. De här sockorna är stickade i garn som jag köpte i Danmark 2017. Har aldrig stickat i Arwetta tidigare, men tyckte det var riktigt trevligt! Lite splittigt kanske, men mjukheten vägde upp. 

Jag har stickat ett mönster av finska Tiina Kuu. Vilken begåvad kvinna! Gillar verkligen de mönster jag stickat av henne, för de är alltid väldigt enkla att följa, och med många snygga detaljer.

Det här mönstret har en fläta som följer sockan från mudden och ner över foten. Det behöver ju inte vara svårare än så! Gör att det blir roligt att sticka, och lite intressantare än en vanligt slät socka, men är ändå inget mönster som sticker ut för mycket. Hälen var en variant som jag inte testat tidigare. Det ökades ut maskor på var sida om hälen först, och efter det stickades förkortade varv under foten. Dessutom är ökningarna gjorda som en resår med vridna räta maskor. En snygg detalj, om än lite svår att få jämn och snygg.

Mönster:  Yhteen kiedotut av Tiina Kuu

Garn: Filcolana Arwetta

Stickor: 2 mm

Sockorna från yttre rymden

I början på sommaren stickade jag mig ett par Worlds End sockor. Jag hade garn undanlagt sedan länge till dem, så det behövdes bara ett bra tillfälle att lägga upp. Det bra tillfället var semestern.

Jag blir nästan yr när jag kollar på de här sockorna, och jag tror det beror på både garn och mönster. Tycker närmast sockorna ser ut som något som kommer från yttre rymden. Det flerfärgade garnet är Hedgehog Fibres som jag köpte på Sommerfuglen i Köpenhamn för ett par år sedan. Jag känner mer och mer att de där flerfärgade garnerna inte är något för mig, de är oftast snyggare i härvan än uppstickade, men just till ett sånt här projekt blev det riktigt häftigt!

Så till det enda problemet med de här sockarna. De är för stora! Har inte bestämt mig för om jag ändå ska ha dem själv (för jag tycker de är så himla häftiga) och lufsa omkring i hemma eller om jag ska ge bort dem. Tror dock att de kommer bli uppskattade vilket det än blir.

Mönster: World´s End av Lisa K. Ross

Garn: Hedgehog Fibres Sock och Opal 4 ply

Stickor: 2,25 mm

Volanger till storasyster

Storasysters volanger hamnade på en tröja. 

Jag har stickat i garnet duo från Sandnes. Har varit skeptisk till det tidigare, men tänkte att det var ett perfekt tillfälle att ändå testa när jag skulle sticka något mindre. Tur var det, för tji fick jag. Jag trodde det skulle vara stumt, splittigt och svårt att få ett jämnt resultat med (var jag nu fått detta ifrån), men det visade sig vara raka motsatsen! Mjukt och trevligt att sticka med, och inte alls särskilt svårt att få till maskorna jämnt. Aningens splittigt, men det kan jag leva med. Färgen jag valde heter vinröd. Har försökt kolla lite på vad föräldrarna har köpt för kläder sedan tidigare till barnet, och rosa och vinröda nyanser verkar vara en favorit. Fanns annars massa andra fina färger som jag skulle vilja sticka i, bland annat en halmgul. Vad kan vara mer passande för en spannmålsodlare att sticka i menar jag?

Jag stickade på stickor 3 mm. Jag fick 24 m/ 10 cm med dem, och tyckte det blev bra i provlappen. Efteråt tycker jag att det är på gränsen till tätt. Ska nog prova att sticka med 3,5 mm nästa gång i alla fall. Då kanske jag närmar mig rekommenderade stickfastheten som är 22 m/ 10 cm med. 

Tröjan stickas uppifrån och ned, och man börjar med att sticka fram och tillbaka för att få ett sprund i nacken. Efter det är det slätstickning runt runt som gäller. Precis som på Maidrakten är kanterna gjorda i i-cord. 

När man stickar fram och tillbaka i början lyfter man första maskan på varje varv. På så sätt får man en jämn och fin kant som man inte behöver göra något mer med efteråt. 

Själva mönstret var i stort rätt bra, men tyckte detaljerna i början var för knapphändiga. Det finns till exempel en variant med kort ärm också, men bara en angivelse om hur mycket garn som går åt. Hur ska man då veta hur mycket man behöver? Jag kollade på andra projekt på ravelry, och så stickade jag ärmarna sist och vägde hur mycket garn som gick åt under tiden så det inte skulle ta slut efter en och en halv ärm. Visade sig att angivelsen verkar vara för långa ärmar. Ärmarna trodde jag för övrigt skulle bli för långa om jag stickade efter mönstret. Fick ringa kompisen och småbarnsmamman L som meddelade att jag absolut inte skulle sticka dem kortare än vad som var angivet! Återigen blev jag påmind om att små människor inte har samma proportioner som stora.

Mönster: Rose Sweater av Knit by TrineP

Garn: Sandnes duo

Stickor: 3 mm

Volanger till lillasyster

Om några veckor ska jag fira två små systrar. Såklart vill jag ju  ge dem något stickat då! Eftersom jag tycker att volanger är så himla sött letade jag fram två mönster med sådana. Till lillasyster blev det en sparkdräkt med volanger vid axlarna.

Det här var en utmaning att sticka! Mycket mer pilligt än vad jag tänkt mig, och så tyckte jag att mönstret var sådär. Kan i och för sig bero på att jag inte förstod allt heller, det var på norska, så inget ont om designern. Värst var annars att få till de ljusa ränderna längst ut vid vändningarna när jag stickade fram och tillbaka. Tyvärr började jag med framstycket, och det blev i ärlighetens namn inte så bra (bilden till vänster). Jag måste ha vridit garnerna ett varv mer än vad jag behövde, för det blev ojämnt och knöligt. Dock är det så pass fin stickfasthet att man inte ser det om man inte tittar nära. Och det försöker jag intala mig att ingen kommer att göra, även om min inre perfektionist mår lite dåligt över det ändå... När jag kom till bakstycket hade jag fattat hur jag skulle göra, så det blev i alla fall mycket bättre (bilden till höger). När jag var klar med volangerna tyckte jag att skapelsen såg ut som något lilla T skulle kunna flyga iväg i, men som tur var blev de mer samarbetsvilliga efter en tvätt. 

Alla kanter har i-cord. Det tycker jag ger ett trevligt intryck. Hoppas bara att det ger tillräckligt bra passform också. Eftersom jag inte har något barn att mäta på är jag som vanligt lite osäker och nervös över storlek och passform. Barn har ju inte alls samma proportioner som en själv! Å andra sidan har jag stickat i ett ullgarn med mycket stunst, så det borde kunna forma sig rätt bra över lilla T ändå.

Mönster: Maidrakt 

Garn: Sandnes Tynn Merinoull

Stickor: 2,5 mm till ränderna, 3 mm till slätstickningen

Nemesis

För många år sedan stickade jag mig ett par Nemesis. Jag har haft dem i bilen för att kunna använda dem i gummistövlarna på jobbet, och när jag drog på dem häromdagen slogs jag av vilken fantastisk passform det är på dem. Har länge funderat på vad jag ska sticka med den underbart fina härvan i färgen åska från Limmo Design som legat i en av mina garngömmor, och nu kändes det självklart att det skulle bli ett nytt par nemesis. 

Mönstret har 4 maskor fler, 64 totalt, än vad jag brukar sticka sockar till mig själv i, men med flätmönstret och 2 mm stickor blir sockarna ändå perfekta!

Garnet är som sagt från Limmo. Det är en glittertråd i det som inte syns så bra på bild, men desto bättre i verkligheten. Limmos garner är verkligen trevliga. Jag gillar hennes semisolida färger och så tycker jag att garnet håller bra med. Ser fram emot när jag har stickat upp mer av mitt sockgarnslager så jag kan införskaffa lite mer från henne.