Stickåret 2019

2019. Det blev verkligen sockstickningens år för min del. Hela 17 par lyckades jag sticka. Största anledningen till detta var att jag ville rensa ur sockgarnsförrådet, men jag har inte bara stickat galna restgarnssockor. Har testat flera nya mönster också. 

Förutom sockorna har jag fyra andra projekt som jag är lite extra nöjd med. Det är min Stag Head Pullover, restgarnsfilten som blev klar i början på året, rådjursvantarna och mina långkalsonger. 

Stag Head Pullover är jag nöjd med eftersom den var en utmaning. Jag lärde mig en del av att sticka den, och jag fick öva mitt tålamod. 

Restgarnsfilten hade jag stickat på länge, men den blev klar under våren i år. Jag är nöjd med den både för att jag tycker att den blev snygg, men också för att den blev lite av startskottet i att sticka mer av garner jag hade hemma. 

Rådjursvantarna var det första jag stickade under året. Jag stickade dem under nyår när jag egentligen skulle umgåtts med vänner, men blev liggandes hemma och var sjuk istället. De var perfekta att distrahera sig med. Pilliga, och på gränsen till att vara ett elände att sticka. Bäst av allt med dem var att vännen L, som hade frågat om jag inte kunde sticka ett valfritt par till henne, blev glad för dem! Hon är väldigt jaktintresserad, och jag tyckte att de passade henne perfekt.

Sist men inte minst har jag med mina långkalsonger. Är så glad att jag höll ut och stickade klart dem! De blev precis så bra som jag hade hoppats, och värmer ordentligt nu i vinterrusket.

2020 hoppas jag att jag kan fortsätta att sticka mer ur mitt garnförråd. Jag vill ta tag i en spetskofta som jag sedan länge har garn till, och jag vill sticka fler sockor! Dock i mer neutrala färger, och inte så många par i tusen nyanser av rosa som i år. 

2019 års värstingprojekt

Ibland känner man ju direkt när man ser ett mönster att det där måste jag sticka, och precis så var det med Stag Head Pullover. Det tog ett par år innan jag tog mod till mig att börja, och sen tog den rätt lång tid att sticka den, men till sist blev den ändå klar!

När jag började sticka tyckte jag inte alls om flätor. Jag tyckte varken att de var speciellt snygga eller roliga att sticka. En sån här tröja skulle känts som en utopi för tio år sedan för min del. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig!

Flätorna på den här tröjan är verkligen intrikata. Jag hade med mig projektet till en stickträff i somras, men det slutade bara med att jag inte kunde prata under hela kvällen eftersom jag var tvungen att koncentrera sig så mycket, och sen fick jag ändå repa eftersom jag hade stickat fel. Merparten av tröjan är därför stickad hemma i lugn och ro. Lite fel är det också någonstans uppe vid hornen, men jag har inte ens orkat leta efter var. Enda anledningen att jag vet om det är att jag hade fel antal maskor mellan hornen när jag var klar med diagrammet. 

Originalmönstret är stickad med a-linje och med mer rörelsevidd, men eftersom jag dels inte tyckte om hur hornen tippade ner över axlarna och dels inte trivs speciellt i a-linje över lag stickade jag den lite tajtare och med intagningar för midjan.

Garnet jag stickat med är Cascade 220 Heathers i färgen Summer Sky. Jag skulle säga att den mer likna en disig hösthimmel, men i vilket fall så gillar jag den väldigt mycket. Jag vet att jag skrivit det förr, men jag tycker garner med lite liv är så himla vackra och roliga att sticka i. 

Det här projektet var verkligen en utmaning, och jag är jätteglad att jag gav mig på det! Oftast gillar jag att ha full koll på vad jag stickar, och att känna mig någorlunda säker på att det jag stickar kommer att bli bra, men det är också kul att känna att man lyckats med en utmaning och att man utvecklats under tiden!

Mönster: Stag Head Pullover av Norah Gaughn

Garn: Cascade 220 Heathers

Stickor: 4 mm

Mjuka paket

Jag stickade inte många julklappar i år, men två par strumpor lyckades jag få till. 

Det första paret är stickat i Regia Design Line av Kaffe Fassett, och av prislappen att döma har jag köpt det på rea för mycket länge sedan. Skulle tippa på att det är närmare tio år gammalt. Jag har under flera år tänkt att de ska bli ett par the Hub of Fashion från Stephanie van den Lindens bok Around the World in Knitted Socks, men av någon anledning har det inte blivit av. Så eftersom min far tycker att more is more när det gäller sockor blev det ett par åt honom istället. Jag började med att sticka efter mönstret Tipsy Toe Socks. Det blev INTE bra. Såg bara ut som ett enda virrvarr av färg framme i tån, och inte alls som stilfulla klyftor som jag tänkt mig. Efter att ha stickat halvvägs till hälen på första sockan repade jag därför upp och började om med min kompis Annas mönster Exposure Socks istället. Vilken skillnad! Det var ett enkelt basmönster som behövdes för att garnet skulle komma till sin rätt. I detta mönster finns också justering att använda om man har hög vrist, vilket jag testade och tyckte blev riktigt bra. 

De andra sockorna är ett par utan skaft, vilket var ett specifikt önskemål från min mor. Garnet är helt fantastiskt, men väldigt svårt att fånga på bild. Det är Limmo Designs glittriga sockgarn i färgen lupin. Om ni tänker er en sån där mörklila variant av lupin, där blommorna skiftar mot rosa längst in mot stjälken, då vet ni vilken färg det är. 

Restgarnsslukaren

Jag trodde inte att det fanns någon gräns för hur många färgglada sockor man kunde sticka, men det fanns det. Till slut tog jag därför alla mina sockagarnsrester och virkade en barnfilt i temat ju färggladare desto bättre!

Det är lustigt hur smaken ändrar sig med åren, men vad som är ännu lustigare är att jag ännu inte lärt mig att jag inte ska köpa garn efter hur fin jag tycker härvan är, utan hur användbara ett par sockor i det kommer att bli. Jag har rätt många färgglada sockor, och jag tycker om dem allihop, men de har ett begränsat användningsområde. De går inte att dra på sig till jobbat hur som helst, utan de kräver en plan. Jag hoppas att jag kan hålla mig till mer neutrala färger när jag köper sockgarn framöver. 

Jag ville ha filten cirka 70*100 cm stor, så jag började med att lägga upp en 30 cm lång luftmaskekedja som jag sen virkade med mormorsruteteknik runt om. Har hela tiden hållit två färger tillsammans för att få lite diffusare färgövergångar. 

Jag tycker att filten blev rätt kul! Jag blir glad av att titta på den, och den innehåller också massor av minnen. Har till exempel använt garn inköpt på resor i både Köpenhamn och Herning såväl som från lokala garnffärer. Den som får filten, för jag kommer att ge bort den till någon liten människa när tillfälle ges, kommer ju inte att kunna känna samma känsla, men det gör att jag känner att jag ger bort en extra fin present.

Långkalsonger

Långkalsonger. Vilket projekt! Första gången jag började fundera på att sticka dem var i februari 2018. I augusti samma år tog jag fram garn att sticka med, och i november i år blev de äntligen klara. En lång resa kan man sammanfatta. 

Mönstret jag utgått från är Majas Mamelucker. Sen fortsatte jag bara att sticka på ben, och provade allt eftersom. Jag har använt olika sockgarner, och det mesta är rester. Uppifrån och ner är det:

1. En kant med 1 Class i mörklila
2. Piratenwolle i rosa/lila/ vitt
3. Limmo design i magnolia
4. Hedgehog Fibres i Zephyr
5. Hedgehog Fibres i Heyday
6. Limmo design i magenta med glitter

Inte riktigt de färger jag hade planerat från början, men rätt likt ändå. Bilden under är min originalidé. Då visste jag ju inte riktigt hur mycket garn projektet skulle dra heller, vilket gjorde det svårt att planera i detalj.

För varje färgbyte har jag stickat några omgångar med två varv av varje färg innan jag bytt helt. Nu är ju färgerna rätt lika varandra, vilket underlättar när man vill ha snygga övergångar, men är ändå nöjd med tekniken och resultatet. Tycker inte man ser några tydliga övergångar någonstans, förutom mudden då vilket är högst avsiktligt. 

Anledningen till att de tagit så lång tid att sticka är faktiskt inte så mycket att de varit tråkiga, utan mest för att jag velat sticka klart olika strumpor innan jag börjat använda garnet i det här projektet. Jag hade till exempel ett ganska långt uppehåll innan och medans jag stickade mina World´s End Socks. Sen har jag stickat båda benen parallellt för att kunna utnyttja så mycket av garnerna som möjligt, och därför har det känts som att jag haft garnändar överallt. Speciellt vid garnbytena. Har därför bara stickat på dem hemma vilket också gjort processen långsammare. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag ändå undrade vad jag höll på med medan jag stickade dem, men nu när jag är klar är jag så nöjd att jag skulle kunna tänka mig att sticka ett par till. Speciellt eftersom passformen blev så bra! Jag har ofta problemet att långkalsonger sitter som stödstrumpor runt vaderna, vilket gör att de vill hasa neråt. Nu har jag anpassat så de sitter lösare från knät och neråt, och betydligt tajtare upptill. Precis så som jag vill ha dem.