Utanför bekvämlighetszonen

I vintras pratade jag med några kompisar om att gå utanför sin bekvämlighetszon. Jag gjorde ett första försök med Stephen Wests sjal All the Angles, vilket inte blev helt lyckat. Men på´t igen bara. När Stephen släppte mönstret Spring Cleaning Shawl kände jag att det var dags för ett nytt försök.

Jag brukar falla för mönster som är vad man antingen skulle kunna kalla stilrena, eller tråkiga. De kan vara färgglada, men med enkel design i så fall. Den här sjalen kändes mycket mer lekfull än det jag brukar sticka, men jag kände ändå direkt att jag ville sticka den. Och den var så kul! Första sex blocken stickade jag ett om dagen. Sista delen tog lite längre tid, men jag stickade ändå klart sjalen på tre veckor, även fast den innehåller nära tusen meter garn.

Alla garner utom det gula är restgarner. Eller rättare sagt, det gula är också delvis ett restgarn, men jag hade för lite kvar så fick komplettera. Hade kunnat ta något annat blått eller turkost nystan, men tyckte att det gula bröt av så bra att jag ändå ville ha med det.

I- cord på alla kanter, och hålvarv mellan alla block. Jag valde att sticka alla hålvarv i samma garn, ett grått, neutralt men med lite glitter i (som inte syns på bilderna). Tycker det håller ihop sjalen på ett bra sätt, så den inte skulle bli för "crazy" för mig.

Mönster: Spring Cleaning Shawl av Stephen West

Garn: En blandning av diverse garner med ca 175- 200 m/ 50 g

Stickor: 3,5 mm

En hallonrosa dröm?

Det var i slutet av augusti förra året. Yll och Tyll la ut en bild med Rowans nya färger i Felted Tweed på Instagram, och jag gick direkt in på deras hemsida och köpte tillräckligt många nystan i den rosa färgen Barbara för att det skulle räcka till en kofta. Det är verkligen inte ofta som jag går på impuls på det sättet, men färgen var helt underbar! Hallonrosa med små tweedfläckar i rosa, vita och blå nyanser.

Det tog ett tag innan jag stickade något av garnet, och det var inte alls lika trevligt att arbeta med som jag hade för mig. För några år sedan stickade jag en lite retroinspirerad tröja i samma garn, och jag har inget minne av att jag ogillade det då, men nu tyckte jag det var stumt och hårt att sticka med. Dessutom blev jag inte helt nöjd med koftan, åtminstone inte till att börja med. Jag stickade utan mönster, och jag tycker dels att jag la axelsömmen för långt ner och dels att jag fick tråkiga veck som la sig från ärmhålen ut mot bysten. Ett tag funderade jag till och med på att repa upp alltihop och börja om från början, men det är jag ändå glad att jag inte gjorde. Av erfarenhet vet jag att plagg kan forma sig efter kroppen när man har burit dem ett tag, så tog med koftan på min resa till Amsterdam. Efter bara någon dag hade den töjt ut sig lite grann, och satt betydligt bättre än innan avresan. Jag är fortfarande inte helt nöjd med den, och kommer inte att göra samma axel en gång till, men jag tycker den är helt okej. Och så väger färgen upp för mycket. Så pass mycket att jag redan har börjat förtränga hur tråkigt jag tyckte det var att sticka med garnet att jag har börjat snegla på de turkosa varianterna...

Garn: Rowan Felted Tweed

Stickor: 3,5 mm

Pure Joy aka Amsterdamsjalen

Det dröjde inte länge efter att jag kommit hem från Amsterdam tills det att jag la upp med det nya garnet som jag införskaffat. Ville göra en sjal som var så pass enkel att den lät garnerna tala för sig, så valet föll på mönstret Pure Joy.

Sjalen stickas genom att man först gör en liten halvcirkel i det spräckliga garnet, och sedan stickar man förkortade varv runt om för att skapa klyftorna. Mellan klyftorna är det två varv med färg nummer två som görs som hålvarv. Jag tycker kortvarv är rätt kul. Man får ju känslan av att det går snabbare och snabbare ju längre man kommer, även fast det är precis tvärt om, så trots att de sista klyftorna hade många maskor var de roliga att sticka.

Snyggaste delen på hela sjalen, änden där kortvarven avslutas.

Mönster: Pure Joy av Joji Locatelli

Garn: Hedehog Fibres Skinny Single och Undercover Otter Singularity

Stickor: 3,5 mm

Balada

Den har varit klar i ett par veckor, men förra helgen fick jag hjälp med att få den fotad också. Balada. En kofta som är perfekt att ha till klänning eller hög kjol, och som var rolig att sticka eftersom det var spets på framstyckena.

Håll i er nu. Mönstret är gratis! Jag förstår inte riktigt hur det kan vara det. Förutom en felräkning på en mönsterrad tycker jag det är väldigt välarbetat och genomtänkt, och jag hade gärna betalat lite för det.

Garnet är Manduzanas Merino Sock Sport, och det är så trevligt! Mjukt att sticka i, fyller bra och färgen är i min smak underbar. Jag gillar verkligen garner som är semisolida. De får så mycket liv, men de är ändå användbara. Enda nackdelen med garnet, vilket är nackdelen med alla superwashgarner, är att det töjde ut sig lite efter att jag blött upp koftan. Men jag lyckades få den att återgå till ursprunglig storlek! Brukar lyssna på podcasten Knitmore Girls, och där har de flera gånger pratat om att torktumla superwashbehandlat garn för att få det att återgå till normal storlek. Så när koftan hade torkat så pass att den bara kändes lite småfuktig tog jag några djupa andetag, slängde in den i torktumlaren och körde det kortaste programmet som fanns. Blev hur bra som helst! Kommer definitivt att köra med det trixet fler gånger.

Mönster: Balada av Filipa Carneiro

Garn: Manduzanas Merino Sock Sport

Stickor: 3,5 mm