Det blir inte alltid som man tänkt sig

2021. Det känns skönt att ha startat ett nytt år, även om mitt 2020 var rätt bra. Jag bor nära naturen, jag har några nära vänner som jag gjort många härliga skogsutflykter med och jag har haft mycket sticktid. Men såklart saknar jag att få träffa fler vänner och släkt, och med 2021 känns det som att det kommit ett steg närmare. Såklart hoppas jag också att 2021 bjuder på massa sticktid, men. Året började inte så bra. Vurpan lär ha varit spektakulär, vittnet skrattade ordentligt åt mig, men den resulterade också i en bruten handled. Mardrömmen för en stickerska! Men kan man inte sticka så får man kolla på stickrelaterade saker istället. Jag har två stickböcker som är på väg hem, och jag har köpt några härvor sockgarn som jag ska sätta stickorna i så snart gipset är borta!

Jag har både gjort en beställning från Stick och Spinn och en från Limmo, och bland annat fått hem dessa karameller. Som jag längtar efter att få sticka i dem! Tror de kommer bli sockar i mönster av Sari Nordlund. 

Från limmo fick jag inte bara hem den underbara gråglittriga härvan, utan också en grön härva med färgnamnet snigelskog. Den är verkligen fin, men inte riktigt den färg jag hade tänkt mig. Sådär som det kan bli med färgåtergivning på skärm ibland. Jag känner mig därför inte så sugen på att sticka ett par sockor av den, som jag hade tänkt mig när jag beställde, men nu blir den istället en liten babykofta.

Första dagarna efter vurpan kunde jag verkligen inte sticka en maska, men nu har värsta smärtan lagt sig, och några räta maskor då och då har börjat funka. Hoptagningar och aviga är däremot ingen hitt, så det får jag vänta lite med. Så jag fick helt enkelt se till att lägga upp ett projekt med enbart räta maskor, och då blev det en Playtime Cardigan i snigelskogsgarnet. Tänker mig att jag ska ha rosa knappar till, och jag tror det kommer att bli jättefint. Så detta projekt får heta snigelkoftan. Både på grund av garnets namn, och för att den stickas i minst sagt maklig takt.