Stickåret 2015

Dags att sammanfatta stickåret 2015. Fjolåret var vantarnas år, men i år är ordningen återställd. Koftor är och förblir min stora passion, och i år har jag inte stickat mindre än 9 koftor! Det är också koftorna som jag är mest nöjd med. På bilden nedan syns Empire, Lovely och Slanted Sleeven. Empire har jag inte hunnit använda så mycket än, men jag är väldigt nöjd med både färgen, mönstret och knapparna. Lovely är jag mest nöjd med för att jag orkade slutföra den. Den var en pärs att sticka. Bästa koftan är Slanted Sleeven. Den är stickad i Pickles Merino Tweed, och det garnet alltså, det är som en dröm! Både att sticka med och att ha på sig.

Jag har faktiskt inte bara stickat nio koftor i år, utan även nio par sockar. Jag hade en tanke om att jag skulle fylla en hel korg med sockar att ha i hallen till gäster, men de flesta sockarna har jag tagit själv. I sockkorgen ligger bara två par. Kanske något att åtgärda 2016...

Sist men inte minst har vi årets färg, men jag har börjat fundera på om jag ens behöver sammanfatta den. För tredje året i rad är den nämligen turkost. 

Stickåret 2015 blev riktigt bra. Nu hoppas jag att 2016 fortsätter på samma spår.

Gott Nytt År!

Empire

Sista projektet ut 2015 är koftan Empire. Jag har spanat på det här mönstret i flera år, så det var verkligen på tiden att jag stickade det. Jag gillar retrovibbarna det ger med sitt strukturmönster. 

Jag har stickat koftan i lila Superwash Safir. Jag hade spanat in garnet i min lokala garnaffär, men väntade ganska länge innan jag väl köpte det eftersom jag inte visste vad jag skulle sticka av det. Nu när jag väl slog till fick jag veta att de inte längre ska sälja det, och att de nystan jag köpte var de allra sista de hade kvar av den färgen. Ibland ska man ha lite extra tur. Knapparna köpte jag för ett år sedan. Visste inte alls vad jag skulle ha dem till, men var bara tvungen att köpa dem eftersom de hade så fin färg. Känns roligt att de äntligen har fått hamna på en kofta.

Jag följde mönstret ganska väl. Enda ändringen är att jag gjort koftan längre. Det var enkelt ordnat eftersom jag hade för få varv per 10 cm, så jag följde helt enkelt mönstret och fick en kofta som var några cm längre än originalet. Jag stickade till och med ärmarna uppifrån och ned med förkortade varv, precis som mönstret sa, även fast jag inte är så förtjust i den tekniken. Tycker det är lite bökigt att vrida och vända på arbetet hela tiden, men å andra sidan slipper man ju montera. Och det ser jag som en stor fördel.

Mönster: Empire av Gudrun Johnston

Garn: Superwash Safir

Stickor: 3 mm

Om att ha koll på designers

Denna vecka har jag börjat på en ny stickning. Det ska bli en Empire, en kofta som är designad av Gudrun Johnston.

Jag brukar inte ha så bra koll på vem som har designat vad. Visst, jag har lite koll på de allra största namnen, men inte så att jag specifikt brukar kolla upp designers. Jag hade en diskussion om detta med vännen J häromdagen. J påpekade då att "om du gillar något som en designer har gjort, då är det ju ganska stor chans att du gillar fler grejer som han/hon har designat", och ja, jag kanske börjar fatta vad hon menade.

Koftan som jag börjat sticka nu är som sagt designad av Gudrun Johnston, och för ovanlighetens skull gick jag idag in på Gudruns sida på Ravelry för att se vad mer hon har designat. Jag blev minst sagt förvånad när jag upptäckte att det är Gudrun som ligger bakom flera av mina favoritmönster! Hon har bland annat designat:

• Audrey in Unst. Denna kofta har jag stickat en gång, och jag har den på önskelistan över saker att sticka igen.
• Levenwick. Denna kofta har jag stickat efter mönstret en gång. Blev inte så nöjd med resultatet, men har sedan använt enbart den vågiga kanten till två av mina absoluta favoritkoftor.
• Little Wave. Har kollat på denna kofta länge, men inte stickat den. Än vill säga...
• Belmont. En söt, retroaktig kort kofta och
• Knit a Lace Cardigan. Också en söt kofta med retrovibbar.

Utöver dessa mönster som jag redan kände till hittade jag även ett par nya favoriter

• Ninian. En tröja med vågmönster
• Balta. Ett supersnyggt linne som jag bara måste sticka till sommaren.

Den här upplevelsen har verkligen fått mig att inse att vem som har gjort vad inte är så dumt att kolla upp. Kanske kan jag hitta ett helt gäng nya favoritmönster genom att göra det.

Restgarnsfilt

Den här filten virkade jag i somras för att bli av med restgarner. Det blev en söt liten filt, som jag säkert tror kan komma till användning som present till någon liten nyfödd i framtiden.

Rutorna i filten var hur kul som helst att virka! Jag kunde liksom inte få nog. Ville bara virka en till och en till och en till... Då tänkte jag att "det här är ju ett perfekt restgarnsprojket. Jag kommer virka massor av såna här söta filtar". Men sedan skulle jag virka ihop rutorna. Alltså, fy vad tråkigt det var! Och när jag sedan satt en hel kväll och fäste trådar och därefter räknade till att jag hade 84 trådändar kvar till kvällen därpå, då försvann alla hopp om att det skulle kunna bli ytterligare en söt filt med rutor virkad inom de närmsta åren. Tur är det att den blev fin i alla fall. Och stashen minskade med nästan 1000 m!

Mönster: Harlequin blanket

Garn: Massor av restgarner i dk och worsted

Virknål: 3,5 

Hösten är räddad- en brun kofta är klar

Jag blir alltid så sugen på bruna och gula nyanser när det blir höst, och åtminstone de sista fem åren har jag varje höst tänkt att jag borde sticka mig en brun kofta. Och nu har jag gjort det. Hösten är alltså räddad! I år kan jag gå den till mötes välklädd.

Jag började sticka på den här koftan redan förra sommaren, men så stickade jag fel på ena framstycket och den blev liggande. Det var inte förrän nu i somras, alltså ett år senare, som jag tog tag i projektet igen och stickade klart det.

Mönstret heter Elsie, och anledningen till att jag gillar det så mycket är flätorna. De är till hälften slätstickade och till hälften mosstickade. Jag hade aldrig sett en sådan fläta innan jag hittade det här mönstret. Koftan är i beskrivningen helt rak i modellen, men jag har lagt in minskningar och ökningar i de avigstickade partierna för att få den lite tajtare i formen, och det blev riktigt bra. Det knepet räknade jag ut tillsammans med vännen M. I övrigt tror jag att jag följt mönstret.

Mönster: Elsie av Jennifer Wood

Garn: Drops Nepal

Stickor: 4,5 mm

Gladsockar

Ibland kan man behöva ett par gladsockar. Både för att de är roliga att sticka och för att de livar upp att ha på sig. Dessa gladsockar är stickade i kunstgarn (som jag köpte hos Adriane i Kalmar i somras) och drops delight. Bäst av allt är att jag har kvar tillräckligt mycket av kunstgaret för att kunna sticka ett par gladsockar till! Delighten användes till sista gramet.

Höstsockar

I samma veva som jag stickade min senapsgula höstmössa passade jag även på att skaffa mig senapsfärgat sockgarn och sticka mig matchande höstsockar.

Jag har aldrig varit någon fantast när det gäller spets. Jag har stickat ytterst få spetsgrejer, och dem jag faktiskt har stickat har jag oftast inte trivts i. Kanske är det för att de har blivit lite för söta? Spets kombinerat med pasteller har ju en tendens att dra just åt det söta hållet.

De här sockarna var roliga att sticka, och jag tror jag kommer att använda dem mycket. Det är ju spets på dem, men på ett rustikt sätt. Färgvalet kanske är nyckeln här? Ska jag sticka spets kanske jag ska hålla mig till starkare färger? Sockarna kan nog i vilket fall ha öppnat en liten dörrspringa in mot spetsstickningens rum. Någon storstickare av spets tror jag inte att jag kommer att bli, men jag kan definitivt tänka mig att sticka fler liknande sockar.

Mönster: Björk Socks av Cookie A

Garn: Sisu av Sandnes

Stickor: 2,25 mm

En liten kofta till en liten person

Jag har en kompis som snart ska få tillökning i familjen. Eftersom storasyster fick en kofta när hon föddes så måste ju givetvis lillasyster eller lillebror också få det. 

Koftan är stickad uppifrån och ned med enkla raglanökningar. Jag stickade i neutrala färger eftersom jag inte vet om det ska bli en pojke eller flicka, men för att det inte skulle bli för tråkigt satte jag på glittriga knappar. Tyvärr syns det inte riktigt hur glittriga de är på bilden. Garnet är drops big merino. Mjukt och gott, och förhoppningsvis så kommer det att töja sig i takt med att bebisen växer. Det är ju inte ofta man önskar att ett garn ska bete sig så, men just när man stickar babykläder är det väldigt praktiskt.

Ett pannband

Jag hittade ett garn när jag var på Garn-Netto senast som jag ville testa. Det var Dreamline Soul från Du Store Alpakka. Det hade så fina skiftningar i sig, och det fanns i flera fina färger. Jag köpte mig ett nystan i en lila nyans, och som test stickade jag ett pannband.

Garnet är väldigt tunt, så jag höll det dubbelt för att få ett pannband som står emot lite vind. Jag tycker det blev ganska lyckat. Skulle nog kunna tänka mig en mössa i likadant garn med, men sedan vet jag inte. Det här garnet var så mycket lättare och fluffigare än vad jag är van vid, och det kanske är därför jag har svårt att se vad mer man skulle kunna sticka i det. En tunn tröja skulle nog i och för sig bli väldigt fin, men då gäller det att ha tålamod. Skulle nog behövas stickor 3 för att få ett bra resultat. Men det är alltid kul att testa nya garner, för rätt vad det är hittar man ju en ny favorit.

Pannbandet heter Gothic Windows Headband och har legat i min kö över saker att sticka ganska länge. Jag tycker egentligen mer om mössor än om pannband, men med pannband behöver jag ju inte oroa mig över om frisyren ska få plats eller ej, och det ser jag som ett klart plus. Eftersom jag höll garnet dubbelt fick jag lite färre maskor per cm än vad mönstret angav, så jag tog helt enkelt bort ett par repetitioner. Resultatet blev riktigt tajt, men så vill jag ha det. Jag tycker alltid att huvudbonader töjer sig med tiden, så jag tror det kommer sitta bra efter lite användning.

Mönster: Gothic Windows Headband av Jenise Hope

Garn: Dreamline Soul från du Store Alpakka

Stickor: 3 mm

Höstmössa

Hösten närmar sig, och då känns det trevligt att fylla på förrådet av mössor och vantar. Jag köpte två nystan donegal tweed i senapsgult för två år sedan. Jag har inte riktigt vetat vad det ska bli av dem (har påbörjat projekt flera gånger men repat upp), men nu fick det ena nystanet bli en mössa.Känns alltid lika kul när man kan använda upp garn i stashen!

Mönstret var roligt att sticka, men jag fick gå ner rejält i stickstorlek för att få ett bra resultat. Mönstret rekommenderar stickor 3,5 mm, men jag stickade den slätstickade kanten på 2,5 mm och resten av mössan på 3 mm. Det blev helt perfekt!

Mönster: Stax av Carina Spencer

Garn: Magasin Duetts Donegal Tweed

Stickor: 2,5 och 3 mm