Evighetströjan aka Elgsetergenser

Vissa projekt går snabbt och smärtfritt, andra har lite mer svett och tårar i sig. Som Elgsetertröjan som jag stickat till min far under året. 

I fjol fick pappa i julklapp att han skulle få en stickad tröja. Han är verkligen rolig att sticka till, för han vet hur lång tid det tar att sticka och använder sina stickade plagg flitigt. Mönstret fick han välja själv, och efter några veckors fundering valde han Elgesetertröjan från Sandes i blått. Jag beställde garn, men var lite skeptisk till den ljusblå mönsterfärgen när garnet kom hem. Hade annat som jag stickade på då med, så det dröjde ett tag tills jag kom igång. 

Jag tog mått på pappa och på flera av tröjorna som jag vet att han gillar sedan tidigare, och sen började jag sticka. Herrtröja i stl M tar sin tid. Kanske var jag dum som inte testade tidigare, för jag tyckte allt att den såg bra stor ut, men när kroppen och en ärm var klar tog jag med dem hem till föräldrarna och lät pappa prova. Jag hade stickat ett tält! Blev så ledsen att jag kände för att gråta en skvätt. Så många timmar till spillo! Klarade inte av att repa själv, men fick hjälp av D en helg, och sen var det bara att börja om. Pappa brukar vara min förste räddare i nöden och hjälpa mig att repa när jag stickat fel, men kändes inte så snällt att be honom om repningshjälp till just detta projekt. 

Så nytt försök, och efter massa nya mått blev det till sist en stl XS. Tröjorna jag mätt på tidigare hade från början rätt mycket rörelsevidd, och hade under sista tiden helt enkelt blivit lite för stora. Problemet nu blev istället oket. Min far är smal, men har rätt breda axlar. Dessutom har tröjan enfärjade varv i nacken för att få den lite högre där, och den delen bugglade sig rätt mycket på flera tröjor jag sett. Jag stickade därför mönstret med ett halvt nummer större stickor än det enfärgade, och när jag var klar gjorde jag en riktigt ordentlig blockning av oket. Lättnaden när pappa fick prova den färdiga tröjan och den passade var total! Nu sitter den precis lagom tajt. Bäst av allt är att han dessutom gillar den, och att han fick den innan det hann bli jul igen. 

Mönster: Elgsetergenser från Sandnes Garn, häftet "Tema 58, Peer Gynt"

Garn: Peer Gynt från Sandnes Garn

Stickor: 3,5 och 4 mm

Troubadour i grått

I höstas spontanköpte jag ett riktigt vackert garn från Myrans Maskor. Det innehåller merino och silke och har en otrolig lyster. Bestämde mig för att sticka en sjal av det, och har man ett mönster man gillar så är det ju onödigt att testa något nytt. Därför blev det en Troubadour, och jag vet inte vilken i ordningen det är.  

Jag tycker jag har hittat en bra storlek på den här sjalen, och jag tycker också att den är snygg inte bara när den ligger utsträckt utan också på. Jag gillar att knöggla ihop mina sjalar lite, så de håller ordentligt varmt runt halsen, och då är det lätt att annars fina mönster försvinner. Men den här spetsen är tillräckligt enkel för att det inte ska bli så.

Garnet har en grå bas med inslag av alla möjliga olika färger. Det gör att den ser grå ut på håll, men är otroligt levande och rolig när man kommer lite närmare. Det går dessutom att kombinera med det mesta. 

Mönster: Troubadour av Nim Teasdale

Garn: Merino silk från Myrans Maskor

Stickor: 3 mm

Jag påbörjade ett till par sockor i oktober som blev klara i förra veckan. Helt enkla sockor i garnet Zauberball Crazy. Har spanat på det garnet länge, men aldrig blivit av att jag testat. Förrän nu vill säga. Jag har mest spanat på de lite färggladare varianterna, och hoppades nog att det var någon sådan jag skulle få sticka i, men mottagaren av sockorna var bestämd och ville ha något som inte var för sprakande. Så då blev det blått.

Garnet i sig verkar rätt trevligt, även om det känns lite konstigt att sticka i ett tvåtrådigt sockgarn. Jag är van vid att det brukar vara betydligt fler trådar. Men cool effekt blir det, och om de här sockorna klarar hållbarhetstestet kan det vara så att jag stickar nån färggladare variant till mig själv eller min far (som brukar tycka att ju färggladare sockor desto bättre) i framtiden. 

Jag använde inget mönster, utan stickade bara en helt vanlig socka med en häl med lyfta maskor. Uppläggningen var en tubular cast on, min absoluta favorit eftersom den ger så fin kant, och sen var det bara att sticka på. Perfekt stickning att ha på möten, så den har fått vara med både konferens och kurs.

Mönster: Eget

Garn: Schoppelwolle Zauberball Crazy

Stickor: 2 mm 

Den lila tröjan

Det tog bara drygt två år, men till sist har jag en lila tröja! Trodde nästan att ödet inte ville att jag skulle ha en, men skam den som ger sig heter det ju. 

Det hela började 2019. Jag försökte sticka kofta i Mohair Tweed från Magasin Duett, men kom aldrig riktigt överens med färgen. Den var inte riktigt som jag hade föreställt mig när jag beställde den, och koftan blev således aldrig klar.

Sommaren 2020 beställde jag lila 7 bröder från Novita från Adlibris och började åter igen sticka en kofta. Skulle bli en egen design så jag provlappade, räknade både framlänges och baklänges och började sen till sist att sticka. När jag kom till ärmarna upptäckte jag att jag fått två färgbad av garnet, och det var stor skillnad mellan dem. Mejlade med adlibris som var vädligt vänliga och försökte hjälpa mig, men troligen utan att förstå vad färgbad är. Jag fick hem ännu mer lila garn, i ännu ett förgbad. Det slutade med att jag skickade tillbaka det sista garnet och slängde det jag stickat. Jag var så besviken! Har skrivit mer om denna lila bedrövelse här.

Nytt försök. Köpte jättefint lila garn från Tukuwool i kvaliteten sock. Började sticka, och garnet var som en dröm. Lagom rivigt, levande eftersom det är färgat på naturgrå bas och precis lagom fluffigt. Provar när jag är halvvägs. Lite tajt. Tänker att det nog går att blocka. Stickar ärm. Den sitter som en stas runt armen, sådär så det känns som att fingrarna ska bli blå. Här får jag ändå bita i det sura äpplet och sticka om. Känns fortfarande lite tajt vid andra försöket, men kör på. Resultatet är till sist att jag har en kofta som är klar sånär som på att det saknas knappar, men den sitter som ett korvskinn. Garnet är för fint för att slängas eller skänkas, så jag la koftan i en låda, och där ligger den kvar än. Efter det här gav jag nästan upp hoppet om en lila tröja eller kofta. Kändes som det inte var meningen. 

Så i januari ligger jag på soffan med min brutna handled och slösurfar på olika garnsidor, och upptäcker att det är rea på vissa färger av 7 bröder på Novitas egna hemsida. Full av stickabstinens klickar jag hem en tröjmängd. Den fick ligga till sig, men till våren var jag redo att ta mig an den. Men vad skulle jag egentligen sticka? Till sist blev det min mor som bestämde. "Varför stickar du inte bara en sån där tröja med spetsok till? Du tycker ju så mycket om din gula?". Det var min Whitehorse som hon syftade på, och hon hade helt rätt. Den tröjan tycker jag verkligen om. Så den fick det bli! Och den här gången gick det äntligen bra. Jag har en lila tröja, i ett färgbad och den sitter bra. 

Precis som förra gången räknade jag om oket och gjorde det kortare. Jag la också till lite extra varv på ryggen innan jag tog av för ärmarna, och jag gjorde den lite mer figurnära än den gula. Och som jag gillar denna tröja! Den blev klar i juli, och under sensommaren bodde jag i stort sett i den. Det är inte bara mönstret jag gillar med den, utan också garnet. Det är slitstarkt, klarar tvättmaskin, och dessutom var det budgetvänligt. Tre goda ting i ett! Jag tror att jag kommer sticka fler tröjor i det här garnet, och jag hoppas att den lila förbannelsen är över. 

Mönster: Whitehorse av Caitlin Hunter/ Boyland Knitworks

Garn: Novita 7 bröder

Stickor: 3,5 mm

Sista paret ut i socktober

Sista paret sockor ut i oktober blev en variant av Robin Song2. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker bäst om med de här sockorna. Tycker så mycket om både garn och mönster!

Mönstret består av flätor som är gjorda i vridna maskor. Lite pilligt att sticka, men väl värt det.

Det är andra gången jag stickar det här mönstret. Förra gången följde jag det till punkt och pricka, men den här gången gjorde jag några mindre ändringar. Längst fram på tån gjorde jag inte två vridningar av flätan innan jag gick över i slätstickning, utan bara en. Enligt mönstret ska det också vara flätmönster på hälen, vilket syns tydligt på det förra paret. Det hoppade jag över den här gången och gjorde min "vanliga" häl, det vill säga hällapp med lyfta maskor, istället. Jag brukar slita sockorna ganska mycket på hälen, så mönstret blev fult snabbt på förra paret, och då såg jag ingen riktig vits med att ha kvar den detaljen. 

Sen har vi ju garnet. Jag är kär! Vilken färg det har alltså. Det är Manduzana som har färgat, och färgen heter Aronia. Den är varmt lila, mot plommon, och precis lagom levande. Skiftar lite lite, men inte så mycket att flätorna inte framträder. Tycker Manduzana är så duktig på mättade färger. Har stickat en kofta i Sport och färgen Gök tidigare, också en lila färg, men lite mer åt det blå hållet, och tycker den är fantastiskt vacker med. 

Mönster: Robin Song2 Socks av Svetlana Garanina

Garn: Manduzana Sock i färgen Aronia

Stickor: 2 mm

Gladsockor

Första paret sockor i socktober är ett par gladsockor. Eller clownsockor som vissa i familjen kallar dem. Det ska vara ett par jobbarsockor, så mönstret är såklart Reversed Vanilla.

Jag vet inte vad det är, men jag kan tycka att såna här garner är så fina! Färg och gärna glitter (dock inte denna gång) får mig alltid på fall. Det är som att barnet i mig kommer tillbaka. Synd då att jag inte trivs så bra i det allra blingigaste. När jag har sockor på mig på kontoret eller när jag går hemma tycker jag bäst om när de matchar resten av klädseln, och de behöver inte sticka ut för mycket. Men såna här färgglada kreationer unnar jag mig att sticka både nu och då, och så har jag dem i jobbarskorna eller promenadskorna. Då är det ju ändå ingen som ser dem, och jag får glädjen att sticka smällkarameller till sockor.

Mönster: Reversed Vanilla av Anneh Fletcher

Garn: Gründl Wolle Hot Socks Madena

Stickor: 2,25 mm

The need for tweed

Jag stickade ett par sockor till under sommaren. Ett par Reversed Vanilla. 

Det här är verkligen mitt favoritmönster när det gäller sockor att jobba i. Inga onödiga konstigheter, men en liten rolig detalj med den annorlunda hälen. 

Jag blev så glad när jag hittade Lana Grossas sockgarn Meilenweit Tweed förra sommaren. Jag tycker tweedgarn är så vackra och levande, men bara om tweednopporna går i toner som matchar grundfärgen. Det är just det som jag gillar med det här garnet, att tweedeffekten är så subtil. 

Sen är frågan om det här garnet verkligen håller? Är inte helt säker på det. Det här är första gången jag stickar något till mig själv i det, så nu ska det verkligen testas. Håller det för gummistövlar håller det för allt. Men initiala känslan var att de töjde sig rätt mycket under första användningen, och att garnet kanske inte är riktigt så starkt som vissa andra sockgarner. Förhoppningsvis har jag fel, för som sagt, tycker det är väldigt fint.

Mönster: Reversed Vanilla av Anneh Fletcher

Garn: Lana Grossa Meilenweit Tweed

Stickor: 2 mm
 

Socktober har börjat

Socktober har precis börjat, och jag är redan igång och stickar. Sockor kan va det roligaste som finns att sticka! Ett enkelt projekt att ta med sig, blir klart inom rimlig tid och går att variera i det oändliga i färg och form. Har jag en stickdipp är det alltid ett par sockor jag lägger upp. 

Innan jag visar vad jag stickar på just nu tänkte jag visa några sockor som jag stickat i sommar. Först ut är sockorna Hari sukat. Jag letade upp det här mönstret eftersom jag hade två härvor Tukuwool Sock hemma som jag köpte på en resa till Helsingfors för några år sedan och som jag ville göra något fint och användbart av.

Mönstret är en enkel spets som gick snabbt att lära sig utantill. Tycker den gifter sig fint med det rustika men ändå fluffiga garnet. Det som var nytt för mig i detta mönster var tån. Det görs intagningar med en maska mindre mellan för varje minskringsvarv, vilket gör att tån blir som en spiral. Helt okej sett till hur den ser ut, men tycker den blev lite klumpig. Nu stickade jag de här sockorna främst för att ha som mysiga innesockor, men ska man få ner dem i ett par skor känns de bylsiga. 

Mönstret var helt på finska, vilket ändå gick förvånansvärt bra! Kan man sticka och har bilder att gå på, då går det rätt bra att lista ut vad som står även om man som jag inte kan ett ord finska. Men det fanns siffror att gå på, och spetsen fanns som diagram. Tycker också att det är ett bra betyg till mönsterskaparen att jag kunde läsa det utan att kunna språket. Det visar att mönstret har en bra uppbyggnad! 

Mönster: Hari sukat av Anna Heino
Garn: Tukuwoold Sock
Stickor: 2,5 mm

En enkel petrolfärgad kofta

De koftor som används mest i min garderob är de där enkla ullkoftorna, utan några krusiduller. Ibland känns det lite tråkigt, men jag kan ju ha dem till nästan vad som helst. Dessutom gillar jag verkligen att mata räta och aviga varv. Det är något meditativt över det. En lisa för själen.

Eftersom jag gillar det enkla styrs jag väldigt mycket av framför allt färg när jag skall sticka koftor. Den här färgen heter "Kajo", och enligt vad jag kunnat läsa mig till betyder det skimmer på finska. Kanske ett skimrande vatten? Tycker det är vackert, och väl värdigt garnet som är Tukuwool Sock. Jag tycker också så mycket om skiftningarna som blir i det här garnet eftersom det är färgat på grå botten. 

Att hitta knappar i precis samma nyans som garnet kändes smått omöjligt via en skärm, så jag stickade en provlapp som jag postade tillsammans med några önskemål till Knapp- Carlsson i Göteborg. Det dröjde inte många dagar innan jag fick ett mejl med bilder på olika alternativ, och de lyckades hitta de perfekta turkosa knapparna som verkligen smälter in i koftan. Så himla bra med en sån tjänst i dessa tider!

Mönster: Eget påhitt

Garn: Tukuwool Sock

Stickor: 3,5 mm

Dear Björn

När jag bröt min handled i vintras hade jag precis börjat på ett par Dear Björn sockor. De kom av sig lite i och med gipsningen, men tidigare i somras blev de till sist klara. Jag hade väntat länge på att mönstret skulle släppas separat eftersom det var med i boken "52 Weeks of Socks". Vet att den boken fått oerhört bra kritik, men eftersom det bara var det här mönstret som jag kände att jag verkligen ville sticka i boken kändes det onödigt att köpa den. 

Men den som väntar på något gott heter det ju, och det kunde inte vara mer sant i det här fallet. Vilket mönster! Genomtänkt in i minsta detalj. Titta bara vad fin övergången från hälen upp i skaftet är! Jag gillar verkligen när det är så, att alla maskor har ett specifikt syfte. Jag har inte gjort en enda förändring från mönstret, utan följt det till punkt och pricka, vilket är väldigt ovanligt för att vara jag.

Garnet var verkligen svårt att göra rättvisa på bild, det är djupt petrolfärgat, men det är precis som garnet i "Cosy Autumn Socks" från opalgarns höstkollektion 2020. 

Mönster: Dear Björn av Nataliya Sinelshchikova

Garn: Opals Sockgarn

Stickor: 2 mm