Den lila tröjan

Det tog bara drygt två år, men till sist har jag en lila tröja! Trodde nästan att ödet inte ville att jag skulle ha en, men skam den som ger sig heter det ju. 

Det hela började 2019. Jag försökte sticka kofta i Mohair Tweed från Magasin Duett, men kom aldrig riktigt överens med färgen. Den var inte riktigt som jag hade föreställt mig när jag beställde den, och koftan blev således aldrig klar.

Sommaren 2020 beställde jag lila 7 bröder från Novita från Adlibris och började åter igen sticka en kofta. Skulle bli en egen design så jag provlappade, räknade både framlänges och baklänges och började sen till sist att sticka. När jag kom till ärmarna upptäckte jag att jag fått två färgbad av garnet, och det var stor skillnad mellan dem. Mejlade med adlibris som var vädligt vänliga och försökte hjälpa mig, men troligen utan att förstå vad färgbad är. Jag fick hem ännu mer lila garn, i ännu ett förgbad. Det slutade med att jag skickade tillbaka det sista garnet och slängde det jag stickat. Jag var så besviken! Har skrivit mer om denna lila bedrövelse här.

Nytt försök. Köpte jättefint lila garn från Tukuwool i kvaliteten sock. Började sticka, och garnet var som en dröm. Lagom rivigt, levande eftersom det är färgat på naturgrå bas och precis lagom fluffigt. Provar när jag är halvvägs. Lite tajt. Tänker att det nog går att blocka. Stickar ärm. Den sitter som en stas runt armen, sådär så det känns som att fingrarna ska bli blå. Här får jag ändå bita i det sura äpplet och sticka om. Känns fortfarande lite tajt vid andra försöket, men kör på. Resultatet är till sist att jag har en kofta som är klar sånär som på att det saknas knappar, men den sitter som ett korvskinn. Garnet är för fint för att slängas eller skänkas, så jag la koftan i en låda, och där ligger den kvar än. Efter det här gav jag nästan upp hoppet om en lila tröja eller kofta. Kändes som det inte var meningen. 

Så i januari ligger jag på soffan med min brutna handled och slösurfar på olika garnsidor, och upptäcker att det är rea på vissa färger av 7 bröder på Novitas egna hemsida. Full av stickabstinens klickar jag hem en tröjmängd. Den fick ligga till sig, men till våren var jag redo att ta mig an den. Men vad skulle jag egentligen sticka? Till sist blev det min mor som bestämde. "Varför stickar du inte bara en sån där tröja med spetsok till? Du tycker ju så mycket om din gula?". Det var min Whitehorse som hon syftade på, och hon hade helt rätt. Den tröjan tycker jag verkligen om. Så den fick det bli! Och den här gången gick det äntligen bra. Jag har en lila tröja, i ett färgbad och den sitter bra. 

Precis som förra gången räknade jag om oket och gjorde det kortare. Jag la också till lite extra varv på ryggen innan jag tog av för ärmarna, och jag gjorde den lite mer figurnära än den gula. Och som jag gillar denna tröja! Den blev klar i juli, och under sensommaren bodde jag i stort sett i den. Det är inte bara mönstret jag gillar med den, utan också garnet. Det är slitstarkt, klarar tvättmaskin, och dessutom var det budgetvänligt. Tre goda ting i ett! Jag tror att jag kommer sticka fler tröjor i det här garnet, och jag hoppas att den lila förbannelsen är över. 

Mönster: Whitehorse av Caitlin Hunter/ Boyland Knitworks

Garn: Novita 7 bröder

Stickor: 3,5 mm