En helt vanlig mössa

Jag brukar besöka Jofotex i Söderköping lite då och då. Ofta är jag lite stressad när jag kommer dit eftersom jag för det mesta svänger förbi efter att jag varit ute på jobb. Jag brukar alltså inte ha så lång tid på mig, så jag brukar vara väldigt fokuserad när jag går in. Så fokuserad att jag missat att det ligger en garnaffär vägg i vägg. Förstår inte hur det är möjligt! I vilket fall så fick jag syn på den här lilla garnaffären sist jag var där, och utbudet var riktigt bra. De hade bland annat Onions Organic Wool + Nettles i DK som jag kikat på på nätet flera gånger, men inte riktigt vågat köpa. Men nu slog jag till på två nystan för till en mössa för att se hur det var att sticka i, och det var precis så trevligt som jag trodde. Det är inte alls omöjligt att det blir en kofta i det här garnet så småningom.

Mössmönstret är en gammal favorit. Jag stickar nästan en mössa varje år i det här mönstret. Det är köpt på Yll och Tyll, och jag tror det är Eva-Lotta Staffas som har gjort det. Jag gillar vecken som man gör i nacken, för de ger mössan ett så bra "pös" och mössan blir alldeles lagom stor för att gömma en frisyr i. Jag har gjort resåren 8 m kortare än vad mönstret säger och något kortare. Jag har även gjort själva mössan ett par cm kortare än vad mönstret säger. Efter många års testande vet jag att det är så jag gillar den bäst.

Mönster: 5013 Veck i Nacken

Garn: Onion fino Organic Wool + Nettles

Stickor: 2,5 mm till resåren, 3,5 mm stll slätstickningen

Garnmarknad hos Vadstena Ull och Garn

Igår var det den årliga garnmarknaden hos Vadstena Ull och Garn. Det är alltid lika kul att komma dit, för jag får så mycket inspiration! Sen är det verkligen inget fel på stämningen heller. Man träffar alltid så många härliga människor.

Trots att det var en garnmarknad var det inte i första hand garn jag gick hem med. Visst, det slank med ett nystan raggi, men i övrigt var det annat hantverk som fångade min uppmärksamhet. Det första var de här två keramikskålarna från O´Majal. Jag gillar den rosa touchen som piffar upp det naturligt bruna. Sedan är det ju kul att köpa föremål som man faktiskt kan få användning av också. Jag har köpt flera skålar av O´Majal tidigare, och de är flitigt använda.

Det andra som fångade min uppmärksamhet var denna kappa, i märket Kling Kollektion. Först tänkte jag att jag inte riktigt skulle ha modet att bära upp ett så här annorlunda plagg, men jag provade den i alla fall, och det var tur. Den passade som en smäck, och jag älskar den. Sedan gör det verkligen inget att den dessutom är gjord i 100 % ull. Det är nästan så jag längtar lite efter hösten så jag kan börja använda den.

Fine blondesokker

Lagom till att sommaren slog till i förra veckan, och det blev närmare trettio grader varmt ute, blev jag klar med ett par sockar. Lite taskig tajming kan ju tyckas, men sommaren var ju inte direkt långvarig denna gång... 

Sockarna är stickade i Nalle från Novita, ett garn som blivit lite av en ny favorit i sockgarnsväg. Lite tjockare än de vanliga tunna sockgarnerna (de som är 420 m/ 50 g), men fortfarande så pass tunnt att man kan ha dem i de flesta skorna.

Sockorna är dels en del av mitt arbete att minska min stash (jag inventerade förråden häromdagen, och det är galet vad med garn man kan samla på sig), dels en del i arbetet att sticka ett gäng gästsockar. Till vintern hoppas jag att jag kan ha en korg i hallen med olika sockar för gäster att låna. Jag tycker det skulle kännas så hemtrevligt.

Mönster: Fine blondesokker/ fine lace socks av Wenche Roald

Garn: Nalle från Novita

Stickor: 2,5 mm

Min första slanted sleeven

Jag har haft fyra nystan merino tweed från Pickles i min stash i flera år. Jag har gillat både garnet och färgen, men det var så himla svårt att hitta det perfekta mönstret. Jag ville ha en enkel kofta där garnet verkligen fick komma till sin rätt, men det är ju inte alltid så kul att sticka något sådant. Därför blev jag väldigt glad när jag hittade mönstret Slanted Sleeven! Enkel kofta, men i en för mig ny teknik, uppifrån och ner. Perfekt dessutom att det fanns en KAL på facebook (en som Clara stickar dragit igång) bara för det här mönstret. 

När jag började sticka var jag i valet och kvalet om jag skulle sticka M eller S, men valde till sist S som jag brukar sticka. Först var jag helt säker på att koftan höll på att bli för liten, men eftersom det var en ny typ av mönsterkonstruktion tyckte jag det var bäst att sticka på en bit till, och det var tur. Den blev nämligen alldeles lagom stor till slut! I övrigt har jag gjort ett par ändringar från mönstret. Jag har gjort ringningen lite högre, ärmarna är ett mellanting mellan S och M och jag struntade i att sticka den resår som mönstret egentligen säger att man ska sticka i ryggen. Istället för resåren gjorde jag intagningar och ökningar för bättre passform. Mycket snyggare i mitt tycke. Lite svårt var det att förstå sig på mönstret, och det är jag inte den första att tycka, men jag tycker resultatet blev bra till slut. Jag kommer definitivt sticka fler koftor med det här mönstret som grund. Har till och med spanat in både garn och färg till en ny. Ska bara sticka klart några projekt med garn från stashen först. Tror jag... 

Garnet är verkligen en favorit. Ska jag beskriva det med ett ord så är det mysigt. Det är mjukt och trevligt att sticka med, och alldeles lagom tweedigt. Helst skulle jag vilja ha en kofta i alla färger som finns av det här garnet. Sedan är det väldigt drygt med. Det gick bara åt 211 gram till den här koftan!

Mönster: Slanted Sleeven

Garn: Pickles Merino Tweed

Stickor: 3,5 mm

Lovely

Jag hoppas ni hör fanfarerna i bakgrunden, för Lovely är klar!!!

Jag kan knappt med ord beskriva hur glad jag är över att vara klar med den! Den har varit en riktig utmaning att sticka, och jag har nog aldrig stickat något som varit mer komplicerat. Den har krävt flera pauser och jag har varit mer än trött på den flera gånger. Därför känns det extra bra att jag faktiskt blev klar. Men, om jag någon mer gång skulle få för mig att sticka en kofta med stickor 2,5 mm och tusen nuppar så hoppas jag att någon stoppar mig!

Jag har i stort sett följt mönstret helt. Enda undantaget är att jag gjorde ärmarna ett par cm längre än i beskrivningen. Knapparna hade jag hemma, och de var från början tänkta till en mer turkos kofta, men det visade sig passa perfekt till det här garnet. Klänningen köptes inte i syfte att passa koftan, men de visade sig vara en perfekt kombination. Kan bli en välanvänd outfit i sommar om värmen bara vill komma. 

Mönster: Lovely av Kim Hargreaves

Garn: Lanett från Sandnes

Stickor: 2,5 mm

Spetssjal till mamma

Idag fyller min mamma år, och då var jag ju tvungen att ge henne något stickat. Det blev sjalen Tweedy Ruffles. Jag blev klar med den i våras, men har ju såklart inte kunnat visa den förrän nu.

Jag tycker de dubbla spetskanterna är helt fantastiska, och jag bara måste sticka en likadan sjal till mig själv! Garnet jag stickat i är Permins Zenta. Tycker det blev fint uppstickat, men kommer nog inte att bli ett favoritgarn. Vet inte riktigt om jag gillade att sticka i det, men kan inte direkt säga att jag inte gillade att sticka i det heller. Ett okej garn med andra ord, som gör sig väldigt fint när det väl är uppstickat.

Mönster: Mama Ruffles av Diana Walla

Garn: Permin Zenta

Stickor: 3,5 mm

Vad gör man med koftor som inte passar?

Mitt absoluta favoritprojekt är koftan. Den är så användbara, kul att sticka, och dessutom har den knappar. Att välja knappar är ju nästan lika kul som att sticka koftan! Problemet med mina koftor är bara att de ibland inte blir som jag tänkt mig. Så blir det ju då och då, oavsett vilka projekt man stickar på, men det känns så extra tydligt med en kofta. Man lägger ganska mycket pengar på garnet och sedan lägger man helt galet många timmar på att sticka den. 

När jag stickat något mindre (typ sjalar, mössor och vantar) som inte blir som jag tänkt mig, då brukar jag ge bort det. Och när jag nu säger att det inte blir som jag tänkt mig menar jag förstås inte att det blir fel och fult, utan bara inte som jag tänkt mig. För litet, för stort eller så kanske jag inte känner mig nöjd med färgen. Blir det fult repas det upp eller hamnar i papperskorgen. Små stickade saker är perfekta presenter, och de går ju snabbt att sticka, så då spelar det inte så stor roll hur väl mottagaren uppskattar hantverket bakom dem. Men när det gäller koftor så blir det annorlunda. Jag vill inte ha kvar koftor som inte passar mig i garderoben. De tar bara upp plats för andra koftor som jag skulle kunna sticka istället, men en kofta är inte helt lätt att ge bort. Att skänka till loppis känns inte som ett alternativ. Jag vill för det första inte bara lämna iväg så många timmars jobb, och jag vet också att handarbete på loppis oftast inte värderas som de ska. Tänk bara på alla vackra virkade dukar som man kan köpa på loppis för en spottstyver! Att sälja känns inte heller som ett alternativ. Kräver så mycket energi, och troligen för en ganska liten peng. Nej, jag vill att min kofta ska hamna hos någon som uppskattar hantverket bakom den och som förstår kvaliteten i den!

När jag rensade i garderoben häromdagen var det två koftor som speciellt fångade min uppmärksamhet. Den ena är min kofta i supersoft, den andra min Deco II. Båda är lite för tajta och lite för korta. Inte så att det syns när jag har dem på mig, men tillräckligt för att jag ska känna mig obekväm i dem och inte använda dem. Då tog jag och mejlade kompisen K. Hon är kortare och mindre än mig, och hon uppskattar handarbete. Hon ville gärna ha dem, och det känns så bra! Om de nu kommer att passa henne så vet jag att de har hamnat i ett bra hem, och om de inte skulle passa så gjorde jag i alla fall ett försök. Då gör det mig inget om de fortsätter till second hand.

Hur gör ni andra med stickade grejer som inte blir som ni tänkt er? Skulle vara intressant att höra hur andra tänker kring detta. 

På pricken

Jag har sytt igen, och denna gång är jag nöjd med resultatet! Övning ger säkert färdighet, men jag tror att mycket hänger på materialvalet. Så är det ju med stickningen, så då borde det ju rimligen även vara så när man syr. Tyget jag valde har ett väldigt fint fall. Det är någon form av stretchtyg, men jag vet inte vad det innehåller. Viskos kanske, för det känns inte sådär klibbigt som syntet kan kännas men det känns också mjukare än bomull.

Jag hade inget mönster till det här linnet, utan jag tog ett köpelinne jag hade hemma och klippte efter det. Det har ganska lös passform nertill, och det tycker jag passade bra tillsammans med tyget. 

Oups!

Förra helgen var jag och hälsade på hos Vadstena Ull och Garn, och det slutade som det brukar sluta. Jag åkte dit och tänkte att jag inte skulle köpa något, hittade garn i perfekt turkos färg och var bara tvungen att köpa några nystan. Fast jag vet precis vad dessa nystan ska bli. så snart jag är klar med Lovely ska jag börja sticka på en Captivate.

Harrogate

Här är den, min Harrogate, och jag är verkligen nöjd med den. Bäst av allt är att den är varm! Perfekt i det här kyliga vädret som envist håller sig kvar med andra ord. Jag har redan använt den flitigt ute i fält.

Något som jag gillar med mönstret är att det är lagom mycket flätor. Tröjan är intressant, utan att se överarbetad ut, och den gick dessutom snabbt att sticka. Jag har stickat i kampes 3- trådiga som är lite rustikt. Det gillar jag. Tycker det är härligt med det där sträva. Sedan finns kampes i så många fina färger med. Jag valde, väldigt oväntat, grönt denna gång, men jag trivs faktiskt riktigt bra i det. Det är ju en väldigt lugn grön färg, jag tror det är det som är nyckeln i mitt fall. 

Sedan till något lite irriterande, som till att börja med till och med var väldans irriterande. Jag har stickat fel i flätorna på ett ställe, men hade kommit så långt när jag upptäckte det att jag inte orkade repa upp. Fast det är väl det som är charmen med hemstickat också, att det inte är perfekt. Sedan så syns felet inte så mycket som jag trodde från början heller, vilket är ännu bättre. Så om jag inte berättar var felet är så tror jag inte att någon ser...

Mönster: Harrogate av Amy Herzog

Garn: Kampes 3- trådiga

Stickor: 3,5 mm